Niklas bodde i en stor och kärleksfull familj tillsammans med mamma, pappa och sin lillasyster. Pojken gick i skolan, i andra klass, och hans syster Lisa gick på dagis. Niklas hade väldigt många kompisar, och ofta när han kom hem från skolan slängde han ifrån sig ryggsäcken och sprang ut för att leka med dem. Killarna spelade fotboll, gick och fiskade, var väldigt aktiva och glada. Och så en vacker dag kom Niklas pappa hem med en stor påse, men sa att han skulle öppna den först när alla familjemedlemmar var hemma.
Kvällen kom, och Niklas tittade spänt på sin pappa och sa:
Pappa, du har väl inte glömt att du skulle öppna den där påsen som du tog med hem idag?
Nej, självklart inte, nu ska jag visa er vad jag har köpt.
Svarade pappa och försvann leende in i rummet.
Efter några minuter ropade pappa:
Allt är klart, ni kan alla komma hit nu.
Niklas och hans lillasyster sprang om vartannat för att se vad pappa hade köpt åt dem. Och där, knappt trogna sina ögon, såg barnen en ny, vacker, modern dator som de hade drömt om väldigt länge.
Nå, här är vår nya vän. Nu kan ni titta på tecknat, spela dataspel och lära er massor av nytt och intressant genom internet. Men låt oss, barn, direkt diskutera reglerna. Man får bara sitta vid datorn en kort stund, inte mer än en timme om dagen, annars lämnar jag tillbaka den till affären.
Sa pappan.
Barnen var överlyckliga över köpet.
Niklas rusade till telefonen och började ringa sina kompisar för att dela sin glädje med dem:
Hallå, Anton, pappa har köpt en dator åt mig! Kom över till mig, vi kan spela.
Så ringde pojken runt till alla sina kompisar för att skryta om sin nya vän.
En vecka gick. Varje dag när Niklas kom hem från skolan slängde han som vanligt sin ryggsäck, men sprang inte längre ut för att spela fotboll med kompisarna. Utan att tvätta händerna, utan att ta av sig ytterkläder och utan att äta lunch rusade han till datorn för att så snabbt som möjligt börja spela sitt favoritspel eller titta på ännu en tecknad film. Niklas pappa jobbade väldigt mycket, så han kom hem sent och kunde inte alltid se hur hans son tillbringade tiden efter skolan. Mamma upprepade ständigt för pojken att man inte får sitta så länge vid datorn, men hennes ord var förgäves.
Niklas, sluta spela på datorn! Kom och ät efter skolan, och sätt dig sedan och gör läxorna.
Sa mamman till sin son.
Mamma, jag ska bara spela lite till, och sedan gör jag läxorna.
Svarade pojken, och satt kvar vid datorn varje gång.
Niklas kompisar fortsatte att spela fotboll på gården, cykla och gå och fiska, men pojken var inte intresserad av något annat än sin nya vän – datorn. Niklas betyg blev sämre, klasskamraterna slutade helt att umgås med honom.
Och så en dag, när Niklas som vanligt kom hem från skolan och satte sig vid datorn, kände han plötsligt att hans ögon värkte väldigt mycket. Dessutom började han av någon anledning se sämre.
Vad är det som händer med mig?
Funderade Niklas.
Kan det verkligen vara sant det som mamma och pappa sa? Kan man verkligen få dålig syn av datorn?
Resonerade pojken förvirrat.
Ute var det underbart väder, och Niklas kom plötsligt ihåg sina kompisar som han tidigare hade haft så roligt med. Då bestämde sig pojken för att ta en paus och gå ut lite med sina kompisar.
När han kom ut på trappan ropade Niklas:
Hej grabbar, ska vi cykla lite? Eller kanske spela fotboll tillsammans?
Men killarna tittade på pojken, låtsades som om de inte hörde honom och fortsatte spela i sitt gäng, utan Niklas.
Anton, Paul, hör ni inte mig?
Frågade Niklas.
Jo visst hör vi dig! Men vi vill inte leka med dig längre. Du har en ny vän – datorn, lek med den istället. Vi ska gå och fiska, cykla och spela fotboll utan dig.
Niklas blev ledsen och gick hem, och tänkte för sig själv:
Nåväl, de behöver inte leka med mig, jag klarar mig nog ändå. Nu ska jag sätta mig vid min älskade dator och spela, jag behöver ingen annan.
Pojken satte sig vid datorbordet och började åter slåss i stridsvagnar.
Och plötsligt sprang Lisa in och ropade:
Niklas, titta vilken fin klänning mamma har sytt åt mig. Den är så färgstark att man kommer att se mig långväga, och alla kommer att avundas mig!
Åh, Lisa, var är den färgstark, den är ju helt blek och oansenlig.
Svarade pojken.
Hur menar du, ser du inte? Den är gul som solen, och jag ser ut som en blomma i den!
Du är ju tokig, lillasyster! Den är ju helt oansenlig, någon sorts blek och inte alls färgstark.
Och plötsligt tittade Niklas på akvariet som hade stått i hans och systerns rum länge. Tidigare hade fiskarna varit färgstarka – gula och röda, men nu hade det grummat sig för pojkens ögon, och han kunde inte urskilja vilken fisk som var vilken.
Han rusade till mamma och sa:
Mamma, mamma, våra fiskar är helt bleka. Vad har hänt med dem?
Med fiskarna, min pojke, har ingenting hänt, det är du som har suttit så länge vid datorn att dina ögon har blivit väldigt trötta, och du har börjat se dåligt.
Svarade mamman.
Då bestämde sig Niklas för att han aldrig mer skulle sitta länge vid datorn. Han blev rädd för att han inte längre skulle se det gröna, vackra gräset, den ljusa gula solen och den blå himlen. Han sprang ut och gick till sina kompisar.
Förlåt mig, grabbar, jag kommer aldrig mer att byta bort er mot datorn. På grund av den får barn dålig syn, och på grund av den höll jag nästan på att förlora mina bästa vänner.
Killarna förlät Niklas, och allt ordnade sig. Pojken satte sig bara ibland vid datorn för att titta på något som behövdes för lektionerna, eller för att spela ett kort tag. Skolan gick bra igen, kompisarna kom åter och hämtade pojken för att spela fotboll eller fiska tillsammans. Och fiskarna i akvariet blev åter färgstarka och vackra.
