Trollen mot Djurriket, eller Modiga Saga
3 879

Trollen mot Djurriket, eller Modiga Saga

Författare: Федор Миханьков
En originalsaga för barn i låg- och mellanstadiet om modiga djur och vilda troll, om den orädda flickan Saga och den röda draken, om det fruktansvärda Odjuret och segern över fienderna. Sagan lär barnen att aldrig ge upp, tro på sig själva och vara modiga. En kort men spännande berättelse som passar bra att läsa på natten.

Saga red på sin häst över den jämna gröna gräsmattan. Aldrig tidigare hade hon galopperat så fort. Eller så kändes det så på grund av adrenalinet i blodet. Hon måste hinna dit. Varje sekund på andra sidan Djurriket fick hennes vänner och bröder blåmärken av de elaka trollens klubbor. Därför skyndade hon sig så mycket hon kunde. Vinden blåste mot hennes ansikte och ögonen tårades.

Under tiden höll Djurriket stånd mot anfallet. De elaka trollen trängde fram och slog dess invånare med klubbor.

De elaka trollen trängde fram

I den första försvarslinjen stod bältesdjur och noshörningar. De tålde slagen bäst av alla, eftersom de förutom rustningar även hade naturlig pansar och tjock hud.

I den första försvarslinjen fanns noshörningar

Rustningarna till deltagarna i slaget hade bävrarna tillverkat. Att hålla försvaret och vänta på Saga var den kloke gamle vargens plan, och han hade förberett den sedan Odjuret förklarat krig mot dem. Bara Saga fick hinna fram i tid!

Rustningarna till deltagarna i slaget hade bävrarna tillverkat

Så alla djur bar rustning, även mössen, som stack trollen i benen, vilket snarare distraherade dem än orsakade verklig skada.

Saga red i högsta möjliga fart mot bron över diket. Där tog Djurrikets område slut och där Odjurets område började.

Ett djupt dike omgav Odjurets boning. Där gömde det sig och gav order till de elaka trollen, draken och annat ont som fruktade och lydde det.

Varför de fruktade det visste de inte längre, det bara var så man gjort. Men när Odjuret bestämde sig för att anfalla Djurriket vägrade djuren att vara rädda och beslöt att göra motstånd.

Saga hade alltid, så länge hon kunde minnas, varit vän med djuren. Hon tvekade inte en sekund när de bad henne om hjälp. När hon närmade sig bron såg hon en enorm drake. Den var röd, hade tre huvuden, och ur varje huvud kunde den spruta en väldig eldstråle.

När hon närmade sig bron såg hon en enorm drake

Draken var mycket stor och tjock, och de små vingarna på ryggen var mer till prydnad än för flygning, eftersom de inte längre kunde lyfta den. Draken vaktade Odjuret medan resten av det onda kämpade mot djuren.

Saga red rakt mot draken. Hon och hennes trogna häst var de enda som saknade rustning. De kunde nämligen rida snabbare så. Och vilken rustning skulle hjälpa mot en enorm drakes eldstrålar?

På slagfältet jublade de elaka trollen i tron att de vann. Djuren retirerade lite i taget men gav inte upp.

Trollen slog bältesdjur och noshörningar med sina klubbor, och ibland fick även aporna som sprang fram för att kasta tomma kokosnötter mot fienderna. Tack vare rustningarna fick de dock bara små blåmärken.

Trollen visste att bakom deras ryggar stod jättar som var högre än elefanterna i Djurriket och ännu inte hade deltagit i striden. Och deras Odjur vaktades av en enorm drake. Hur skulle de kunna förlora?)

Draken såg Saga och flinade. Han förberedde sig för en riktig strid, och här kom en liten flicka på en häst. Utan skydd och nästan utan vapen. Visst hade hon en koger med pilar och en båge, men vad skulle hon kunna göra med dem? Om en pil träffade draken skulle den bara kittla honom lite. Han skulle klara av flickan på nolltid. Det skulle bli en lätt seger.

Under tiden svängde Saga av innan draken och red förbi bron rakt mot diket. Ju närmare hon kom, desto hårdare bultade hennes hjärta.

«Om det bara lyckades, om jag bara kunde hoppa över. Och om det inte lyckas, vad händer då?»

Hon skulle falla i diket, och djuren skulle förlora slaget…

«Nej, jag måste stöta bort de tankarna!» bestämde flickan.

Diket var nu mycket nära, och i ett ögonblick blev Saga panikslagen. Men då hörde hon i huvudet sin fars röst: ”Dotter, du klarar det! Du kan, jag tror på dig och är stolt över dig.”

Saga tvivlade inte längre. Hon böjde sig ännu mer framåt mot hästen och tryckte hälarna mot dess sidor, fast hästen redan galopperade väldigt fort. De flög fram till diket, Saga reste sig i stigbyglarna, hästen sparkade av från kanten med bakbenen, och de lyftes upp i luften.

Draken förstod först nu vad som hände. Flickan hade bara ridit förbi honom och hoppat över diket. Han rusade mot Odjurets boning, med snabba tassar och hjälpte sig även med sina små vingar, men det var omöjligt att hinna ikapp Saga och hennes springare…

Saga bromsade något. Nu kunde hon ta det lugnare. Hon behövde hämta andan för att lugna sig och ge armarna lite vila. Den allra viktigaste uppgiften återstod ju fortfarande.

Hon red rakt mot Odjurets boning, som stod utan vakt. När hon närmade sig tog hon en pil ur kogret, tände den och sköt den, utan att stanna, rakt in i det halmtäckta taket, som genast började brinna.

Hon red rakt mot Odjurets boning

Några minuter senare kom draken. Andfådd sprang han fram till Odjurets boning som stod i full låga. Men vad kunde han göra? Han kunde spruta eld, men inte släcka den.

Saga red redan tillbaka mot den fria bron för att återvända till Djurriket. I himlen såg hon den kloke ugglan som hela tiden svävat i molnen.

Ugglan landade över slagfältet och ropade: ”Troll, stanna! Vad kämpar ni för? Odjuret finns inte längre! Ni har ingenting att vara rädda för.”

Trollen och jättarna började kasta vapnen och springa från slagfältet åt alla håll. Verkligen, varför skulle de fortsätta när Odjuret inte fanns kvar, det Odjur de varit så rädda för och för vars skull de hade gett sig in i kriget.

Djurriket jublade och gladde sig. Djuren tog av sig rustningarna och kramade varandra. Senare anslöt sig även Saga med sin häst.

En stund senare gick Saga tillsammans med sin pappa längs havsstranden.

Pappa, sa Saga, jag lyckades hoppa över diket och rädda Djurriket.

Ja, gumman, jag vet det och är stolt över dig. Du klarar allt i livet!

Saga ville säga att hon älskade honom, men hon tittade på honom och förstod att han redan visste det.

Sagan Trollen mot Djurriket, eller Modiga Saga finns tillgänglig i FB2-format för telefoner, surfplattor, datorer och e-boksläsare.
Liknande sagor
Hur Kolobok sökte bekanta på internet
Hur Kolobok sökte bekanta på internet
Även Kolobok kan känna sig ensam. Därför bestämde han sig – jag ska registrera mig på en dejtingsajt. Så började allt. En modern lärorik saga om hur Kolobok sökte bekanta på internet
5 773 3
Hur haren och vargen bytte svansar
Hur haren och vargen bytte svansar
En lärorik modern saga om hur haren och vargen bestämde sig för att byta svansar. Vad kommer att hända?
31 908 3
Sagan om prinsessan och draken
Sagan om prinsessan och draken
En modern saga om en prinsessa som var väldigt, väldigt rädd för en skrämmande drake. Men en dag övervann hon sin rädsla och bestämde sig för att besöka honom... Och så fick hon en ny vän.
12 393 4
Sagan om de tre kakorna
Sagan om de tre kakorna
En gång sa kungen till sina döttrar - baka var och en en kaka till min födelsedag. Två av prinsessorna gjorde uppgiften, men den tredje kom tomhänt. Från denna saga får du veta varför
5 401 3

Vill du bli meddelad om nya sagor?

↑