Det var en varm sommardag och en mild bris blåste. Haren sprang längs stigen när han plötsligt stötte på något taggigt.
Oj, vem är du?
Jag är Igelkotten utan knäppen.
Det visade sig att det var en igelkott. Han hade av misstag stuckit haren.
Varför sticker du? Du är ju så söt! frågade haren.
Jag har taggar som växer ut, svarade igelkotten.
Men andra igelkottar sticker inte bara sådär!
Det beror på att de andra igelkottarna har tröjor med knäppen. Men jag har inga knäppen, så min tröja blåser bort i vinden och jag blir taggig.
Varför sa du inte det? utbrast haren. Kom hem till mig! Vi hittar på något!
Tack, lilla hare! sa igelkotten glatt. Vad heter du?
Jag heter bara Haren. Och du?
Jag heter Igelkotten utan knäppen.
Får jag kalla dig bara Igelkotten? frågade haren.
Självklart får du det! ropade igelkotten.
Och så gick de hem till haren.
Vilka knäppen behöver du egentligen? frågade haren.
Alla igelkottar har tröjor. Men de tar bara på sig dem när de går ut, så att de inte sticker någon. På tröjorna finns knäppen. Men jag har inte ett enda knäpp, suckade igelkotten.
Var inte ledsen! Vi fixar det nu!
Hur då?
Jag syr fast knäppen på din tröja. Nu springer jag och hämtar dem!
Haren letade rätt på knäppen i skåpet och syr fast dem på igelkottens tröja med nål och tråd.
Här, ta den, sa han. Nu har tröjan hela 9 knäppen!
Tack, Haren! Alla andra igelkottar har 7 eller 8 knäppen! Och jag har hela 9! utbrast igelkotten glatt.
Så blev Igelkotten utan knäppen bara Igelkotten. Och lilla haren visade godhet och hjälpte sin nya vän, trots att han var taggig.
