Sammanfattning av föregående del
Läs del 1: Förhistorien och bakom kulisserna till sagan om kung Saltan
En dag blev Havskungen uttråkad, och Häxan och farbror Tjernomor föreslog att han skulle arrangera sin 999-årsdag själv.
Kungen gick helt upp i uppgiften, hittade på många tävlingar och utmaningar, och vinnare blev Den blå draken. Som pris fick han av Häxan en svart pärla, en magisk pärla som skulle hjälpa draken att växa.
Vinnaren seglade iväg, festen var slut, och Havskungen började packa upp gåvorna. Bland dem fanns en gammal kista, och ur den kom små fiskyngel. Med hjälp av en dryck för snabb tillväxt blev de 32 hjältar och Svanprinsessan.
Hjältarna placerades under Tjernomors befäl i den kungliga vakten, och Havskungen älskade Svanprinsessan som sin egen dotter.
Tiden gick, och Den blå draken dök upp, enorm som ett berg. Han krävde Svanprinsessan till hustru. Kungen, Tjernomor och Häxan funderade på vad de skulle göra. Då kom Häxan på att lära prinsessan att flyga i luften och gå på land.
Svanprinsessans förvandlingar
Efter mötet begav sig Häxan, Havskungen och Tjernomor på havssköldpaddor till palatset. Där lekte Svanprinsessan med hjältarna. Häxan kallade till sig prinsessan och föreslog ett nytt spel: att bli fågel eller människa.
Prinsessan tyckte om idén, och alla gick ner till havsstranden. De vuxna red på sköldpaddor, medan Svanprinsessan simmade som en sjöjungfru. Bröderna följde efter henne, för hur skulle de kunna överge sin enda syster? Då de kom upp nära vattenytan sa Häxan:
Hoppa upp på land, vackra flicka, och andas djupt in frisk luft. Du ska bli en fågel! Flyg en stund över havet. Stig sedan så högt du kan och släpp dig ner i vattnet som en sten!
Svanprinsessan blev förvånad, men sa inget och gjorde som hon blev tillsagd. Det gick precis så: hon förvandlades först till en svan, flög en stund över havet, sträckte ut sina vingar och föll sedan som en sten i vattnet och blev åter sjöjungfru.
Jag ville nästan inte gå tillbaka! utbrast hon. Att flyga och andas luft är helt underbart!
Och vad blir det av mig? suckade Havskungen. Hur ska jag klara mig utan dig, min dotter?
Pappa, jag tänker inte lämna dig. Mitt hem är här, sa flickan och kramade Havskungen.
Hjältarna började be Tjernomor att låta dem också få andas luft, men Häxan förbjöd det: det fick vänta till i morgon, nu fanns det inte tid för sånt.
Nog med tidsspillan, muttrade häxan. Vi måste kontrollera hur prinsessan blir människa.
Svanprinsessan, förvandla dig till en svan, flyg sedan ner till land, sänk dig ner i buskarna, skaka av dig och res dig upp. Sedan simmar du tillbaka i havet, antingen som sjöjungfru eller som fågel. Synd att vi inte kan se vad som händer med dig. Men vänta, jag har ju en tallrik med ett saftigt äpple! Vänta här, jag är snart tillbaka, ropade Häxan och försvann.
Och så dök Häxan upp igen på sin havssköldpadda, med magiska föremål i händerna.
Svanprinsessan, nu är det dags! ropade hon.
Prinsessan steg upp ur vattnet, och de andra samlades kring tallriken. De stirrade på det saftiga äpplet som rullade runt, och där såg de alla prinsessans förvandlingar framför sina ögon. Hjältarna simmade runt, knuffades och ville också se.
Hon flög upp som en svan, flög en stund över havet och satte kurs mot stranden. Hon sänkte sig ner i buskarna, skakade av sig, reste sig och blev en flicka av ovanlig skönhet. Hon gick en stund på jorden. Överallt kände hon sig hemma, på land, i luften och i havets djup. Men det var dags att återvända!
Bra gjort, dotter, berömde Häxan henne.
Prinsessan och hjältarna kappades om att springa tillbaka till palatset, medan kungen, Tjernomor och Häxan begav sig till Häxans hus för att rådslå.
Häxan lade en förtrollning över huset: ingen kan se, ingen kan höra. Sedan funderade de alla på hur de skulle besegra den blå draken.
Rådslag i Häxans hus
I ett kungarike inte långt från ön Bujan föddes prins Gvidon, sa Häxan, men hans tanter, vävkvinnan, kokerskan och svägerskan Baba Babariha, vill ta livet av honom. Och inte bara av barnet utan även av modern. Jag är rädd att de kommer att lyckas. Jag kan inte hindra dem. Men vi behöver prinsen, han är den ende som kan rädda prinsessan Svanen.
Men han är ju pytteliten! utbrast Tjernomor och Havskungen i kör.
Det är inget problem. Under en natt blir han stor, jag har en dryck för barns tillväxt! Har ni glömt det? svarade Häxan.
Häxan berättade allt hon hade planerat för att rädda prinsessan Svanen, det lilla barnet och dess mor, kejsarinnan.
Återigen fick man kalla till sig tomten från en by vid havsstranden. Häxan gav honom en dryck: när budbäraren återvänt från kung Saltan skulle prinsen i hemlighet få den, så att han under natten, medan han flöt i tunnan med sin mor, skulle växa.
Budbäraren återvände från kung Saltan med goda nyheter, men tanterna och svägerskan Baba Babariha bytte ut det vänliga brevet mot ett ont. Hovmännen läste det falska budskapet för drottningen i hennes sovrum, och brydde sig inte om det inte var deras sak. De förkunnade för henne och hennes son ett grymt öde: att de skulle kastas i tunnan och ut i havet!
Och medan allt detta utspelade sig tittade Häxan, Havskungen och Tjernomor på tallriken med det saftiga äpplet.
Tjernomor, sätt dig på din sköldpadda och kalla hjältarna! Skynda er till havsstranden, nu sätter de drottningen och barnet i tunnan och kastar den i havet. Ni ska se till att de inte drunknar, och bära dem på era händer till ön Bujan, så att drottningen tror att de seglar på havet!
Sagt och gjort.
Hjältarna bar tunnan till ön Bujan och simmade sedan osynligt iväg.
Den blå draken och Svanprinsessan
Samtidigt simmade Svanprinsessan, åtföljd av Häxan, till ön Bujan. Den blå draken väntade på henne, enorm, med fjäll som glänste. När han fick syn på sjöjungfrun började hans ögon brinna. Häxan viskade till prinsessan Svanen:
Du måste genast förvandla dig till en fågel!
Sjöjungfrun hoppade upp ur vattnet, andades in luft så djupt hon kunde och blev en snövit fågel.
Den blå draken blev rasande över att han blivit lurad, förvandlade sig också och blev en svart kungsörn.
Han störtade ner mot den vita svanen och högg med klorna, och försökte nå henne med sitt näbb. Svanen sänkte sig ner på vattnet, men örnen fortsatte att slita i henne.
Men den uppväxte prinsen, en präktig ung man, såg vad som hände och skyndade till hjälp.
Örnen drunknade i havets djup, och en stim fiskar med tre rader tänder kastade sig över hans kropp. Kvar på vågorna blev bara de svarta fjädrarna.
Den svarta pärlan på den tvinnade platinakedjan återvände till Häxan. Den onde och mäktige trollkarlen skulle aldrig mer dyka upp i havsriket.
Svanprinsessan
Åh, pappa, prinsen gjorde så stort intryck på mig. Han räddade mig! Vad ska jag göra? Jag vill vara nära honom!
Och vad blir det av mig? Du lovade att alltid vara nära mig, sa Havskungen bedrövat.
Svanprinsessan rann tårar, hon kramade sin pappa, men hennes hjärta slets itu: på land kände hon sig väl till mods, och även i Havskungens palats.
Prinsessan simmade till Häxan för att få råd.
Oroa dig inte, min älskade, jag hjälper dig med Gvidon, det namn som drottningen gav honom. Och med din pappa också, bekymra dig inte.
Jag sa ju till prinsen att det inte var någon svan han hade räddat, utan en flicka som han lät leva. Men han brydde sig inte alls om det. Han tror nog att jag är en pratande fågel, sa Svanprinsessan med sårad röst.
Oroa dig inte, han var ju nyss ett spädbarn, han har ingen livserfarenhet, sa Häxan med ett leende. Vi måste lära honom om under.
Hur då? frågade Svanprinsessan intresserat.
Lita på mig, jag ska hjälpa dig! Vi måste bygga en stad på ön under en enda natt.
Man kallade åter till sig tomten för att fråga om det fanns någon stad nära ön Bujan med en girig och ond härskare.
Ingen långväga resa behövs, sa tomten bedrövat, jag bor i palatset hos själva Herrn. Och vilken elak man han är! Av girighet vill han inte ens gifta sig, för tänk om han får barn och måste dela med sig av sin rikedom.
Vill du ha en annan herre? frågade Häxan slugt. Jag kan flytta er by till ön Bujan, till ett nytt slott och stenhus!
Vem skulle tacka nej till det! utbrast tomten glatt.
Sagt och gjort.
På morgonen vaknade drottningen och hennes son Gvidon, och på den öde ön stod en ny stad, som en vision!
Också den onde och giriga Herren vaknade. Allt stod på sin plats, men det fanns inga människor. Tyst var det, bara vinden viskade. Inga män, inga kvinnor, inga barn! Inget hundskall hördes, inget kornas råmande. Allt bohag stod på sin plats, men inte en levande själ!
Häxan gick till Havskungen för att tala om Svanprinsessans öde.
Havskungen förstod inte vad kärlek var, särskilt inte jordisk kärlek. Han kunde inte förstå varför hans adoptivdotter ville leva på land. Men han ville inte heller att hon skulle vara olycklig.
Svanprinsessan kallades in. Bleka och tysta var hon, för hon hade förälskat sig i prins Gvidon av hela sitt hjärta.
Min flicka, kommer du att besöka mig om du bor på land? frågade Havskungen med darrande röst.
Självklart, pappa! utbrast flickan. Varje vecka ska jag komma simmande till palatset.
Jag ska inte stå i vägen, sa Havskungen med en suck och torkade en ensam tår.
Saken var avgjord, och Häxan tog sig an prins Gvidons tanter och svägerskan Baba Babariha.
Dessa oroliga kvinnor började drömma underbara drömmar. Först drömde kokerskan om ett ekorre med gyllene nötter. Vid ett annat tillfälle drömde vävkvinnan om trettiotre hjältar i fjäll glänsande som glöd. Och så drömde svägerskan Baba Babariha, vid rätt tid, om prinsessan Svanen.
Det var alltså inte brist på under.
Piraterna
Nyligen sjönk ett piratskepp med sin besättning utanför Havskungens palats. Piraterna gillade att bråka och ägnade sig åt det även på havsbotten. Så många gånger hade de lovat kungen och Tjernomor att de skulle uppföra sig, men de kunde aldrig hålla löftet.
Man fick bygga ett fängelse för dem. Skeppet på havsbotten började täckas av snäckor. Fiskarna tog det i besittning.
Häxan gick till fängelset för att träffa piraterna.
Om ni utför mitt uppdrag, släpper Havskungen ut er på land, sa häxan strängt till de samlade piraterna.
Och vad ska vi göra? frågade kaptenen hoppfullt.
Ni ska segla flera gånger från ön Bujan till kung Saltans huvudstad. Och berätta för kungen det jag säger. Om ni gör det, släpper Havskungen ut er på land. Men ni måste sluta med piratverksamheten och bli ett handelsfartyg. Om ni lurar mig, så för första storm som kommer tar er tillbaka till botten, och då för alltid!
Piraterna tvekade inte länge utan gav sitt samtycke. De längtade så mycket efter att komma tillbaka till sitt skepp och andas luft!
Arbetet började med att göra skeppet i ordning. Häxan hjälpte till med sin magi.
Efter en tid var skeppet klart. Alla piraterna klädde sig i nya kaftaner och blev så stiliga att de inte kunde slita blicken från varandra. Aldrig tidigare hade de varit så prydligt klippta och uppklädda. Men framför allt gladde dem skeppet, nytt som det var!
De seglade till ön Bujan, och Häxan gav kaptenen en fuskmall över vad han skulle säga och när. Han lärde sig texten utantill!
Gvidons förvandlingar
Häxan red på sin havssköldpadda till palatset med tallriken och det saftiga äpplet. Havskungen, Tjernomor, Svanprinsessan och de trettiotvå hjältarna samlades för att se hur det såg ut på ön Bujan.
Där såg de hur gästerna anlände till ön Bujan. De åt, drack och samtalade med prins Gvidon i palatset.
Simma nu till ön Bujan, prinsen kommer snart till havsstranden. Han kommer att vilja se sin far, då förvandlar du honom till en mygga som flyger efter skeppet, sa Häxan.
Hur ska jag förvandla honom till en mygga? Jag kan inte, förvånade sig Svanprinsessan.
Bara stänk honom med havsvatten, så tar jag hand om förvandlingen, sa Häxan med ett skratt.
Svanprinsessan simmade iväg, och med henne hjältarna, mot ön.
Men hur ska myggan flyga hela vägen över havet? frågade Tjernomor plötsligt. Den är ju svag, den klarar inte resan tillbaka! Den dör!
Usch, det har jag inte tänkt på, utbrast Häxan. Piratskeppet kommer ju att segla från land och åka tillbaka till havsbotten. Vi måste komma på något genast! Men tills vidare får han bli en mygga!
Och så blev det. Medan myggan reste med skeppet, sökte Häxan i den vise gamla boken Jaigam efter en lösning på det svåra problemet. Och hon fann den!
Från sin farmor hade häxan fått många olika föremål, några var mycket märkliga och det var till och med oklart vad de skulle användas till. I boken Jaigam fanns på sidan 1099 en bild av en liten ask: två handflator tätt korsade, med små vingar på baksidan, och under den en besvärjelse på forntida språk. Häxan mindes den silveraskan och förstod inte alls varför den hade vingar.
Det visade sig att asken kunde flyga och omedelbart flytta små föremål till vilket avstånd som helst. Man behövde bara säga uppdraget och besvärjelsen i den öppna asken.
Häxan letade i ett särskilt rum med magiska föremål, hittade den flygande asken och gav den uppdraget att flytta myggan till ön Bujan. Och Gvidon hann inte ens förstå något. Efter att han bitit tanten i ögat befann han sig en sekund i mörker, och sedan var han genast på sin egen ö.
Där väntade Svanprinsessan på honom. Tre gånger flög prinsen mellan kung Saltan och sin stad. Tre gånger reste han med de f.d. piraterna på deras skepp. Varje gång klädde sig piraterna i olika kläder och förändrade på Häxans order skäggens storlek och färg, så att de såg nya ut varje gång.
Varken kung Saltan eller prins Gvidon anade att det var samma män.
Havskungen lät piraterna gå i land, de hade ärligt utfört uppdraget. De övergav piratlivet, för vem vill ruttna på havsbotten när man kan andas frisk havsluft och dessutom tjäna ärliga pengar på handel!
Länge och väl, men till slut löste sig allt.
Havskungen försonades med att hans adoptivdotter vuxit upp, och att hon hade funnit sitt öde på land.
Och Svanprinsessan, som hon lovat, besökte varje vecka sin pappa, Häxan, bröderna och Tjernomor. Även om hon träffade bröderna och farbror vid stadens murar varje dag, kunde hon varken prata med dem eller leka med dem ordentligt. Det var inte alls som i Havskungens palats!
Så tar sagan slut, och den som läste är en hjälte!