Vid ett tillfälle bestämde sig insekterna i en park för att arrangera en sportslig tävling, "Kackerlackelöpet". Huvudpriset skulle vara nektar från en solros som precis hade slagit ut. Nästan alla parkens invånare ville delta, eftersom alla ville prova den underbara honungsdrycken.
Man kom överens om att löpningen skulle starta så snart första solstrålen nådde det stora solrosbladet. Många kunde inte sova: bikupan surrade av hundratals bins röster när de valde ut den mest värdiga kandidaten till tävlingen.
Skalbaggarna diskuterade också och blev till och med lite osams. Fjärilarna gjorde sin kvällsgymnastik och gick sedan och lade sig för att samla krafter. Nyckelpigorna putsade sina vingar.
Bara två larver bekymrade sig inte alls, för de hade bestämt sig för att lura. Den ena skulle vara vid startlinjen, medan den andra under nattens skydd kröp bort till solrosen för att gömma sig under dess blad. När alla rusade fram mot målet skulle hon krypa fram och säga:
Jag är redan här.
De var lika varandra och tyckte att ingen skulle märka bedrägeriet.
Och så kom den efterlängtade morgonen. Spindlarna hade spunnit ett lätt nät för åskådarna och hejaklackarna, och spänt en tråd som deltagarna skulle slita av i målet.
Till start! Uppmärksamhet! Gå! Och deltagarna, en flög, en kröp och en hoppade, rusade mot det efterlängtade målet. Den snabbaste visade sig vara den lilla biet, för hon hade redan gjort sådana flygningar många gånger. Glad satte hon sig på solrosen och sjöng sin lilla sång.
Men då kröp larven fram och muttrade:
Varför surrar du så? Jag har varit här länge, jag hann till och med sova medan ni kröp fram som snäckor.
Ingen kunde tro sina ögon, något sådant kunde inte vara möjligt. Många hade ju sett hur larven vid startlinjen flåsade, stönade och kröp, och nu satt hon där vid solrosen och påstod att hon vunnit loppet.
Men då förkunnade den kvicka spindeln för alla att larven var en bedragare.
Vad kan du bevisa? ropade hon.
Det här! sa han och förde biet närmare alla.
Titta, på hennes klänning sitter det kvar en målsnöre som den här lilla flickan slet av när hon nådde fram. Men på larven finns ingen tråd, vilket betyder att hon har suttit här länge.
Alla runt omkring började prata och surra. Bara den lilla biet sa:
Låt oss inte bråka, utan ha ett kalas för hela världen och dansa. Solen går upp, en ny dag börjar.
Alla gick med på det, ingen ville förstöra humöret.
