Hur Sukhårik hjälpte trollsländan

På en varm sommardag vaknade Sukhårik tidigt på morgonen och sprang till blomsterängen. Han ville se om det fanns dagg kvar på blommorna så han kunde tvätta sitt lilla ansiktete med de friska, doftande små dropparna. För en liten mus räcker en enda droppe för att tvätta sig.

På ängen växte färgglada blommor: klockblommor, smörblommor, klöver, ängsnejlikor, blåklint och prästkragar. Den glada solen hade redan värmt växterna och jorden med sina varma strålar och alla daggdroppar hade torkat bort. Sukhårik blev lite besviken.

Var ska jag tvätta mig nu?

Tänkte han, när han plötsligt såg en stor trollsländor med vackra, färgglada, långa vingar sitta på ett högt grässtrå och gunga i den lätta vinden. Hon hade sänkt sitt huvud och såg mycket ledsen ut.

Vad heter du och varför ser du så ledsen ut?

Frågade musen.

Jag heter Dusja, och hur skulle jag inte kunna vara ledsen.

Svarade trollsländan.

Jag hade en liten spegel som jag älskade att titta på min spegelbild i. Jag flög från blomma till blomma, och den ramlade av misstag ner i gräset. Jag kan inte hitta min förlorade spegel.

Klagade Dusja.

Låt mig hjälpa dig!

Erbjöd musen och började söka i gräset med sina små tassar efter spegeln. Han letade och letade, men kunde inte hitta den lilla spegeln i det täta gräset. Blomsterängen var stor, och det var omöjligt att veta var Dusja hade tappat den.

Trollsländan suckade och blev ännu ledsnare.

Hur ska jag klara mig utan min lilla spegel.

Snyfftade hon.

Oroa dig inte! Jag har fått en idé. Jag var på väg till bäcken för att tvätta mig, och du kan flyga efter mig.

Pipade musen och skyndade iväg på sina små tassar och kom mycket snabbt fram till bäcken. Trollsländan kastade sig i luften, slog med sina stora vingar några gånger och landade också vid stranden.

Titta ner i vattnet, i bäcken kan du se din spegelbild! Se, vad du är vacker, Dusja, vilka enorma ögon du har, hur dina silvriga vingar glittrar i solen. Du är mycket elegant och ser ut som en liten lätt helikopter.

Skrek musen.

Åh, nu behöver jag inte ens en spegel.

Glädjade sig trollsländan.

Och hon sänkte sig nära vattnet för att se sin spegelbild och betrakta sig själv bättre.

Musen skopade upp rent vatten med sina tassar och började tvätta sitt lilla grå ansiktete.

Tack så mycket, Sukhårik, vad bra att du hjälpte mig och berättade om bäcken. Nu vet jag var jag kan se min spegelbild och beundra min skönhet.

Och än idag flyger trollsländan över vattnet. Hon stiger upp, sedan sjunker hon ner. Hon stiger upp, sedan sjunker hon ner.... Och hon tittar och tittar på sin spegelbild. Hon kan aldrig få nog av att titta.

Och Sukhårik, som hade friskat upp sig med det kalla bäckvatnet, sprang hem. Han skyndade till sin älskade mamma för att berätta om sin nya vän. Han var glad att han hade hjälpt trollsländan Dusja. För varje god gärning som man gör för andra återkommer alltid.