Lille draken Ivar, Ebbas lillebror, lyssnade uppmärksamt när systern berättade om sin nya vän, den ljushåriga pojken Oskar, om hans gästvänliga mormor och om de goda bären som växer i deras trädgård.
En tidig morgon smet han iväg från drakarnas slott i sagolandet och flög dit där Ebba hade träffat sina nya vänner.
Han flyger och flyger och ser: en trädgård, en mormor och en pojke. Men pojken är inte ljushårig, utan mörkhårig och ganska liten.
Draken Ivar landade försiktigt, gömde sig i vinbärsbusken och satt alldeles stilla. Han lyssnade.
Gustav, lilla vännen, var har du gömt dig? ― ropade mormor. ― Jag tappade bort honom! Vilken busig hamster! Han stod bredvid mig för bara ett ögonblick sedan, och nu är han borta…
«Jag minns tydligt att pojken heter Oskar, men här är en annan pojke», ― tänkte draken Ivar.
Gustav, var är du? Släpper du ut kaninerna ur buren igen?
Mormor gick bort till kaninburarna och sa högt:
Vår modige Gustav
tog kaninens vita svans
ur buren, gamle kanin…
Kom hit, kanin, var inte rädd!
Jag vill leka med dig,
så släpper jag dig i trädgården.
Spring iväg utan att se dig om,
nu leker vi kurragömma!
Draken Ivar flög tyst efter mormor.
Å, där är du, lilla hamster! Gömde du dig? Sprang du ifrån mormor? ― sa kvinnan när hon hittat sitt barnbarn och fortsatte sin dikt:
Gustav är vår lilla hamster,
han slutar aldrig att prata.
När han kommer hem från förskolan
äter han, äter, äter.
Han älskar fläsk och kött,
och ananas säger han aldrig nej till,
han hällder i sig saft
och slafsar som en flodhäst.
När han blir stor förstår han väl
att maten måste vägas och räknas.
Han äter lite grann
och springer snabbt till gympasalen,
där han bränner av kalorierna.
Har du tvättat moroten, då? Plockade du den och stoppade direkt i munnen? Jag trodde att du hade släppt ut kaninerna igen.
Nej då, ― svarade pojken och tuggade på moroten.
«Vem ska jag träffa nu?» ― tänkte draken Ivar.
Kom så plockar vi vinbär. Mamma kommer snart hem, och vi har ännu inte fyllt hinkarna. Vad ska hon göra sylt av?
Pojken tuggade på moroten och gick tyst efter mormor.
Draken kunde inte hålla sig. Han ville så gärna ha bär att han flög fram till Gustav.
Trollslända! Trollslända! ― ropade Gustav.
Mormor tittade, log och svarade:
Men det är ju vår bekant, draken! Ivar, Ebbas nya vän. Kom du på besök?
Jag är Ebbas lillebror. Jag heter draken Ivar.
Den lille pojken stod där, tuggade på moroten och blinkade. Han var nog mycket förvånad.
Har du också gått vilse? Kommit bort från familjen? ― frågade mormor.
Nej, ― sa draken generat, ― jag flög hit för att jag också vill hitta en vän och smaka på bären.
Av blygsel blev hans klarlila skinn rosa.
Var inte blyg, ät bären. Vi har inget emot det. Det är ett stort vinbärsår i år. Vilken fin du är, draken Ivar!
När vi blir nervösa, rädda eller oroliga byter vi hudfärg, ― berättade Ivar medan han stoppade en hel kvist röda vinbär i munnen.
Oroa dig inte, ta en bär i taget, men tuggа inte på kvistarna, de smakar illa. Du ville ju träffa Oskar, men han är inte här idag. Och det här är Gustav, han är ännu liten. Kom tillbaka om två dagar, då är Oskar här på besök, ― sa mormor vänligt.
Draken Ivar smakade på bären, sa adjö till sina nya vänner och flög iväg.
«Jag hoppas att farfar inte råkar säga något, han skulle tro att gumman har blivit galen: att umgås med drakar och mata dem med bär», ― tänkte mormor.
Vart flög trollsländan? ― frågade Gustav när han ätit upp moroten.
Det var ingen trollslända, utan draken Ivar, ― svarade mormor tyst och började plocka de röda vinbären.
