Summ… summ… ― ljöd det på jordgubbsängen. Det var en liten humlefamilj som flög snabbt och glatt: pappa, mamma och lilla humlan Summ.
Den varma sommaren började ta slut, hösten närmade sig. Det var dags för Summ att börja på humledagis. Summ var livlig och social och längtar redan efter det.
Det är ju så roligt där och det finns så många vänner! ― sa humlan glatt.
Till slut fördes Summ till dagis och började långsamt vänja sig vid den nya dagliga rutinen.
Lärarna och barnvårdaren berömde henne och sa att hon var en mycket snäll och god humla. Och Summ gillade också dagis.
Till en början gick hon på dagis fram till middagssolen. Men sedan kom tiden då hon skulle stanna i humlegruppens gård tills det var dags att samla in middagspollen, och sedan sova i små humlehål.
Vår Summ blev mycket ledsen, började surra missnöjd och gråta. Hon gillade inte att sova på dagen, men sådan var ordningen på dagis!
Summ sov inte på middagen! Och när kvällssolen kom och mamma flög för att hämta henne hem, hade Summ ingen kraft att flyga hem.
Mamma, jag är trött och vill inte flyga till dagis längre!
Vad är det, vad är det med dig, min lilla livliga Summ?
Jag vill inte, och det är allt! ― sa Summ, stampade högt med benen och surrade.
Det fortsatte dag efter dag. Men en dag märkte Summ att alla humlorna från hennes dagis kom hem pigga och flög glatt över den färgglada höstskogen.
Varför flyger alla så glatt hem till sina bon på kvällen? Bara jag har så svårt att röra mina vingar, ― frågade Summ sin mamma.
Sov du på dagen idag? ― frågade mamma.
Nej, ― svarade Summ.
Och igår?
Inte då heller! Jag bara ligger med öppna ögon och räknar tusensköna som jag ser genom fönstret.
Och så varje dag? ― undrade mamma.
Ja, så varje dag.
Men de andra humlorna som vilar tillsammans med dig på dagis räknar inte bara tusensköna utan också klockblommor, maskrosor och …
Mamma hann inte avsluta för Summ började surra nyfiket.
Var? I vilket fönster kan man se alla dessa blommor?
För att se alla dessa blommor behöver du inte titta ut genom fönstret. Du behöver bara stänga ögonen och tänka på dem!
Och det är allt?
Ja, det är allt, ― svarade mamma.
Redan nästa morgon längtar Summ efter att se alla de blommor som mamma hade berättat om. När humlorna la sig för att sova på dagen, stängde hon ögonen hårt… Och hon såg tusensköna, klockblommor, maskrosor, smörblommor och ….
För i drömmar kan allt hända!
