En gång levde en groda som drömde.
Så gärna ville han flyga över himlen!
Men vilken förbannelse! ―
Hur ska han ta sig ur kärrets tristess?
Runt omkring skrattar alla högt:
«Jaga myggor hela dagen du.
Kanske får du vingar till slut,
så att du blir redo att flyga!»
«Hoppa kanske lite högre,
flyg som en skogsfågel då.
Får du bo på taket sen!» ―
Så sa musen mellan skratten.
Någon annan hade nog gråtit
av sorg och förnedring ibland,
slutat drömma för gott och väl,
funnit ro i kärrets grumliga vatten.
Men lilla grodan gav inte upp
och höll sin dröm varm i hjärtat.
Trogen mot den ville han förbli,
som förälskad i himlens blå.
Snart kommer den finaste dagen,
med gåvor, hans födelsedag.
Han borde välja något bättre,
men vill bara ha en ballong.
Gästerna skrattade, skyndade fram
och gav ballonger med ett leende.
De var eniga om en sak:
«Han är bara en knäpp, hur man än vrider på det!»
Men vår lilla groda lyfte ―
på morgonen såg de underverket.
Allt blev precis som han önskat,
en förtrollad morgon!
Med ett leende flyger han mot sin dröm,
utan rädsla håller han sina ballonger.
Höjden lockar som en magnet,
den modige svävar som en fågel.
Det var en gång en grodunge som drömde.
Så gärna ville han flyga över himlen,
att himlen öppnade sina armar
och han kunde lämna kärret.
Sedan dess har den modige lille killen
varit överallt på jorden.
Han skriver en egen bok
om att alla drömmar går i uppfyllelse!
