En gång fanns det en kanin. En morgon vaknade han och såg hur en solstråle dansade på fönsterbrädan. Kaninen blev glad, för han hade ett mycket viktigt arbete.
Kaninen ville färdigställa ett lerhus som han börjat forma kvällen innan, men han hann inte klart och somnade.
På morgonen kände han sig full av kraft. Han åt frukost och sprang glatt iväg till byggplatsen.
Till en början gick allt bra: kaninen gjorde fönster och dörr och började sedan på taket. Taket ville inte bli rätt. Det rasade hela tiden eller lutade åt olika håll.
Kaninen rättade taket länge, men det blev inget av. Då blev han arg och sparkade till sitt hus.
Ja, kaninen hade ett fel: han tyckte inte om när något inte gick som det skulle. Då började han bli nervös, stampade med tassarna, förstörde allt, grät och sprang iväg långt bort från det ofärdiga arbetet.
Plötsligt dök en tomte upp. Han såg ut som alla tomtar som mamma hade läst om för kaninen i böckerna.
Hej, kanin! Jag är tomten. Jag ser att du är ledsen, och det hindrar dig från att färdigställa ditt vackra hus.
Ja, jag mår verkligen dåligt, jag har ingen kraft kvar till det! ― svarade kaninen.
Jag vet hur jag kan hjälpa dig, men du måste hitta något först, ― sa tomten.
Jag går med på det! ― blev kaninen glad.
I världen finns en ond trollkarl som samlar på sig kraft, och alla andra lämnar han kvar med hjälplöshet, ilska och aggressivitet. Så snart någon börjar bli arg tar trollkarlen hans kraft och gömmer den långt, långt borta i en kista. Jag ger dig en magisk kompass som leder dig till kistan och inte låter dig gå vilse, ― förklarade tomten.
Tack så mycket! Jag ska försöka hitta kistan! ― ropade kaninen och gav sig genast av på vägen.
Vägen var mycket svår och gick genom en tät skog där vilda djur bodde och skrämde kaninen. Men han gick ändå vidare, eftersom han visste att kistan med hans krafter väntade på honom.
Efter ett dygn hittade kaninen kistan där hans kraft låg. När han öppnade locket lyste hans nosparti upp i ett sken, och krafterna återvände till honom.
Hemresan kändes kort för kaninen, eftersom han hade sin kraft med sig och den hjälpte honom att ta sig över alla svårigheter.
Så snart kaninen kom hem sprang han iväg för att slutföra huset. Den här gången gick arbetet bra. Huset blev mycket vackert!
Nu visste kaninen att man kan behålla sina krafter om man alltid är samlad och lugn.