Konfettikanonen Klara bor i en stor butik som heter "Festtricket". Hon minns inte hur hon hamnade där, hon vet bara att hon transporterades i en trälåda full av andra färgglada konfettikanoner.
Klara's grannar berättade att de genom en liten springa i lådan såg hur de flöt över havet och åkte i en lastbils flak. Det är allt Klara vet. Hon älskar att bo i butiken — den är full av andra festliga saker.
De viktigaste i butiken är fyrverkeripjäserna. De är mycket vackra, men också farliga. Man kan inte bara köpa dem hur som helst, och de är väldigt dyra. Fyrverkeripjäserna bor alltid i vackert målade färgglada lådor, flera i varje låda! De blir aldrig uttråkade.
De roligaste i butiken är bengaliska eldar. De finns i olika former — som stjärnor eller hjärtan, och ibland som små granar. Dessa glödande pinnar ger ingen ro. De skrattar och viskrar hela tiden, och tänder varandra.
Men Klara gillar inte petarder. Hon är inte vän med dem. De är elaka och lumska. De försöker alltid skrämma någon eller snappa åt fingrarna. Man måste alltid vara på sin vakt med dem, annars kan man trampa på dem av misstag! Petarder exploderar alltid oväntat och högt, och de köps mycket ofta.
Klara har bott i "Festtricket" i flera år, och många festliga paket har passerat genom hennes händer. När nya anländer, visar Klara alltid glatt runt. Men tyvärr vill ingen köpa henne.
På nätterna, när stjärnorna tänds på himlen, drömmer Klara om att en dag bli centrum för uppmärksamhet på en mycket viktig fest. Hon längtar så mycket efter att explodera med ett högt ljud och sprida sina glitterpartiklar åt alla håll för att ge människorna glädje.
Men åren går och Klara samlar bara damm på hyllan. Så bestämde hon sig för att det var dags för henne att själv komma till en fest. En gång före nyår kom en flicka med sin mamma och pappa till butiken. De valde länge mellan fyrverkeripjäser, köpte bengaliska eldar, men inte konfettikanoner.
Klara väntade tills flickan gick förbi, och hoppade sedan från hyllan rakt in i hennes händer. Flickan tittade noga på den stora vackra konfettikanonen och sprang till mamma och pappa för att få dem att köpa den. De gick med på det, och Klara var äntligen utanför butiken. Under hela vägen hem föreställde hon sig hur hon skulle glittra på festen. Hon var stolt över att hon kommit på sådan en smart plan.
När kvällen kom och alla gäster samlades runt nyårsborden, iakttog Klara noga allt omkring henne. Först tände de bengaliska eldarna. Klara blinkade till sina bekanta — hon visste att de väntade på denna fest lika mycket som hon själv.
Det var dags att dela ut presenter, gästerna skyndade sig att ta fram vackert inpackade paket från under granen. Och plötsligt sa flickan: "Låt oss öppna konfettikanonen!". Alla höll med och pappan tog på sig denna viktiga uppgift.
Klara höll anden.
Ett — hon tas i händerna.
Två — man önskar sig något.
Tre — pappan skjuter konfettikanonen,
och sprider glitterpartiklar över alla.
Klara skrattar när hon flyger runt i lägenheten. Hon sätter sig på TV:n, flyger under mattan och landar på julgranen. Vilken fest!
Det var värt att vänta så länge!
