I en liten stad belägen på en vacker plats bodde en sexårig flicka som hette Lilja. Staden var mycket liten, det bodde inte många människor där, och det mest förvånande var att det inte fanns några barn alls. Lilja var ofta ledsen, för hon hade aldrig fått leka med andra barn i sitt liv.
Flickan bodde tillsammans med sin mamma och pappa, som gick till jobbet varje dag och inte kunde leka med sin dotter hela dagarna. Flickan hade också en barnvakt som tillbringade all sin lediga tid med Lilja.
Eftersom flickan inte hade några jämnåriga vänner att dela hemligheter med och leka roliga lekar med, började hon odla blommor — liljor.
Hon gjorde en mycket vacker rabatt där de mest olika sorterna av de mest olika färgerna växte. Det fanns gula, vita, lila, rosa och till och med blå liljor, och flickan skötte om dem och vattnade dem varje dag.
Hon älskade sina blommor så mycket att hon kallade dem sina bästa vänner, pratade med dem och delade det mest innerliga som fanns i hennes hjärta.
Och Lilja önskade verkligen att ett mirakel skulle hända och att barn skulle dyka upp i hennes stad, barn som hon kunde leka med.
Hon kom till rabatten och berättade för blommorna:
Mina kära liljor, hur jag har saknat er! Hur mår ni utan mig här? Vad har hänt er medan jag sov och åt frukost? Vet ni, jag drömmer så mycket om att det ska komma många barn till vår stad, så att vi tillsammans kan komma och hälsa på er.
En dag gick Lilja som vanligt till sitt rum efter besöket hos sina blomvänner. På kvällarna läste barnvakten en saga för flickan, varje kväll en ny. Sedan lade sig Lilja bekvämt, barnvakten täckte över henne med ett mjukt täcke, och flickan somnade djupt med tankar på sina enda trogna vänner.
Morgonen kom, Lilja vaknade tidigt som vanligt, gick ner till bottenvåningen där en god frukost väntade på henne, tillagad av barnvakten.
God morgon! Vilken underbar dag! Barnvakt, har du redan varit ute vid mina blommor? Hur mår de utan mig?
Utropade flickan.
God morgon, solstråle! Nej, jag har inte varit hos liljorna än, för du älskar ju att komma till dem först och vattna varje blomma.
Då måste du skynda dig och mata mig, barnvakt, så att jag kan springa till mina vänner!
Lilja åt snabbt upp de goda ostkakor med sylt som barnvakten hade lagat och rusade iväg för att besöka sina praktfulla liljor.
Med vattenkanna i handen hoppade flickan fram till rabatten och ropade:
Hur sov ni, blommor? Frös ni inte?
Liljorna vajade bara i vinden och svarade inte flickan. Och plötsligt, när Lilja vattnade en av blommorna, hördes en mjuk röst:
Hej, kära Lilja!
Flickan förstod inte vem som talade till henne, men rösten lät helt barnslig.
Vem är där?
Frågade flickan fundersamt.
Det är jag, liljan som du vattnar.
Svarade den barnsliga mjuka rösten.
Är det verkligen sant? Eller har jag hamnat i en saga!? Kan blommor verkligen prata?
Tänkte Lilja förvånat.
Du tar hand om oss varje dag, vattnar oss, berättar intressanta historier för oss och delar dina drömmar. Låt oss nu göra något gott för dig och uppfylla dina önskningar!
Hördes en annan röst, det var en annan lilja.
Lilja vände sig om och såg plötsligt en sandlåda i närheten, den fanns på granntomten där ingen någonsin hade bott förut, huset hade stått övergivet. I sandlådan lekte två barn — en pojke och en flicka, de var ungefär sex-sju år gamla, precis som Lilja.
Hej, Lilja! Låt oss presentera oss! Vi är dina nya grannar och nu ska vi bo här tillsammans med våra föräldrar.
Ropade plötsligt pojken.
Hej!
Svarade Lilja fundersamt.
Hon vände huvudet mot blommorna.
Men hur gjorde ni det? Hur fick ni det att komma fler barn till vår stad?
Vi såg ju hur du drömde om det! När du berättade för oss om sagorna som barnvakten läser för dig innan du somnar, trodde vi att du inte trodde på mirakel, och inte heller på sagor. Men bland oss finns en lilja som heter Saga, det är just hon som uppfyllde din dröm, och nu har det kommit fler barn till den här staden.
Svarade den rosa liljan.
Lilja kunde inte bli gladare. Hon böjde sig ner mot sina blommor och kysste var och en av dem.
Och vem av er är Saga?
Frågade flickan.
Jag.
Hördes en underbar röst, mjuk och öm.
Framför flickans ögon slog plötsligt en stor turkos lilja ut, på vars stjälk det fanns flest knoppar.
Sedan dess blev Lilja vän med de nya barnen, som blev hennes vänner. Men sina gamla, bästa och sanna vänner — blommorna, glömde Lilja aldrig. Hon fortsatte att ta hand om dem och skynda till dem på morgnarna, direkt efter sömnen.
Och Lilja förstod att mirakel händer i världen, och att egentligen alla sagor som barnvakten berättar för henne innan hon somnar — det är allt omkring oss.
Läs sagor och godhet kommer att fylla era själar.
