I ett långt borta kungarike levde en drake, men han levde ett mycket tillbakadragit liv. Anledningen var att människor för några år sedan hade utrotat alla hans släktingar. De organiserade hela turneringar för att söka efter och fånga drakar. Och först när de enligt sin mening hade utrotat alla drakar slutade turneringarna att hållas.
När draken var mycket liten såg han hur människor fångade hans mamma och förde bort henne till en okänd plats. Sedan dess hade draken växt mycket, men slutade aldrig att frukta människor. Han hade en fruktansvärd scen framför sina ögon av hur människor fångade hans mamma och förde bort henne.
Draken försökte inte lämna sin grotta på dagen, bara på natten tillät han sig att flyga lite och hitta mat för sitt uppehälle. Han åt huvudsakligen växter och bär som han hittade i skogen.
En natt flög han som vanligt ut från sin grotta och flög för att leta efter bär. Han märkte att något glödde i staden där människorna bor. Nyfikenheten övervann hans rädsla, och han bestämde sig för att på alla sätt se vad det var.
Det var ett fönster i prinsessans rum i slottet som glödde. Hon älskade mycket att titta på stjärnorna. Men vanligtvis gjorde hon det i mörkret, och idag tillät hon sig att lämna ljuset på i sitt rum. Hon stod på balkongen och beundrade stjärnorna. I det ögonblicket flög draken förbi. Prinsessan var så upptagen av stjärnhimlen att hon märkte honom inte ens.
Draken såg genast prinsessan och blev förälskad i henne - det var kärlek vid första ögonkastet. Hon var verkligen mycket vacker. Hon hade vackert ljust hår som var flätad i en tofs och ljus hud. På kinderna fanns en knappt märkbar rosa rodnad. Draken landade på slottstaket och beundrade prinsessan länge.
Detta upprepades många nätter. Draken kom i hemlighet till staden och, efter att ha landat på slottstaket, beundrade prinsessan, som kunde stå länge och fascinerad titta på de långt borta och mystiska stjärnorna.
En natt kunde draken inte hålla sig och började tala med prinsessan utan att visa sig för henne. Prinsessan gillade mycket sin samtalskompanjon. Och de började tala varje natt. Prinsessan bad honom att visa sig för henne, men draken vägrade artigt.
En natt när draken återvände hem hörde han någon ropa på hjälp. En riddare i glänsande rustning satt i en enorm grop. Han återvände från ett slag sent på natten, föll från sin häst och ramlade ner i gropen. Hästen galopperade bort, och gropen var mycket djup, så riddaren i tunga rustningar kunde inte ta sig ut själv.
Draken flög först förbi. Men sedan blev han ledsen för riddaren och återvände och drog ut den olycklige ur gropen. Riddaren var fruktansvärt skrämd, för han trodde att hans tid hade kommit och att han nu skulle ätas av den enorma draken. Men draken, till riddares otroliga förvåning, drog honom ur gropen och ställde honom på marken.
Varför äter du mig inte, odjur?
Frågade riddaren förvånad och med rädsla i sin skälvande röst.
Varför skulle jag äta dig? Jag föredrar bär.
Svarade draken oberörd.
Riddaren blev mycket förvånad, så mycket att han föll rakt framför draken.
Kan du också tala?
Frågade riddaren ännu mer förvånad, fortfarande sittande på marken.
Ja. Och vad är så förvånande med det?
Jag visste inte att drakar kunde tala. Och dessutom. Jag trodde att alla drakar hade utrotats för länge sedan.
Det är sant. Jag är helt ensam, ni - människor - dödade hela min familj. Men eftersom jag räddade dig, var vänlig och berätta inte för någon om mig. Jag vill leva, för jag skadar ingen.
Naturligtvis, jag lovar, jag ger mitt riddares ord.
Draken satte riddaren på sin rygg och förde honom hem, där de skildes åt.
När draken nästa natt flög till slottet berättade prinsessan för honom att om två dagar skulle det hållas en turnering för hennes hand och hjärta. Och den som vinner skulle bli maken till den vackra prinsessan. Hon bad sin samtalskompanjon att delta i denna turnering. Och draken ... gick med på det.
Draken förstod att detta var hans enda chans. Han visste att en häxa levde djupt inne i skogen som gjorde under. Han gick till henne och bad henne förvandla honom till en människa. För bara så kunde han kämpa för prinsessans hand och bli hennes make.
Du måste vinna i din sanna gestalt. Du måste bevisa att du är beredd att göra allt för din älskade. Besegra din rädsla och du kan vara tillsammans med din älskade.
Sade häxan.
Samma natt gick draken till riddaren som han en gång hade räddad. Han bad honom att registrera sig för turneringen i hans namn - Sir Dräkon. Och denna natt berättade han för prinsessan att han skulle delta under det angivna namnet. Draken bad prinsessan att inte bli rädd för hans utseende och att låta honom delta i turneringen. Hon lovade.
Turneringsdagen kom. När Sir Dräkons namn ropades ut väntade prinsessan med bultande hjärta på vem som skulle dyka upp på arenan. Men när hon såg draken föll hon i svimning. Kungen ville befalla att binda honom, men prinsessan, som kom till sig själv, förbjöd det. Draken vann turneringen och förvandlades i ett ögonblick till en vacker ung man. Alla var förvånade, och prinsessan omfamnade vinnaren - sedan skildes draken, som hade blivit människa, och prinsessan aldrig åt.
Så draken besegrade sin rädsla för sin älskade och bevisade att han var värd kärlek och respekt.
