I en magisk och snöig vinterskog bodde det en gång en björn. Han var klok, snäll och alla djuren lyssnade på honom.
Mikhail Potapytj går genom skogen och sjunger en liten sång:
Vinterskogen är så vacker: vitt snö överallt.
Det liknar socker.
Jag ska äta det!
Mot den klumpfotade björnen hoppar en liten vit kanin och frågar artig:
Mikhail Potapytj, hur tänker du fira Nyår?
Jag ska pryda skogsprydnaden, ta fram mina honungsförråd, och jag måste fånga fisk. Jag vill att det ska vara som hos människorna!
Svarade björnen.
Och du då?
Förmodligen inte på något sätt. Jag vet ju inte hur man firar det!
Sa kaninen ledset.
Jag kan lära dig, vill du?
Frågade den klumpfotade.
Åh, kan du? Ja, självklart vill jag!
Kaninen hoppade glatt omkring.
Så de bestämde sig för att fira Nyår tillsammans.
Björnen gick på vinteröte, och kaninen bestämde sig för att sköta om granen.
När de möttes precis vid midnatt för att fira den längtade högtiden, dansade de i ring, sjöng sånger. De var glada. Trötta gick de och la sig.
På morgonen, när kaninen vaknade, såg han en gåva under nyårgranen. På den stod det med stora bokstäver: "Till Mikhail Potapytj".
Kaninen sprang runt granen, men kunde inte hitta någon gåva för sig själv. Besviken bestämde han sig för att hitta Tomten och rätta till orättvisan.
Kaninen sprang genom skogen hela dagen, men kunde inte hitta Tomten någonstans.
Den långörade blev besviken och ville redan springa hem, men såg ett sagohus. Kaninen bestämde sig för att gå in för att vila och värma sig.
Vad han hade tur! Det var Tomtens residens.
Till en början vågade kaninen inte väcka Farfar, men han ville så mycket ha en gåva att han samlade mod och frågade:
Ärade Tomte, under nyårgranen hittade vi bara en gåva för björnen, men ingenting för mig! Är det rättvist?
Den gamle blev arg, han gillade inte kaninens beteende, men när han kom ihåg att det var en stor högtid idag, bestämde han sig för att bara förklara:
Din gåva har förmodligen gått vilse någonstans, för innan denna underbara högtid har det kommit så mycket arbete och sysslor! Jag lovar att vi rättar till detta misstag. Om jag inte hittar det försvunna, så gör vi en ny i min verkstad. Du kommer säkert att få den, för under denna högtid lämnas ingen utan en present. Vi levererar den under Mikhail Potapytjs gran.
I glatt humör gick kaninen till björnen. De fortsatte att fira Nyår, nu återstod bara att vänta på nästa morgon för att ta reda på vad Tomten hade förberett för kaninen…
