Kvällen kom. Och plötsligt började möblerna som stod i vardagsrummet att bråka.
Jag är viktigast!
Sa soffan.
Fråga till barnen: Varför trodde soffan att den var viktigast?
Man vilar på mig, läser böcker och tittar på tv. Jag är mycket mjuk och bekväm.
Nej, jag är viktigast!
Sa vitrinskåpet.
Fråga till barnen: Varför trodde vitrinskåpet att det var viktigast?
Jag är mycket stor och rymlig. I mig står vacker porslin, jag är helt lackerad, slät och glansig. Det är mycket vackert och praktiskt.
Nej, jag är viktigast.
En liten röst hördes från sovrummet.
Man vilar på mig efter en trött arbetsdag, och barnen får vackra och goda drömmar.
Fråga till barnen: Vem började bråka?
Jag är mycket bred och bekväm, och jag har ryggstöd.
Nej, vi är viktigare än alla andra. Utan oss i köket går det inte. Det är inte bekvämt att äta stående och hålla i fat...
Fråga till barnen: Vem höll med i bråket?
Den gamla fåtöljen lyssnade och blev förvånad.
Fråga till barnen: Vad blev fåtöljen förvånad över, tror ni? Varför var den förvånad?
