Skogens kant. Morgon.
Igelkotten! Kom ut! Vakna upp! Kom och leka med oss, gör morgongymnastik! ― skrek systrarna Ekorrarnas vid sin väninnas håla.
Jag öppnade precis ögonen, ― svarade den sömniga Igelkotten och visade sig under jorden.
Sluta sova! Dina vänner är här och kallar dig på uppvärmning! ― svarade systrarna i kör.
Vad ska vi leka?
Kurragömma. Vi springer bara på marken.
Okej, ― svarade Igelkotten och sträckte på sig.
Och efteråt ska vi göra gymnastikövningar, ― föreslog Ekorrarnas.
Hur gör man det? ― frågade Igelkotten förvirrat.
Ja, tassarna upp och ner, tassarna åt sidan, vi vänder huvudet hit och dit, ― och den äldre Ekorran började visa övningarna. ― Man ska börja varje morgon med att tvätta sig, borsta tänderna och göra morgongymnastik. Du blir frisk, modig och stark. Till morgongymnastiken nu! ―
Två Ekorrar och Igelkotten började leka kurragömma på skogens kant, skämta och skratta.
Kra! Kra! ― skrek Korpen och satte sig på en grangren. ― Vad gör ni här på morgonen och väcker upp hela skogen? Vad är det för oväsen!
Vi gör morgongymnastik, ― svarade vännerna.
Kan jag också vara med? ― frågade Korpen och landade på marken.
Självklart! Gå med!
Vad ska jag göra?
Sprid vingarna och lyft dem långsamt uppåt, sedan ner igen, ― kommenderade Ekorran.
Korpen började göra övningarna. I det här laget sprang en ung Hare förbi.
Vad skrattar ni åt? Man hör er långt bort! ― frågade han.
Vi gör morgongymnastik, ― svarade Igelkotten. ― Korpen har också gått med oss.
Kan jag också vara med? ― frågade Haren.
Ja, ― svarade vännerna i kör.
Vad ska jag gö… ― Haren tystnade mitt i meningen. Han blev helt stilla, öppnade ögonen stort, lät öronen sjunka och stirrade på en punkt.
Alla tittade dit han tittade och såg en orm.
En huggorm! ― skrek Korpen högt och flög upp på en gren. Ekorrarnas klättrade genast upp i trädet. Igelkotten rullade ihop sig till en taggig boll och rullade fram mot ormen.
Huggormen fräste, kröp mot bollen, lyfte huvudet och sträckte ut sin långa tunna tunga.
Passa dig! Huggormen biter! Giftet förgiftar! ― skrek Korpen högt.
Haren kunde inte röra sig från fläcken, men skakade som ett aspblad. Huggormen kastade sig på Igelkotten, men stötte sig på de vassa taggarna. Ormen sänkte huvudet till gräset, och då grep Igelkotten den i svansen och åt upp den.
Korpen blev så överraskad att den slutade skrika. Vilken kamp! Helt ovanlig!
Hur lyckades du med det? ― frågade Haren Igelkotten när han slutade skaka och höjde öronen.
Vi igelkottar är inte rädda för giftiga ormar. Deras gift skadar oss inte. Men de är mycket goda. Jag åt så mycket att jag inte behöver mat varken idag eller imorgon, ― svarade Igelkotten glatt.
Kra! Kra! Igelkotten åt ormen! Kra! Kra! Igelkotten räddade oss! ― skrek Korpen och flög över skogen.
Ekorrarnas klättrade ner från trädet och föreslog att fortsätta leka kurragömma.
Vi är med! ― svarade Haren och Igelkotten glatt.
