I en stor stad bodde en liten bil som hette Vroom. Hon hade sitt hem i ett rymligt garage som låg på en väl skött tomt bredvid ett hus.
Varje morgon vaknade Vroom tidigt, körde sin ägare till jobbet, och på helgerna åkte de bara omkring och utforskade.
Men Vrooms största dröm var att få ta en enkel promenad genom skogen.
Efter arbetsveckan, när ägaren parkerade bilen i garaget, sa han:
Du kan spendera morgondagen precis som du vill. Jag ska inte åka någonstans, så du är helt fri. Du kan åka vart du vill.
Vroom vaknade med solens första strålar och skyndade glatt mot nya äventyr. Medan hon körde genom stadens gator förbi höga hus, färgglada butiksfönster, torg och parker, märkte hon inte hur hon hamnade utanför staden på en bred väg.
Hela tiden sjöng hon sin favoritlåt i huvudet:
Jag kör långt bort,
jag kör vid ratten,
Tillsammans med er
sjunger vi låten.
Vroom körde längre och längre från staden. Till vänster om vägen såg hon ett stort fält med en arbetande skördemaskin. Efter att ha passerat en liten by med hus som inte alls liknade stadshus, kom hon fram till skogen.
Skogen mötte henne med höga, raka träd, lysande grön gräs och vackert fågelsång.
Hur tyst och lugnt det var i skogen! Solen hade redan stigit högt, men det var inte varmt inuti bilen. Trädens löv skyddade Vroom från solens heta strålar och skapade skugga. Hon märkte inte hur hon sjöng tillsammans med fåglarna...
Medan hon körde förbi en gigantisk torr stubbe såg hon en äng full av vita svampar. Utan att tveka började Vroom samla dem i bagageutrymmet.
Åh, hur många det finns här! Det är ju kantareller.
Längre fram hittade hon några björksopp och aspsoppar. Det blev fler och fler svampar. På vägen träffade hon också en äng full av jordgubbar. Hon åt lite, vilade och beslutade sig för att åka hem.
Men efter att ha kört djupt in i skogen kunde Vroom inte hitta vägen tillbaka. Hon var vilse. Hon tryckte på signalen flera gånger i rad, hoppandes att någon skulle höra henne och komma för att hjälpa.
Vad ska jag göra? Det börjar bli mörkt snart, jag får nog sova här i skogen.
Tänkte bilen ledset.
Vroom såg en liten äng i närheten, valde en fin plats under en björk och började göra sig bekväm.
Plötsligt hörde hon något som lät som gråt. Vroom lyssnade noga.
Ja, det var verkligen någon som grät inte långt bort. Bilen körde mot ljudet och såg en liten flicka som satt på en stubbe.
Hej! Vad är det? Varför sitter du här ensam och gråter?
frågade bilen.
Jag blev så uppslukad av att samla svampar att jag blev vilse.
svarade flickan mellan tårarna.
Jag hamnade i samma situation.
sa Vroom.
Låt oss presentera oss för varandra.
Jag heter Lola.
svarade barnet snyfftande.
Och jag heter Vroom. Kom snabbt till mig, jag tror det kommer ett oväder snart. Kom, jag hittade en fin plats under en björk. Vi kan vänta där tills vädret blir bättre, sova, och i morgon hittar vi vägen hem med ny kraft.
Lola hoppade in i bilen, och de skyddade sig från regnet under trädet.
Regndroppar trummade på bilens tak. Till denna melodi somnade den trötta flickan och Vroom utan att märka det.
Så sov de hela natten.
Tidigt på morgonen hördes ljudet av en arbetande motor helt nära.
Snabbt, snabbt.
skyndade Vroom.
Jag tror det är en traktor som arbetar här i närheten. Den kan visa oss vägen ut ur skogen.
Vännerna i olycka började omedelbar röra sig mot ljudet... Och ja, ungefär trehundra meter bort arbetade en gammal traktor.
God morgon.
sa vännerna.
Och god morgon till er.
svarade traktorn överraskad.
Vi blev vilse och fick sova här. Skulle ni kunna hjälpa oss att ta oss ut härifrån?
frågade bilen vördsamt.
Inga problem, naturligtvis hjälper jag. Kör längs denna väg utan att svänga någonstans, tills du kommer till en stor, grenig ek. Sväng då höger, sedan höger igen, och kör sedan rakt fram hela tiden. Då kommer du till motorvägen.
förklarade traktorn.
Är det verkligen så enkelt?
glädjade sig Lola.
Tusen tack. Hej då!
tackade Vroom och hon och flickan åkte hemåt.
Allt gott.
ropade den gamla traktorn efter dem.
Efter traktorns råd hittade de snabbt vägen och körde ut på motorvägen.
Vroom körde Lola hem till byn, och sedan körde hon själv tillbaka till staden.
Hennes hemstad mötte henne med samma glada sol, bara vita moln flöt snabbt över himlen. Bilen körde längs vägen och när hon tänkte på skogen, ängen, svamparna, flickan Lola, regnet och den gamla traktorn, var hon den lyckligaste! Vilken underbar helg hon hade haft!
