Vintern är en tid för mirakel. När lätt vit snö faller på jorden och vinden lekfullt leker med de spetsiga snöflingorna, sker verklig trolldom.
Få vet att Farfar Frost varje år väljer sig en ny hjälpare. Du tänkte säkert att det var någon av älvorna, men nej, Farfar väljer en av barnen som skriver brev till honom.
Och ansökningarna till denna tjänst ökar år från år. Vem vill inte tillbringa julnatten med en verklig Farfar Frost, istället för med en utklädda pappa eller farfar. Men vintertrollen behöver en ansvarsfull person. Farfars minne är väldigt dåligt, utan hjälpare kan han leverera presenter två gånger till samma hus, eller ännu värre – helt glömma att ge en present till något litet barn på listan.
Och när det gäller att dekorera husfönstren med snöiga mönster behöver Farfar hjälp. Han kan inte måla alla fönster själv. Och detta arbete börjar långt innan Nyåret.
«Jag har läst varje brev som barnen skickade till mig, men jag kunde inte hitta en lämplig hjälpare. Vad ska jag göra? Jag klarar det inte själv!» tänkte Farfar Frost, sittande vid sitt stora ekskrivbord. På näsan bar han blå glasögon med stora glas för att kunna se vem som skrev sanningen om sitt beteende i år och vem som ljög. Om ett barn skrev osanning, skulle man genom glasögonen bara se vackra snöflingor.
Farfar Frost funderade, kloade sig i huvudet och beslutade sig för att personligen söka efter en hjälpare. Men hur skulle han kunna dyka upp på gatan i sin julkostym? Alla skulle känna igen honom, och före Nyåret får barnen inte se Farfar Frost, annars blir det inget julunder. Det finns inget att göra, han måste ta på sig en vanlig pälskappa och varmare känga. Så att ingen av barnen skulle känna igen honom på gatan.
«Var ska jag leta? Efter en god, snäll, ansvarsfull och modig hjälpare?» funderade Farfar Frost, stående på den vackert dekorerade torget vid julgranen. Hans blick vandrade över barnen som gick förbi. Men inget barn motsvarade Farfar Frosts höga krav. En flicka drog sin mamma i ärmen och bad om glass, en pojke vägrade att dra kälken själv, och vid en kiosk med jullekar gjorde någon liten skälm ett verkligt spektakel och krävde att få köpa en jullollipop.
Plötsligt fångade Farfar Frosts blick en liten, smal pojke bland de andra barnen, som var klädd i en tunn jacka och helt vinterokänsliga skor. I sådan kyla borde pojken ha fryst från huvudet till tårna. Men pojken klagade inte och grät inte, han höll färgglada handgjorda julgranskulor i händerna. Och han erbjöd tydligen förbipasserande att köpa dem av honom.
Farfar Frost skyndade sig genom folkmängden till pojken för att ta reda på vad som fick honom att stå ensam i sådan frost. Så snart han närmade sig pojken, ropade han:
Handgjorda julgranskulor! Billigt!
Hej pojke, var kommer dessa vackra julgranskulor ifrån?
Direkt från Farfar Frosts verkstad! Julgranskulor av högsta kvalitet. Vill du köpa? Jag säljer billigt.
Farfar Frost tittade noga in i pojkens ögon och märkte i dem en glans av de egenskaper han så länge hade sökt hos andra barn. Men han borde inte skynda sig med sitt beslut, han behövde kontrollera allt noggrant. Och han sa:
Från Farfar Frosts verkstad säger du? Intressant... Låt mig se, — farfar tog en röd kula i handen, på den var det noggrant målade slingrande mönster med en tunn vit pensel, som påminde om snöflingor.
Gillar du mina kulor? Vanligtvis går alla förbi... — sa pojken och hans ögon var fyllda av både hopp och sorg.
Du vet, jag tror på dig. Jag har varit i en trollkarl-verkstad förut, och kulorna som älvorna gör där är mycket mindre färgglada än dina.
Så du köper denna kula av mig? — pojkens ögon glänste av tårar som var på väg att rulla.
Mer än så, min vän, jag köper alla och ännu mer, men du måste svara på en viktig fråga för mig. Och svara ärligt.
Allt du vill veta! — pojken var beredd att göra vad som helst bara för att sälja de kulor han så noggrant hade målat flera nätter i rad.
Säg mig, vad fick dig att slösa din otroliga konstnärtalang på att sälja julgranskulor på torget på nyårsafton, och i en jacka som knappt skyddar dig från vinden?
Pojken svarade inte länge. Han sänkte huvudet och skämdes så mycket inför denna generöse vuxne som var beredd att köpa alla hans julgransdekorationer. Han letade efter rätt ord, men kunde inte säga sanningen.
Jag ser att något oroar dig, men du kan lita på mig. Tro mig, jag kan hålla de viktigaste hemligheterna. Men om du inte vill svara kan du låta bli. Jag köper ändå dina julgranskulor, bara säg ditt pris.
Nej, det vore ohederligt. Jag lovade att berätta.
Jag uppskattar din ärlighet och vill belöna dig.
Farfar Frosts ord rörde pojken så mycket att han tog ett djupt andetag av den frusna luften och sa:
Jag säljer kulor på torget för att jag behöver pengar för att köpa mat. Jag bär denna gamla jacka för att jag inte har någon annan kläder. Jag slösar mitt talang för att jag inte kan utveckla det. Jag är hemlös, bara be mig inte att känna medlidande. Köp bara kulorna.
Du är en mycket modig pojke. Förlåt, jag vet inte ditt namn.
Jag heter Tjoma. Jag har gjort min del av avtalet.
Vad om jag erbjuder dig mycket mer än bara att köpa kulor? Jag kan erbjuda dig hjälp. Erbjuda dig ett jobb och ett ställe att sova. Tro inte att jag medlidande dig.
Men varför just jag?
Du förstår, jag behöver en hjälpare. En sådan som du – modig, snäll, ansvarsfull pojke.
Vad arbetar du med?
Jag... Hur ska jag säga... Jag är Farfar Frost.
Pojken skrattade, men Farfar Frost skyndade sig inte att stoppa honom.
Du skämtar väl? Det kan inte vara sant!
Tror du inte på Farfar Frost?
Jag tror, men... Inget julunder har hänt mig på länge.
Då är det dags att åtgärda det!
Farfar Frost knäppte med fingrarna och ett kraftigt snöfall började. Tjoma kunde inte tro att han hade bevittnat sådan trolldom.
Tror du nu att jag är Farfar Frost?
Ja! Jag tror på dig!
Så accepterar du mitt erbjudande?
Självklart accepterar jag!
Ta då dina julgranskulor och vi ger oss av norrut för att förbereda oss för festen. Det blir mycket arbete, men tillsammans klarar vi det säkert.
Men behöver du mina julgranskulor? Du är ju trollkarl, och dina älvor kan säkert...
Jag har aldrig sett sådan vackra julgranskulor. Och tro mig, jag har sett mycket... Och dessa kulor lovade jag att köpa, så de är med rätta mina. Och jag hänger dem på min Nyårsgran.
Tack! — sa bara pojken och kramade glatt Farfar Frost.
Det behöver sägas att Farfar aldrig hade haft en sådan ärlig och ansvarsfull hjälpare. Tjoma gillade trollkarlen så mycket att han erbjöd honom att stanna och arbeta för alltid!
