I en underbar skog, som vi inte kände till, levde djuren – de var glada och vänliga med varandra. Ibland festade de, ibland var de ledsna, men de hjälpte alltid varandra.
Tiden går fort, efter hösten kom vintern – den förde snö med sig. Det blev stora snödrivor i den underbara skogen! Man kunde varken köra eller gå. Och snart var det Nyår.
Alla djuren samlades på en liten kulle, där står en grön gran, fluffig och hög, med toppen som sträcker sig upp i molnen.
Och djuren beslutade att dekorera denna gran till Nyår. Ja, de tillkännagav en tävling!
Skatan flög genom skogen, skrek och sjöng på varje äng:
Invånare i den underbara skogen! Lyssna på detta vackra budskap! Och säg inte senare att ni inte hörde det! Det står en grön gran på kullen, fluffig och hög, med toppen som sträcker sig upp i molnen! Till Nyår samlas alla skogsbor runt granen! Och vi tillkännager en tävling: Dekorera granen till festen! Vi tar vilka dekorationer som helst: små och stora, låga och höga, smala och breda! Och enfärgade och flerfärgade! Vi tar vilka leksaker som helst till granen! De kommer att hänga på granen år efter år, och vi kommer att dansa runt den i en ring!
Och då började det något i skogen! Ekorrar hoppade i tall och gran, samlade kottar och gjorde dekorationer. Vildsvin grävde snö med sina nos, samlade ekollon och gjorde girlanger av dem. Björnen samlade kvistar och flätade en stjärna till toppen. Fåglarna – domherre och blåmes – samlade rönnbär och trädde pärlor på spindelväv.
Men den listige räven tittar och blir arg, hon har ingenting att skryta om. Hon tittar på sitt lilla hus och får en idé – att samla istappar från taket och dekorera granen med dem!
Djuren samlades på ängen, dekorerade granen och står och beundrar den.
Och då dök den listige räven upp på ängen. Hon bär en hel korg med glittrande dekorationer! Djuren blev förundrade! Och räven dansar runt granen, svajar med sin svans, hänger upp dekorationer på granen och säger:
Dekorationer av rent kristall! Magiska, genomskinliga, som vårens små bäckar! De glittrar i solen, de ringer i vinden, de reflekterar månljuset och lyser i mörkret!
Djuren blev så förvånade att de vek ihop sina tassar, står där – suckar och utropar, beundrar dessa osedda dekorationer. Vinden blåste – de kristallina figurerna ringde i vinden.
Alla beslutade att den listige räven hade vunnit! Björnen gav räven huvudpriset – en liten tunna honung från sina egna förråd. Och en burk hallonmarmelad.
Räven står på kullen, nöjd med sig själv, glada, så listig och smart.
Då tittar solen fram. Rävens dekorationer värmdes upp i solen och började droppa vatten.
Skatan skrek:
Titta, skogsbor, på rävens dekorationer! De var kristall, men blev vatten! De smälter i solen, bara droppar glittrar!
Djuren blev chockade! De insåg att det bara var vanliga istappar, inte magiska dekorationer. Djuren blev arga, tog tag i istapparna och började kasta dem på räven.
Den listige räven blev rädd och rullade ner från kullen, och hennes istappar flög efter henne! Och hon förlorade sin tunna honung! Hon sprang för sitt liv. Och Skatan flög efter henne och skrek:
Oj, vacker räv! Du lurade skogsborna igen! Du förstår aldrig: det är inte den som är vacker i ansiktet som är bra, utan den som är bra på riktigt!!!
