Haren sprang under granen.
«Snart är det tolv», — sa vargen till råd.
Även om vintern kom med frost och snö,
Alla undrar bara: «Kommer Farbror Frost?»
Till den gröna granen sprang räven fort,
I skogen hörde hon djurens röst:
«Vad händer här
bland er, vänner så goda?
Varg, berätta, dölj ingenting för mig».
Vargen såg på den listige räven:
«Jag förstår inte din fråga alls.
Du är väl gammal nu,
min gamla vän,
Glömde du högtiden? Det är ju vinter nu».
Igelkotten förklarade för räven:
«Vi firar Nyår tillsammans i skogen.
Vi väntar på Farbror Frost tillsammans här,
Och dig kallar vi också till oss i kör.
Farfar kommer till granen en gång om året,
Önskar oss alla hälsa och framgång,
Ger oss presenter och gör oss glada,
Överraskar oss med sin lilla dotter Snöflickan.
Först far farfar till byn nära här,
Sedan till städerna—de har tur,
Men sedan kommer han till skogen så vacker,
Så vänta bara, du listige räv».
Vintern är långtråkig i varje skog.
Djuren suckar, väntar på värme och vår,
Men på Nyår är skogen full av glädje,
Under den gröna granen dansar de alla i ring.
Hem till sin koja går Farbror Frost vid gryningen.
Naturligtvis är han trött, han är mycket gammal.
Han vilar aldrig under året.
Han förbereder presenter för nästa år.
