De vuxna flyger vanligtvis iväg hela dagen för att leta efter värdesaker, medan de små stannar kvar i trädet tillsammans med den gamla barnsköterskan. Men det är ju så lockande - att hitta skatter.
Filip skulle tillsammans med sin bästa vän Fredrik ge bort både svansar och vingar, bara för att få tag på riktiga skatter! Men var ska man få dem ifrån om man inte har någon karta? Men en dag kom Fredrik med en karta!
Titta, Filip, vad jag har! En riktig karta!
Åh! Vilken tur! Låt mig se.
Filip blev glad.
Här, titta. Det här krysset är skatten, och det här är vårt träd - därifrån börjar vi leta.
Vad är det där?
frågade Filip tveksamt och tittade på de krokiga strecken, som om de gjorts av en liten klo, på det skrynkliga torra bladet.
Det är riktning och antal steg. Varje streck är tio steg.
Var fick du den?
frågade Filip tveksamt.
Jag ritade den själv!
sade Fredrik stolt.
Kan man göra så?
frågade Filip. Vännen ryckte bara på axlarna. Men båda två begav sig genast mot utgången från barnkammaren.
Solen värmde deras nyfikna nosar, Filip spände ut sina vingar med glädje och lyfte snabbt upp i luften. Han älskade sina vingar. De var glänsande och ljuslila.
Draken kunde inte låta bli att vrida på halsen lite och snegla för att beundra sina vingar. "Det bästa paret på hela drakträdet" tänkte han.
Och då flög han nästan rakt in i en gren nära marken. Fredrik skrattade så han nästan ramlade. Filip frustade och rättade försiktigt till kursen, och sedan landade de tillsammans vid trädets fot. Härifrån, nerifrån, verkade det helt enormt.
Nå, ta fram kartan.
Fredrik stack genast ner handen i en liten påse på bröstet och fiskade upp den värdefulla saken.
Så här. Vi har en lång och svår väg framför oss, så jag har tagit med mellanmål - drakfrukter, vi dricker färsk dagg och sover på hård mark, som i ett riktigt äventyr!
sade han.
Sova?
Filip blev förvånad, han hade aldrig i sitt liv sovit utanför barnkammaren under bokstaven F.
Ja, man vet aldrig hur turen vänder. Vi kan väl inte gå hem utan byte.
Vännen såg mycket beslutsam ut. Filip blev också lite påverkad. Fast tanken på att sova på hård, okänd mark gillade han inte.
Och äventyret började. Fredrik tog kartan och gick först och sa: "Tre tiotals steg åt höger från trädet, sedan svänga vänster och gå tio steg rakt fram, nu måste vi svänga vänster två gånger och ta trettiotre steg".
Bara några minuter hade gått och Filip var redan trött. De gick i cirklar och slingrade sig till fots under trädet, och det syntes inget slut på deras resa.
Lyssna, det här är väldigt tröttsamt, är det inte dags att vila?
Vad säger du? Vi har ju bara börjat! När vi hittar skatten kan vi vila.
Filip traskade lydigt efter sin vän. Egentligen återstod bara ett par steg till det efterlängtade målet, och snart hade drakungarna kommit fram till platsen som var markerad med ett kryss på kartan.
Rakt framför dem fanns en buske. Fredrik dök målmedvetet in i snåret. I en minut trampade han högljutt bland grenarna, som prasslande med sina gröna löv och motsatte sig drakanfallet. Men sedan hoppade draken plötsligt ut därifrån med en segerglans i ögonen.
Vad finns där?
Filip viftade otåligt med svansen och hoppade fram till sin vän.
Här.
Han öppnade tassen och visade en liten randig sten.
Åh.
sade Filip förtrollat. Stenen var verkligen väldigt fin. Genast ordnade de en paus. Vännerna tuggade frukter, drack dagg och beundrade sin skatt.
En bra skatt du hittade, Fredrik! Fast vi hittade den ganska snabbt.
sade Filip. Han hade redan glömt sina farhågor och ville också hitta något.
Det är sant. Och det är bara en skatt, hur ska vi dela den?
instämde Fredrik.
Exakt! Kanske vi ska leta mer?
Men vi har ju bara en karta!
sade Fredrik.
Nå och? Vi börjar från ett annat träd. Nu går vi till vilket träd som helst och börjar hela vägen om igen!
Filip gav inte upp.
Det var smart tänkt!
skrek Fredrik av glädje. De reste sig genast, gömde sin skatt, vecklade ut kartan och begav sig till närmaste träd. Efter att ha gått vägen enligt kartan igen, upptäckte de en enorm sten, bakom vilken Filip hittade ett underbart vitt snäckskal.
Drakungarna utbrast i beundran över sin vackra fynd, och sedan gick de utan att tveka vidare för att leta efter nästa skatt. De hittade ett tredje träd och gick sin rutt igen. Den ledde dem till en kall bäck, på vars botten ett godispapper glittrade och gnistrade.
Fredrik stack modigt ner tassen i det kalla vattnet och drog upp den nya skatten. Samtidigt började det sakta skymma. Fredrik förklarade att han hade tillräckligt med skatter och att det var dags att vända hem.
Filip tittade vemodigt på kartan och höll med. De lyfte upp i luften och när de såg sitt hemträd flög de hem.
Vid dörren till sovrummet under bokstaven F började Filip och Fredrik dela på skatterna.
Godispapperet och stenen till mig, snäckskalet till dig.
sade Fredrik.
Det är inte rättvist, du har två skatter och jag har en.
noterade Filip.
Vad ska vi göra? Om jag ger dig stenen har jag bara godispapperet kvar, och då blir det orättvist igen.
Filip såg själv att deras skatter inte gick att dela lika. Och då kom han ihåg kartan och hela deras fantastiska dag med letande, rast och skatter.
Vet du vad, ta alla dessa skatter. Och låt mig få kartan!
sade Filip till sin vän.
Ja, om du verkligen vill...
Nöjd räckte Fredrik bladet med kartan till sin vän, och själv knöt han sin påse med skatter hårdare. De gick in i sovrummet där barnsköterskan redan bäddade rena sängar, och började berätta för de andra om sina äventyr.
När alla redan sov tryckte Filip ömt sin karta mot bröstet och tänkte drömmande: "Varför behöver jag skatter när jag har en sådan karta? Med den kan jag hitta ett helt berg av äventyrs-skatter".
