En gång i ett långt, långt bort frukträike som heter Fruktlandia levde en söt liten avokado. Alla kallade honom bara Avo.
Mamma Avokadina och pappa Avokado älskade och bortskämde honom så mycket att det troligen inte fanns någon frukt i hela Fruktlandia som var mer bortskämd än Avo.
Föräldrarna gjorde sitt yttersta för att tillmötesgå honom i allt, bara för att lilla sonen skulle vara lycklig och aldrig ledsen.
I avokadofamiljen fanns en underbar tradition. De promenerade tillsammans varje dag i den magiska fruktträdgården, eftersom det alltid var varmt där, oavsett årstid.
Trädgårdens magi bestod i att när frukterna var glada, sken solen, gräset grönskade och fåglarna sjöng underbara sånger.
Men när frukterna blev ledsna, nyckfulla, otrevliga eller nedstämda, försvann solen, mörka moln samlades, en kraftig vind blåste upp och ett oväder med åska bröt ut.
En gång när Avo gick en promenad i trädgården såg han att man sålde en enorm jordgubbsglass med chokladströssel inte långt bort. Han ville väldigt gärna äta den. Han började be sina föräldrar att köpa godiset.
Till en början sa mamma och pappa nej, eftersom Avo kunde få ont i halsen av så mycket kall mat. Avokadon började gnälla, och föräldrarna gav efter och köpte den enorma glassen.
Efter att ha ätit glassen blev Avo nästan genast sjuk. Hela familjen fick brådstörtat åka hem.
Under tiden försvann solen i trädgården, och fåglarna slutade kvittra sina vackra sånger, eftersom de kände föräldrarnas oro för sonen.
Föräldrarna till Avo botade honom länge med alla slags sirap, bittra örtdrycker och omslag. Till slut blev han frisk, och familjen kunde äntligen gå tillbaka till den älskade fruktträdgården.
Avo lekte kurragömma, tafsade och gjorde grimaser. Pappa fotograferade honom. Sedan bjöd mamma sonen på en god smörgås. Alla var lyckliga.
Men då fick Avo syn på sin kompis Bananpelle. Bananpelle höll i en enorm ballong i form av en banan. Avo blev mycket ledsen över att hans kompis hade en ballong men han inte hade någon.
Han gick fram till föräldrarna och krävde att de skulle köpa en ballong i form av en avokado åt honom. Och den skulle vara ännu större än Bananpelles.
Till en början vägrade föräldrarna att köpa den enorma ballongen. Avo började inte bara gnälla utan grät högljutt. Pappa och mamma kunde inte göra annat än att än en gång ge efter för sin bortskämda son och köpa ballongen.
Återigen mörknade allt i fruktträdgården, löven på träden vissnade, och vinden blev så stark att Avo nästan flög iväg tillsammans med ballongen. Tur att föräldrarna hann fånga honom.
Avo blev mycket rädd och ledsen, men när de kom hem glömde han snabbt händelsen och började bete sig som förut.
Dagarna gick. Avo ville ha allt fler presenter och allt dyrare nöjen. Föräldrarna fick arbeta hårt för att tillfredsställa sonens önskningar. De var mycket trötta och kom hem sent från jobbet. Ibland orkade de inte ens läsa en saga för Avo före sänggåendet. Och att gå promenader och leka tillsammans i den älskade fruktträdgården var det inte ens tal om.
En söndagsmorgon gick avokadofamiljen ändå till den magiska fruktträdgården. Men där var det tråkigt.
Föräldrarna var tankfulla och tysta. Bara Avo var glad. Det slog honom att det var svalare i trädgården än vanligt och att solen knappt tittade fram bakom molnen. Men han glömde det snabbt.
Trädgården visste dock allt och kände allt. Den var sådan för att Avos föräldrar insåg hur fel de uppfostrade sin son, att de hade bortskämt honom alltför mycket, men inte visste vad de skulle göra nu.
När de gick och funderade fick de se en annons: «En flygplansmodell av senaste årgång har kommit till leksaksaffären! Skynda dig och köp! Antalet är begränsat!!! »
Avos ögon lyste upp, och han ville så gärna ha flygplanet att han knappt kunde hålla sig. Han bad sina föräldrar att köpa det. Mamma och pappa försökte förklara för avokadon att flygplanet var för dyrt och att hela lönen skulle gå åt till att köpa det. Men Avo ville inte lyssna alls.
Han föll till marken, skrek och sparkade med benen. Förbipasserande tittade förvånat på honom. Föräldrarna skämdes djupt över sin son.
Och hur gick det för fruktträdgården? Där blev det verkligen dystert. Molnen samlades, vinden började riva löv från träden, åskan mullrade och ett sådant skyfall kom att avokadofamiljen blev genomblöt.
Avo grät och bad om flygplanet hela veckan och vägrade till och med att äta.
Gumman, om vi köper flygplanet måste vi jobba ännu mer, och vi kommer inte ha någon tid kvar att leka tillsammans, sa föräldrarna.
Men Avo brydde sig inte.
Vilka föräldrar är ni egentligen som inte kan köpa ett flygplan åt er ende son! Jag vill inte gå promenader med er heller, jag vill ha ett FLY-GPLAN! skrek han till svar.
Föräldrarna orkade inte längre och gav efter för sonen igen och lade alla sina återstående pengar på leksaken. Nu fick de arbeta ännu mer.
Avo fick nya leksaker hela tiden, men föräldrarna såg han nästan aldrig. Familjen slutade umgås, leka, gå promenader och till och med skratta tillsammans.
Man kan tycka att Avo hade allt han önskade. Men det viktigaste fanns inte längre kvar: föräldrarnas uppmärksamhet. Det fanns ingen att flyga drake med och promenera med i den magiska skogen, ingen att berätta den roliga historia som hänt honom under dagen, ingen som kysste och kramade honom.
En gång gick Avo till den magiska trädgården ensam, men det var mycket tråkigt där.
Trädgården stod som stilla och väntade på något mycket ovanligt som snart skulle hända.
Avo gick runt på de platser där han varit lycklig och mindes. Här hade han varit på picknick med sina föräldrar, här flög han drake med pappa, här satt mamma på bänken och sjöng en sång för honom medan hon kramade honom hårt, och bakom det trädet gömde han sig, och han blev länge letad efter.
När Avo tänkte på detta log han, och sedan grät han bittert. Han grät tills tårarna tog slut och ögonen började värka. Det kändes som om allt ont lämnade Avo tillsammans med tårarna, och något vackert började gro.
När han hade gråtit färdigt insåg Avo slutligen vad han hade gjort. Med egna händer hade han förstört alla dessa underbara stunder och bytt bort det dyrbaraste han hade, sina föräldrar, mot onödiga leksaker och nöjen.
Så illa han hade sårat dem, vilket otacksamt och bortskämt barn han varit, som bara krävde men aldrig gav något tillbaka.
Avo bestämde sig för att han måste be sina föräldrar om förlåtelse, och sprang hem. Han var så upprörd att han inte lade märke till trädgården.
Men trädgården började vakna till liv. Solfläckar dansade överallt, blommor som aldrig tidigare växt här slog ut, och fåglarna kvittrade på ett nytt sätt.
Avokadon kunde inte hitta ro, gick fram och tillbaka i rummet och tittade ut genom fönstret i väntan på sina föräldrar. När mamma och pappa kom hem sprang han emot dem och kramade dem hårt, mycket hårt. Pappa Avokado och mamma Avokadina blev mycket förvånade över sonens beteende.
Gumman, vad är det med dig? Har något hänt? Har du ont någonstans? frågade mamma.
Mamma, pappa, jag är så skyldig inför er! sa Avo gråtande. Ni jobbar dag och natt på grund av mig. Idag förstod jag att jag inte behöver leksaker. Det jag behöver är ni, er kärlek och uppmärksamhet. Snälla, förlåt mig, arbeta inte så mycket längre.
Gumman, vi älskar dig så mycket, vi önskar dig bara godo och håller naturligtvis inte något agg mot dig. Det är mycket bra att du själv förstått hur viktig familjen är, och inte sakerna, svarade föräldrarna.
Alla kramades och grät.
Från och med idag blir allt som förut! Nej, det blir ännu bättre! utbrast pappa Avokado.
Ska vi packa ihop och gå en promenad i vår älskade magiska fruktträdgård? föreslog mamma.
När avokadofamiljen kom till trädgården var allt där ännu bättre än förr. Trots att det var vinter i världen rådde sommar i den magiska trädgården. Här sken solen klart, en regnbåge stod på himlen, trädgården doftade av blommor man aldrig sett förut, och fåglarna sjöng de allra vackraste sångerna. Alla log och var vänliga när de mötte avokadofamiljen.
Avo och hans föräldrar var helt enkelt lyckliga, eftersom de har varandra. Avo lovade sig själv att han aldrig mer skulle såra sina föräldrar.
