I ett fjärran land, där magi och trolldom var en del av vardagen, fanns ett underbart kungarike som kallades Underlandet. Där bodde goda och vänliga människor, och vid varje steg hände underbara saker. Men en dag, som det brukar vara i sagor, kom tiden för ett nytt stort under.
I hjärtat av Underlandet stod ett gammalt slott, där prinsessan Astrid bodde. Hon var mild och vacker, som en blomma som slagit ut vid gryningen. Och hon var så god att hennes leende kunde smälta även det kallaste hjärta.
I slottet fanns många skatter och olika magiska föremål, men det mest gåtfulla av alla var den skeva spegeln. Spegeln stod i ett rum som var låst, och ingen visste varför den dolts för människors ögon.
Astrid var en nyfiken flicka och bestämde sig en dag för att reda ut detta mysterium. Hon bad en gammal vis man, som tjänat vid slottet i många år, om hjälp.
Gubben sa att spegeln var ovanlig och kunde svara sanningsenligt på alla frågor och visa sanningen som är dold för vanliga människor. Men för att se sanningen måste man uttala en särskild besvärjelse, och för att förstå den måste man ha andlig styrka.
Astrid blev upphetsad. Hon tänkte länge på vad hon skulle fråga spegeln. Och som en riktig prinsessa bestämde hon sig för att ta reda på om människorna i Underlandet levde lyckliga och om de behövde hjälp.
Den vise mannen, som fick höra flickans önskan, gladdes och lärde henne besvärjelsen och ledde henne till det hemliga rummet. Prinsessan gick fram till den skeva spegeln och uttalade de magiska orden. Framför henne virvlade en glänsande dimma upp, och sedan började bilder skymta i spegeln. Hon såg leende barn som lekte på ängarna, blommande trädgårdar där varje blomma var som en smaragd, och luften fylld av lycka.
Men bakom all denna skönhet såg Astrid sorg och förlorade hopp hos invånarna. Hon såg en sjuk man som satt vid vägkanten och bad förbipasserande om hjälp. Hon såg en ung man som drömde om att resa på en drakes vingar men var rädd att förverkliga sin dröm. Hon såg bortglömda äldre på ålderdomshem som väntade på bara lite uppmärksamhet.
Tårar rann nerför prinsessans kinder, och hon förstod att den skeva spegelns kraft ligger i sanningen, som inte alltid syns mitt i allt stoj.
När dimman skingrats tog Astrid den skeva spegeln i sin hand och gick ut ur rummet. Hon bjöd in alla invånare i kungadömet till torget i centrum och berättade vad hon fått veta. Och hon uppmanade var och en att visa omtanke om människorna omkring sig och stödja varandra.
Då hände ett verkligt under. Alla som var på torget kände hur deras hjärtan fylldes av glädje och inspiration. För varje dag blev det mer godhet i kungadömet, allt ljusare och underbarare.
Tack vare prinsessan Astrid och hennes önskan att göra världen bättre gjorde den skeva spegeln ett verkligt under. Den visade sanningen som gömmer sig bakom vardagen och inspirerade alla till goda gärningar. Sedan dess har livet i Underlandet blivit ännu bättre, och spegeln påminner oss om att det sanna trolleriet finns i godhet och omsorg om våra medmänniskor.