En gång fanns det en Vinter. Och hon hade barn: pojkarna Frost och Vind och flickorna Snöyra, Snöstorm och Snöby.
Vintern älskade sina barn väldigt mycket och lät dem ibland leka vilt. Och barnen blev busiga, lekfulla, egensinniga och oförutsägbara. De älskade att bråka tillsammans.
Frost tyckte om att frysa allt runt omkring, förvandla det till istappar och rimfrost. Vinden gillade att smyga sig in på gömda platser och skapa märkliga, kusliga ljud för att skrämma djur och människor.
Snöyran, Snöstormen och Snöbyn var riktiga busfrön som tävlade om att täcka marken med ett snövitt täcke, slet dunbolstren ur varandras händer och slängde dem från ställe till ställe. Men ibland vaknade vänligheten i flickornas hjärtan, och de skänkte vita pälsar åt träden, taken och allt som fanns på deras väg.
Busungen Vinden gillade att skoja med systrarna. Han tog täcket och flyttade det till en annan plats, och försökte ta av pälsarna från träden och husen.
Vinden dansade helst med Snöstormen. De brukade ge stora uppvisningar, särskilt där det fanns mycket utrymme: på fälten och på slätterna.
Men när Snöbyn och Frost började leka med Vinden... åh, vad som hände! Trakten förvandlades till en isig öken. Inte varje fågel eller djur kunde klara av dessa lekar. Fåglarna föll från grenarna av kylan, och frös ihjäl i snön.
Frost och Vinden brukade bråka med varandra. Då började en isande kyla breda ut sig ute på gatan.
Den lilla flickan Snöby sjöng väldigt gärna, och systern Snöyra sjöng med henne. Men deras röster var inte alls vackra, de kunde inte sjunga utan bara klagande yla, och skrämde människor med sina långa sånger.
Vintern tittar och tittar på sina barns upptåg, och tycker så synd om de levande varelserna. Hon jagar in barnen i stugan, låser dörren, ger var och en en bok i handen och tvingar dem att läsa.
Förrän ni har läst alla böckerna släpper jag inte ut er för att leka!
Då blir det varmare ute. Solen börjar skina klart. Fåglar, djur och människor vilar från den bistra kylan. Och sedan springer Vinterns barn ut igen för att leka!