Lastbilen köptes
åt vår lille Pelle.
Den föll honom verkligen i smaken.
Vilken fin leksak!
Den glänser så vackert,
som om den vore på riktigt.
Pelle klappar i händerna
och stampar med fötterna.
Med fjärrkontrollen styr han
och kör runt alla leksaker.
«Tack, tack, den är ju underbar!
Sån här ville jag ha länge!» ―
Så säger Pelle med glad röst
och vinkar och pratar otydligt.
Mamma gav sonen en vacker ny bil. Den var klargul med röda strålkastare. Bilen kunde förvandlas till en lastbil eller en lyftkran, för den var en transformer.
Den fyraårige sonen älskade leksaken. Varje kväll efter förskolan lekte han med den. Han byggde hus: körde kuber dit, och med kranen staplade han dem till torn och flervåningshus.
När lille Pelle sov umgicks bilen med de andra leksakerna. Men en natt blev den sjuk.
Mina hjul värker! Imorgon ska min ägare börja leka med mig, men jag kan inte åka. Jag kan inte köra er, inte flytta kuber till bygget, ― klagade hon för sina vänner.
Vad ska vi göra? Vad ska vi göra? ― blev leksakerna oroliga. ― Pelle hann inte bygga klart det höga huset. Hur ska han göra utan kranen?
Då kom en liten ambulansbil körande och sa:
Vi behöver sjukhus. En doktor! Snabbt! Snabbt! ― tutade den med sin siren. ― Doktorn ger dig en sprutta, så blir du frisk igen!
Långsamt kom den höga robot-transformern fram.
Inte till sjukhuset, utan till verkstaden där man lagar bilar. Här behövs ingen doktor, utan en reparatör av leksaker.
Vi har ingen sån här, ― fnös den uppdragbara hunden.
Den måste hittas, den måste hittas, ― la till dockan.
Ring 112! ― föreslog snurran.
Plötsligt ringde en leksakstelefon.
Hallå, hallå, var hittar man en reparatör för bilar? ― pep leksakerna i mun på varandra in i luren.
Roboten lagar din bil, ― svarade man i andra änden av tråden.
Jag? ― förvånades roboten. ― Jag kan inte!
Men prova, ― fnös hunden.
Våga, ― la snurran till.
Hjälp mig, ― bad den sjuka bilen, ― annars blir vår ägare ledsen och gråter. Jag tycker så synd om honom: han är så liten.
Prova, prova, ― surrade snurran, ― vi hjälper dig.
Jag har aldrig gjort något sånt.
Robot-transformern undersökte kranbilen. Han skruvade loss delarna, tog av karossen, vände på leksaken och tittade på undersidan.
Hjulen vacklar. Man måste dra åt dem. De har burit tunga last. Så, ge mig en nyckel!
Nyckel! Nyckel! ― ropade rösterna.
Var ska jag hålla? Var kan jag hjälpa till? ― frågade ambulansbilen.
Här, ― visade robot-transformern.
Efter några timmar var hjulen lagade.
Där, klart! Nu blir ägaren nöjd och kan bygga klart sitt höga hus! ― sa mästerroboten glatt.
Vi är duktiga, vi är duktiga! ― surrade snurran. ― Du är duktig, robot! Första gången du försökte laga en bil, och det lyckades!
Den som vågar, vinner! ― berömde den kloka boken leksakerna.