Småkexet – världsresenären

Detta hände sent på sommaren, när löven på träden började bli gula, regnet föll oftare, solen gick ned tidigare bakom kullen och dagarna blev allt kortare.

Småkexet vaknade tidigt på morgonen, stack ut sitt lilla gråa ansiktchen ut genom dörren och pipade:

Brrr, vad kallt det har blivit på morgnarna!

Ja, min son, om några dagar börjar hösten.

Suckade mamma Grå Mus.

Nå, hösten är på väg, och jag har inte sett något vackert hela sommaren.

Sa Småkexet besviken.

Hur kan du säga så? Vi har en så underbar skog. Här bor dina vänner – skogsdjuren. Vi har så vackra fågelsånger, färgglada fjärilar som flyger omkring, så många doftande blommor och aromatiska bär som växer på ängen. Snart mognar lingonen, och jag bakar din älskade lingonpaj!

Förvånad sade mamma.

Men jag vill inte ha lingonpaj! Jag vill smaka på ananaser och kokosnötter. En bekant trana berättade för mig att långt långt bort i varma länder på öar i havet växer dessa exotiska frukter.

Småkexet blev arg. Han snörvlade så att snorren på hans ansiktchen skakade!

Mamma Grå Mus blev ledsen och oroad. Hon sänkte sitt gråa huvud och fortsatte att lyssna på Småkexets nycker.

Jag vill besöka öarna och se hur kokosnötter och ananaser växer!

Upprepade han.

Småkexet stampade med sin gråa lilla tass och skyndade ut från sitt hål. Han sprang snabbt längs skogsstigen och kom snart fram till skogsbäcken.

«Nu gör jag mig en liten båt och seglar i den till de varma länderna för att se öarna» – beslöt Småkexet bestämt.

Han tittade omkring och hittade ett vattenmelonskal på stranden, blev mycket glad och sa säkert:

Det här blir min båt, jag sätter mig på den och seglar till de varma länderna för att se öarna i havet.

Muttrade småkexet för sig själv.

Nöjd Småkexet satte sig i sin båt av vattenmelonskal, glad och lycklig, och segladelängs skogsbäcken.

Buske efter buske, träd efter träd, båten seglar fort och fort. Småkexet drömde och föreställde sig hur hans båt skulle följa den slingrande bäcken ner till det blå havet, och sedan skulle havet föra honom ut i det djupa oceanen. Och i oceanen väntade öar med palmer där kokosnötter växer.....

Men då blåste det plötsligt en stark vind, ett mörkt moln drog snabbt fram och det blev mörkt. Stormen tjöt. Småkexet blev mycket rädd, hans båt skakade fram och tillbaka. Och plötsligt sprack vattenmelonskalets och brast......

Småkexet föll i vattnet och skrek:

Mamma, mamma, var är du, rädda mig!!!

Då kände han att någon skickligt fångade honom i vattnet och började dra honom till stranden. Det visade sig att det var bävern Tarasik som räddade Småkexet. Han höll på att bygga en damm vid bäcken och såg hur småkexet segladeförbi på vattenmelonskalets.

Vart var du på väg, Småkexet, när du inte ens kan simma?

Frågade Tarasik.

Jag ville komma till de varma länderna och se öarna. Jag ville se hur kokosnötter och ananaser växer. Först måste man segla längs bäcken, sedan längs det blå havet, och sedan längs det djupa oceanen.

Sa den våta Småkexet tyst och skakade vattendroppar från sitt päls.

Vad du är dum, lilla småkexet! Hur kan man ge sig av på en så långt resa på ett vattenmelonskal?

Frågade Tarasik. Småkexet sänkte sina små svarta ögon. Han visste inte vad han skulle svara bävern.

Din mamma är oroad, hon springer omkring i hela skogen, letar och frågar alla djuren vart hennes son har tagit vägen.

Fortsatte Tarasik.

Småkexet tänkte på sin snälla mamma, på sitt mysiga hål där lila klockor växer intill. Och mamma hade säkert tänt upp i spisen och bakat en läcker lingonpaj.... Småkexet blev mycket ledsen, han sänkte sitt huvud sorgsamt och bittra tårar började droppa på jorden.

Jag vill till mamma!

Grät Småkexet.

Låt mig föra dig hem, jag vet var ditt hål ligger.

Erbjöd Tarasik.

Buske efter buske, träd efter träd, snart var småkexet hemma. Mamma var mycket glad att hennes son hade kommit tillbaka. Hon omfamnade sitt lilla barn och sa:

Småkexet, vad skönt att du är tillbaka, och kysste honom på hans lilla glansiga näsa.

Småkexet åt en bit av den aromatiska lingonpåjen, la sig i sin lilla säng och somnade sött. Han var lycklig att vara hemma hos sin älskade mamma.

Och Småkexet drömde om de långt borta varma underbara länderna och de paradisiska öarna i oceanen med vackra tropiska palmer.