Vår. Solen skiner starkt. Vid skogskanten har grönt gräs växt fram och de första blommorna har blommat ut.
Den unga Igelkotten vaknade i sitt mjuka, varma bo som var täckt med mossa efter vinterövervintering. Hon hade förberett sig för vintern grundligt, precis som hennes mamma hade lärt henne: hon hade samlat mycket mossa, lagrat fett under huden och gjort matförråd för de långa vintermånaderna. Så hennes sömn hade varit mycket söt.
Igelkotten sträckte sig, gäspade, öppnade ögonen stort och tänkte: "Det är varmt i mitt bo, men våren har kommit. Det är dags att krypa ut i ljuset och se vad som händer i skogen".
Och i skogen var det vackert. Varma solstrålar omslöt och värmde jorden. Överallt blomstrade snödropparna. Träden stod med svällande knoppar: gröna löv skulle snart visa sig.
Den unga Igelkotten andades in den friska vårluften, bredde ut tagarna på sin päls och tittade omkring. Vad skulle hon äta till lunch? Plötsligt kröp en regnmask upp ur jorden. Igelkotten tog honom... och åt honom.
Hur länge sedan det var sedan jag smakade på sådan godhet, tänkte hon.
Medan hon tittade på de första blomstorna kom en ung Igelkott fram till henne.
Hej, Igelkotta! Hur mår du? Vaknade du precis? Jag har redan varit ute och gått i två dagar och letar efter vänner. Ska vi vara vänner!
Hej, svarade Igelkotten blygt. Jag kom precis upp ur jorden och känner ingen.
Våra bon ligger bredvid varandra, så vi är grannar. Och grannar kan mycket väl bli vänner! Jag har redan träffat Mullvaden. Han bor med sin mamma och systrar ganska nära. Vi har mycket gemensamt: vi älskar regnmaskar och tillbringar hela vintern under jorden. Men mullvadar sover inte, de går genom sina underjordiska tunnlar, medan vi sover i våra mjuka bon. På våren tittar Mullvaden ut ur jorden och sitter på ett ställe, för solstrålarna bländar honom. Men vi går ut på ytan och värmer oss i solen, går omkring i skogen och träffar nya vänner.
Men vad är vänner och vänskap? frågade Igelkotten.
Jag hörde den gamla Ugglan säga att en vän är någon som alltid är där för dig. Vänner går tillsammans på svamp- och bärplockning och letar efter mat. Och vänskap är när man har många vänner och alla hjälper varandra.
Hur menar du hjälper? undrade Igelkotten.
Till exempel, om en Uggla, Örn eller annan rovfågel attackerar oss. Eller det kan vara en Räv eller Varg. Och vi hjälper varandra att slå tillbaka fienden tillsammans - vi rullar ihop oss till bollar och sticker ut våra taggar. Fienden sticks sig, blir rädd och springer iväg. Eller till exempel, om du bygger ett bo, hjälper jag dig att isolera det. Och sedan hjälper du mig. Förstår du?
Just när Igelkotten sa detta, täckte en stor fågelvinge över vännerna.
Gå snabbt in i ditt bo! Fara! Fiende! skrek han högt.
Den unga Igelkotten blev så rädd att hon omedelbar föll ner på botten av sitt bo.
Vad var det? Efter långt sömn har jag glömt alla våra fiender. Vilken duktig granne jag har - han varnade mig i tid. Nu måste jag vara mer försiktig! tänkte hon medan hon låg på den mjuka mossen.
Efter en stund vågade Igelkotten titta ut ur sitt bo.
Varför satt du inne så länge? Blev du väldigt rädd? frågade Igelkotten. Han väntade på att grannen skulle komma ut.
Ja, jag blev rädd.
Vill du vara min vän? Det är roligare och säkrare tillsammans.
Ja, du bor ju bredvid mig.
Kom, jag presenterar dig för Mullvaden, och Igelkotten ledde den unga Igelkotten längs skogsstigen.
Titta, hur vackert det är omkring oss! utropade Igelkotten beundrande över vårskogens skönhet.
Du måste vara på din vakt, om fienden dyker upp igen, varnade Igelkotten sin vän.
Se, en majbagge flyger förbi! Jag skulle vilja fånga honom och äta honom, sa Igelkotten drömande.
När de kom fram till Mullvadens bo, skrek Igelkotten högt: "Mullvade, vi är här! Vi är dina vänner!". Efter några minuter visade Mullvadens huvud sig, och sedan kom hela Mullvaden ut.
Hej! Och vem är det med dig, Igelkott?
Det är min granne Igelkotta. Vill du vara hennes vän?
Jag ser henne inte så bra, men jag känner hennes lukt. Naturligtvis blir jag hennes vän. När man har många vänner är det bra. Kom närmare, Igelkotta, jag bjuder dig på något, och Mullvaden gav henne färskt grönt gräs.
Tack så mycket! Men jag tog ingen gåva med mig, blev Igelkotten ledsen.
Men jag gjorde det, sa Igelkotten och gav Mullvaden en jordmask.
Tack, Igelkott!
Gärna gjort, jag gjorde det från hjärtat... för vår vänskaps skull.
Låt oss ligga i solen och värma våra magars! föreslog Mullvaden.
De tre vännerna lade sig på det varma gröna gräset med magen upp, och vårsolen började värma dem.
