Förhistorien och bakom kulisserna till sagan om kung Saltan
2 454

Förhistorien och bakom kulisserna till sagan om kung Saltan

Författare:
En underbar originalsaga som berättar förhistorien till Puşkins välkända saga om kung Saltan. En saga om havskungen, farbror Svartmor, hjältarna och svanprinsessan för skolbarn.

Havskungens jubileum

Havskungen och farbror Svartmor spelade kort, ”Dumma gubben”. Kungen fuskade, som vanligt. Svartmor låtsades att han inte märkte något.

Vilken tristess! utbrast havskungen.

Du är alltid missnöjd, muttrade farbror Svartmor. Låt oss spela schack i stället.

Vi spelade i går, och du vann på ett fult sätt, påminde kungen.

Svartmor kliade sig i nacken, flinade och kom plötsligt på något:

Vi spelar levande schack!

Hur då? Kungens ögon glimmade av förväntan.

Sjöhästarna blir springare, vi behöver bara hitta två uppsättningar svarta och vita. Bläckfiskarna blir torn, sa Svartmor, men där tog hans fantasi slut.

Räkorna blir bönder, sa kungen.

Jag känner en fisk som heter Humuhumunukunukuapuaa. Ska vi kalla den till officer? föreslog farbror Svartmor.

Ett sådant namn finns inte! Hur kom du ihåg det? förundrades kungen.

Svartmor tog fram ett blad av havstång ur fickan på sin gyllene pansarskjorta. Med speciellt havsbläck stod det skrivet: ”Humuhumunukunukuapuaa eller Picassos kofisk”.

Fisken skrev det själv, sa Svartmor högtidligt.

Ja, med ett sådant namn blir den bara officer! beslutade havskungen och gav sedan order. Ni blir drottning kallad av en klotfisk, och kungarna blir sjöstjärnor.

Kungen kallade utan dröjsmål till sig hovskrivaren och läste upp ett dekret om att samla havets invånare till levande schack.

Nästa dag stod det levande schackspelet färdigt inför havskungen. Schackbrädet ritades på sandbotten precis bakom det kungliga palatset. Rutorna fylldes med svart och vit sand.

Havskungen och Svartmor förflyttade sig över sina trupper på stora havssköldpaddor. I flera dagar pågick ett glatt spel. Först sprang alla planlöst över brädet, medan de långsamma sjöstjärnorna lättjefullt rörde sina armar och kom ihåg att filtrera vatten för att hitta mat. Sedan vande de sig och fann sin taktik.

Men även det levande schacket tröttnade havskungen på.

Svartmor föreslog en ringdans med havsnymferna, roliga strider mellan maneter och havsbollsspel, men tristessen försvann inte. Ett problem gjorde saken värre: kungens tand började värka…

De bad om hjälp från en tandläkarfisk. Svartmor åkte på sin sköldpadda för att besöka Trollkvinnan.

Du ser sorgsen ut, Svartmor, sa Trollkvinnan med medkänsla. Har havskungen tråkigt igen?

Jag vet inte längre hur jag ska roa honom. Jag kan starta krig med rockorna, suckade Svartmor.

Nej, krig behöver vi inte! sa Trollkvinnan bestämt. Föreslå i stället att kungen firar sin födelsedag. Gästerna ger presenter, och då har han något att göra.

Men hans födelsedag är inte förrän om ett halvår, invände Svartmor.

Gör en gästlista, planera ceremonin och bestäm menyn. Det finns mycket att göra. Ni får sköta det.

Förr brukade hovets ämbetsmän sköta det: Etikettens väktare, Den stora underhållningsmästaren och Hovkocken.

Har du glömt det? Vilket datum! Han fyller ju nio hundra nittionio år! Dina hovmän gör samma sak varje år: ingen förstånd, ingen fantasi, muttrade Trollkvinnan.

Helt rätt! utbrast Svartmor. Jag har länge drömt om att se den blå draken, men Etikettens väktare kallar aldrig på honom! Vi bjuder in honom!

Men han är ju så liten, förvånade sig Trollkvinnan. Bland gästerna syns han knappt!

Brygga en förstoringsdryck åt honom, så visar han sig i all sin prakt! sa Svartmor utan att tveka.

Så kom de överens. Svartmor åkte tillbaka till palatset, medan Trollkvinnan gick till sitt stora bibliotek för att leta efter receptet på en förstoringsdryck för drakar.

Havskungen tyckte att idén att planera sitt eget jubileum var utmärkt, och tandvärken upphörde. Nio hundra nittionio år är ingen småsak, ett så vackert jubileum! Först satte de sig för att göra gästlistan. Man behövde en hel armé för att bära ut inbjudningarna.

De bjöd in sillkungen, guldfisken, havsdjävlar, underbara sjöodjur, havsnymfer från haven, sjöar och floder, den jättelika bläckfisken, den blå draken och många riktiga havsdjur med ovanligt utseende och färger, samt magiska väsen.

De diskuterade länge och bråkade även om vem som skulle bjudas in och vem som inte skulle få komma. En hel månad gick åt till gästlistan, och havskungen glömde bort sin tristess.

En månad till gick åt till menyn. Man tog med allt möjligt! Till exempel ragu av öronen från en kärrsvärdsfisk. Svärdsfiskar fanns inte att få tag i från havsjägarna, eftersom kärret inte lämpade sig för jakt. Man fick köpa dem av Kikimorna, och de där kvinnorna var kända för sin snålhet!

Musslor under en gyllene sås av en sällsynt jordisk växt, guldrödis. Den växte bara i bergen i Norge, och den samlades av trollen. Ja, man fick betala dem med svart pärlemor!

Stekta tungor från fruktansvärda tropesturer från Antarktis snöfält. Här förhandlade man med kejsarpingvinerna. De ville inte ha några gåvor. I stället bad ledaren om en inbjudan till kungens jubileum.

Vinet till en så underbar fest beställdes för första gången från vingårdarna vid Orelapitos-kusten. Ett rosa-orange mousserande vin med en oerhört god smak. Man kokade också en sprakande dryck av havskottar, kallad nafantalepno.

Baba Jaga lovade att baka tårtan till jubileet, eftersom hon var en känd konditor. Alla ingredienser var jordiska. Till tårtan gjorde hovets glasblåsare en särskild vattentät form.

Trollkvinnan brygga en dryck åt Baba Jaga, så att hon kunde vara under vattnet så länge det behövdes. Och de hade mycket att prata om!

Hovkocken hade ingen ro, varken dag eller natt. Det var så mycket att skaffa och tillaga, så många nya rätter att prova!

Nu började havskungen och Svartmor skriva manus för firandet. Här kom de på en trög punkt. Vad de än föreslog, hade allt redan gjorts förr. Men de ville så gärna överraska alla med något originellt och själva ha roligt!

Kanske ska vi kalla in tomten från någon stor by. Kanske har människorna något nytt, föreslog Svartmor.

Sagt och gjort. De skickade ett bud till byn närmast havet med en dryck från Trollkvinnan, så att tomten kunde andas under vatten.

Svartmor och havskungen blev förfärade över tomtens berättelse. Folk satt numera mest hemma och tittade på något som kallades TV, eller på mobilen. Vad som hände i mobilen visste tomten inte, men människorna sov till och med med den. TV:n var som en matta på väggen, bara att bilder rörde sig där, och det kom ständigt nyheter och frågesporter. Tomten tyckte bäst om program om djur och sportevenemang.

Havskungen och Svartmor fick höra många underliga saker från tomten. Som belöning fick han ett fat med inlagda havsmorötter, en utmärkt delikatess.

Havskungen och Svartmor beslöt sig för att ordna någon sorts tävling. Havets invånare kunde inte läsa, de hade ingen tid att sitta med böcker. Därför bestämde de sig för att anordna olika tävlingar.

Var och en skulle visa upp sin förmåga. De skulle hitta den snabbaste, den starkaste, den smartaste, den vackraste, den som kunde berätta roligast historier och den som sjöng bäst. Det skulle bli många tävlingar. Sedan skulle alla vinnare tävla om ett superpris. Det enda som återstod var att hitta på slutfinalen.

Så gick ett halvår, och den efterlängtade dagen kom: nio hundra nittionio år! Gästerna strömmade till, hela hopen! Aldrig förr hade undervattensvärlden samlats på ett enda ställe och sett så många havsvarelser, både riktiga och magiska. I flera dagar pågick tävlingarna, sedan slutfinalen. Den blå draken vann över alla.

I början av festen drack han förstoringsdrycken. Ingen hade någonsin sett ett sådant underbart djur! Han vann en svart pärla med gyllene prickar på en vriden platinasnöre.

Om han ville kunde den blå draken nu bli stor eller liten utan någon dryck, bara genom att be om den svarta pärlan.

Den gamla kistan

Sista dagen av festen ställde sig gästerna i en lång kö framför havskungens tron för att lämna presenter. I tre dagar överlämnades gåvor. Det fanns allt möjligt! Det gick inte att räkna dem!

Festen avslutades med ett fantastiskt havsfyrverkeri. Det ordnades av Rifti och den svarta rökaren. Framför palatset lyste eldiga bollar, maneter och stjärnor, allt badade i färgglada ljus. Jordens invånare blev förskräckta och trodde att undervattensvulkaner hade vaknat. Men ingenting hemskt hände, och fyrverkeriet räckte för en enda natt.

Till slut åkte alla hem. Havskungen började sortera presenterna och bad Svartmor om hjälp. Efter några dagar hittade de en gammal kista, täckt av snäckskal, begravd i sanden och med ett tungt lås.

Jag minns inte att någon gett mig den här! utbrast havskungen. Hur tror du, Svartmor, är det farligt att öppna den?

Vi har ju ingen nyckel, förvånade sig Svartmor. Hur ska vi kunna öppna den?

Sköldpaddan Taraska gav mig en gyllene nyckel. Hon sa att den kan öppna vilket lås som helst, sa havskungen, tog av ett snöre gjort av tång som dränkts i nymfernas tårar, och på snöret hängde en gyllene nyckel.

Precis som sköldpaddan lovat passade nyckeln perfekt i låset. Kistans lock öppnades med ett dån. Inuti var kistan indelad i trettiotre fack, tre gånger elva. I varje låg ett gyllene ägg, och i mitten ett vitt. Vid sidan låg en rulle av tång, och på den stod det skrivet med speciellt havsbläck:

”Ni har aktiverat äggen, efter ett dygn kommer de att spricka. Förbered glasbäddar med små hål för vattencirkulation och lägg äggen där. Ur de gyllene kommer trettiotvå hjältar, glödande som eld i sina fjäll, och ur det vita kommer svanprinsessan. Först blir de yngel: trettiotvå gyllene och en vit. Mata dem med mjölk från en havsko. Hjältarna blir trogna vakter. Som lärare för dem ska Svartmor tjäna. Svanprinsessan ska uppfostras av Trollkvinnan. Hjältarna kan leva i vattnet som gyllene havsmän och en kort tid på land som människor, medan svanprinsessan i vattnet blir en havsnymf, och på ytan en vit svan eller en flicka med oerhörd skönhet. Om henne kommer man att säga:

”Bortom havet finns en prinsessa,
som ingen kan sluta se på.
Om dagen överglänser hon Guds ljus,
om natten lyser hon upp jorden,
månen glimmar under hennes lock,
och en stjärna brinner i hennes panna.
Hon är så värdig,
hon går som en påfågel;
och när hon talar,
låter det som en rinnande älv.”

Hela palatset kom i rörelse: havets glasblåsare gjorde glasbäddar av blå sand, jägarna gav sig av för att fånga havsko, havsnymferna i hovet lärde sig att mjölka havskon efter en bok. Havskungen, Svartmor och Trollkvinnan diskuterade vid en kopp kurilisk te hur de skulle uppfostra de kommande hjältarna och svanprinsessan.

Nästa dag var allt klart: i en stor akvarie låg trettiotre ägg på rad, ett vitt och trettiotvå gyllene. Havskungen satt på sin tron, Svartmor och Trollkvinnan väntade i sina stolar på att ynglen skulle komma.

Det small. Det vita ägget sprack med ett knakande ljud. Efter det sprack även de gyllene och täcktes av sprickor. Skalen försvann, och nu simmade trettiotvå gyllene yngel och ett vitt i akvariet.

Svanprinsessan och de blivande hjältarna växte snabbt och lärde sig allt i en handvändning. Så ville havskungen, han behövde verkligen en god vakt.

Visst fanns det ingen krig i sikte, men vem kan säga nej till hjältar! Trollkvinnan fick brygga en särskild dryck för att barnen skulle växa.

Länge och väl växte de enorma hjältar. Svartmor var alltid nära dem och lärde dem allt han kunde och visste. Med strikt uppfostran och kärlek växte hjältarna upp.

Och från det vita yngel växte en nymf med blå ögon. Trollkvinnan vårdade henne med ömhet. Trollkvinnan hoppades att svanprinsessan skulle lära sig trolldom, men tyvärr var magi inte hennes starka sida. Kanske var det bäst så. Havskungen betraktade svanprinsessan som sin egen dotter.

Nymfen blev en skönhet, och ryktet om henne spreds över hela den magiska världen. Friare kom från alla håll till havskungens palats. Men flickan gillade ingen av dem, och havskungen ville inte ge bort sin adoptivdotter, varken till Vattenguden, till Trollet eller till Skogsrået.

Plötsligt började otroliga rykten spridas från andra sidan jorden. Det sades att en havsdrake dök upp som förstörde delfinernas och valarnas vatten, och till och med de farliga hajarna var rädda för honom. Ryktena kom och gick.

Havskungen och Svartmor beslöt att inte göra något för tillfället, kanske var det bara prat. Dessutom var havskungens palats väl bevakat av trettiotvå hjältar och Svartmor!

Den blå draken

Plötsligt dök en stor blå drake upp från ingenstans, den med den svarta pärlan på halsen, och bar ett brev. Han togs emot i palatset med full ceremoni. Havskungen öppnade kuvertet och började läsa tyst för sig själv. Ju längre han läste, desto blekare blev han. När han läst klart sa han bestämt till den blå draken:

Det här kommer aldrig att hända!

Och han befallde Svartmor och hans hjältar att föra den blå draken ut från palatset.

Så snart draken var borta, hoppade havskungen från tronen, sprang runt Svartmor, röd av ilska och viftande med brevet. Svartmor fick knappt lugnat honom.

Havskungen gav honom brevet, och själv var han så arg att han inte kunde tala. Farbror Svartmor vecklade ut bladet av tång. Ju längre han läste, desto rödare blev hans ansikte. Brevet löd:

”Jag vill att svanprinsessan blir min hustru. Jag ger er en vecka. Hon behöver ingen hemgift. Om ni vägrar kommer ni aldrig se henne levande igen! Jag väntar på min hustru om en vecka vid Buyan-ön klockan åtta på kvällen havstid.” Och under stod: ”DEN MÄKTIGE OCH STORE”.

Svartmor kastade sig utan vidare på sin sköldpadda och for till Trollkvinnan, havskungen efter honom! De flög båda till henne och gav henne brevet. Hon läste och blev grön i ansiktet.

Lugn, ingen panik! sa Trollkvinnan efter att ha läst. Vi tänker efter, vi har en hel vecka. Vem förde brevet?

Den blå draken. Minns du, han vann tävlingen? Han fick ju den svarta pärlan, sa Svartmor.

Hur stor var han? frågade Trollkvinnan.

Enorm! skrek havskungen.

Något är fel med den pärlan, mumlade Trollkvinnan. Enligt mina beräkningar borde den inte längre fungera.

Plötsligt dök en hög bokhylla och en stege upp. Trollkvinnan klättrade med stönande upp och letade på varje hylla, fullsatt med gamla böcker. Stegen blev högre och högre, och Trollkvinnan klättrade allt högre.

Till slut hittade hon en rulle högst upp, täckt av snäckskal. Hon mumlade en besvärjelse, och allt försvann: både bokhyllan och stegen. Med en lätt rörelse av handen försvann snäckskalen från rullen.

Trollkvinnan rullade upp den och läste:

Miro trädi smetko lani,
Dzeldovaro perigalati
Tjerepino, ortoulti
Vykaltido terinopurti.

Vad är det här för trollspråk?! protesterade havskungen.

Stör mig inte, jag har glömt det här gamla språket, muttrade Trollkvinnan. Jag måste dricka en kopp te!

Plötsligt stod ett dukat bord med te och havsbakelser framför dem. Så snart Trollkvinnan tagit en klunk te, insåg hon:

Nu vet jag allt! Den blå draken kan med hjälp av den svarta pärlan inte bara ändra storlek, utan också förvandla sig till vilket väsen som helst. Han är inget sändebud från den mäktige och store, han är själv den mäktige och store, tyvärr…

Hur kunde det hända? Har du själv dragit ner den här olyckan över oss? utbrast havskungen.

Straffa mig inte, sa Trollkvinnan med darrande röst. Jag hittade inte den mjuka havsväxten krypoluta, så jag tog den grenrika krypoluta i stället. Jag trodde inte att det skulle få den här effekten…

Och du, Svartmor, du var också ihärdig inför mitt jubileum: bjud in den blå draken, bjud in honom! Ni är båda skyldiga! Vad ska vi göra nu? utbrast havskungen nervöst.

Det står i rullen att endast en människa kan besegra den blå draken. Ingen trollkarl är vapenlös mot en drake. Den svarta pärlan skyddar den blå draken mot all magi.

Var ska vi hitta en människa? Den blå draken är enorm och simmar i havets djup, och en människa kan bara andas luft! sa Svartmor bittert.

Jag har en idé. Vi måste undersöka om svanprinsessan kan förvandla sig till fågel och människa. Så länge hon inte gjort det trivs hon i havet. Men vi får tänka vidare, sa Trollkvinnan…

Fortsättning följer.

Sagan Förhistorien och bakom kulisserna till sagan om kung Saltan finns tillgänglig i FB2-format för telefoner, surfplattor, datorer och e-boksläsare.
Liknande sagor
Hur Kolobok sökte bekanta på internet
Hur Kolobok sökte bekanta på internet
Även Kolobok kan känna sig ensam. Därför bestämde han sig – jag ska registrera mig på en dejtingsajt. Så började allt. En modern lärorik saga om hur Kolobok sökte bekanta på internet
5 773 3
Hur haren och vargen bytte svansar
Hur haren och vargen bytte svansar
En lärorik modern saga om hur haren och vargen bestämde sig för att byta svansar. Vad kommer att hända?
31 910 3
Sagan om prinsessan och draken
Sagan om prinsessan och draken
En modern saga om en prinsessa som var väldigt, väldigt rädd för en skrämmande drake. Men en dag övervann hon sin rädsla och bestämde sig för att besöka honom... Och så fick hon en ny vän.
12 393 4
Sagan om de tre kakorna
Sagan om de tre kakorna
En gång sa kungen till sina döttrar - baka var och en en kaka till min födelsedag. Två av prinsessorna gjorde uppgiften, men den tredje kom tomhänt. Från denna saga får du veta varför
5 401 3

Vill du bli meddelad om nya sagor?

↑