Det fanns en gång en ung Igelkotta i skogen. En dag gick hon längs en stig, gick… och plötsligt föll något på hennes rygg. Det var en stor svamp. Igelkotten tittade upp, och där i trädet satt Ekorren och hämtade sina vinterförråd från sitt hål.
Ekorre, du tappade en svamp och den landade precis på mina taggar, ropade Igelkotten.
Det gör inget, jag har många. Det ska vara en gåva till dig!
En gåva? Är du inte ledsen?
Nej, svarade Ekorren, jag har samlat många.
Betyder det att vi är vänner nu? Bara vänner ger gåvor, sa Igelkotten.
Vänner, vänner! skrattade Ekorren. Du kan komma senare, för nu är jag upptagen med städning. Vi kan leka fånga med varandra!
Tack, Ekorre! Jag kommer säkert på besök! glädjade sig den unga Igelkotten och sprang vidare.
Hon kom till skogens kant. Därifrån kunde man se ett trähus – ganska nära. Och bredvid huset – en ladugård, vid vilken färgglada höns gick omkring. Den unga Igelkotten blev nyfiken på vad dessa vackra fåglar höll på med. Dessutom kom hon ihåg att hennes mamma hade berättat om en mycket läcker godbit – hönsägg.
Hej, höns! ropade Igelkotten högt. Jag har kommit på besök till er. Jag vill bli vänner med er!
Vem, vem, vem är du? gackade hönsna. Vi känner dig inte.
Jag är Igelkotten. Jag gick i skogen och bestämde mig för att titta förbi er. Låt oss bli vänner!
Varför ska vi vara vänner med dig? Vi är redan många, vi behöver inga fler vänner.
Igelkotten blev mycket förvånad över hönsnas gackande och sa tyst: "Men jag har en gåva till er: en stor svamp på min rygg. Den är mycket läcker och nyttig".
Okej, sa en ung Höna medlidsamt. Jag ska vara din vän.
Igelkotten blev glad och gav henne svampen. Hönan började picka på svampen och sa: "Gack-gack! Vilken läcker svamp min nya väninna gav mig!".
Plötsligt sprang en liten valp ut från huset och kastade sig på hönsna med högt skällande. Hönsna sprang åt olika håll, och valpen började jaga den mest spräckliga Hönan.
Voff-voff! Jag ska fånga dig nu och bita! Voff-voff! Jag ska dra ut fjädrarna från din svans! skällde valpen.
Hönan sprang förbi Igelkotten med högt gackande.
Gaaack-gaaack! Hjälp! Hjälp! ropade hon på hjälp.
Igelkotten rullade ihop sig till en boll, spetsade sina vassa taggar och rullade fram mot valpen. Valpen nudde taggarna med sin nos och stack sig. Han stannade abrupt, jämrade sig, gnuggade sin nos med tassen och sprang bort.
Hönsna samlades i en grupp och började tacka Igelkotten.
Du är duktig! Du räddade oss från valpen! Han skulle ha dragit ut alla våra fjädrar... Han jagade oss länge igår. Vi ska vara vänner med dig. Kom och besök oss varje dag!
Jag föreslår att vi tackar vår väninna och ger henne ett ägg, föreslog den spräckliga Hönan.
Gillar du ägg? frågade den stora färgglada Tuppen.
Jag har aldrig provat dem, men min mamma sa att de är läckra, svarade Igelkotten.
Här är en gåva från oss! sa den äldsta Hönan och gav gästen ett ägg.
Tack, vänner! Ni kan också äta svampen! Men nu måste jag gå hem.
Kom på besök imorgon! gackade Hönsna högt.
Hej då! ropade Igelkotten och sprang för att njuta av ägget, skuttande med sina tassar fort-fort.
