Vintermorgon. Utanför fönstret är det ännu helt mörkt, bara gatulykorna lyser upp stigarna och gårdarna. I höghusens fönster tänds ljuset långsamt. Världen vaknar upp och förbereder sig för den kommande dagen.
Bland många höga byggnader står ett litet hus för sig själv. Vanligt, obetydligt, med ett tak täckt av snö, och från skorstenen stiger en tunn rökslinga. Spisen värms upp. I fönstret kan man se ett mjukt, spritt ljus, och en silhuett skymtar då och då.
Det visade sig att en ensam Man bodde i detta hus. Varje morgon börjar han med en vanlig ritual: han tänder spisen, sätter på vattenkokaren och börjar sin morgonté. Dagens dag blev inget undantag. Vem är denna Man? Vad sysslar han med? Varför bor han ensam i ett gammalt litet hus?
Tyvärr fick jag aldrig veta hans namn. Jag vet bara att han är konstnär. Hela hans liv består av vackra och underbara målningar. I dem finns de oändliga viderna av sitt hemland, porträtt av okända människor, och vår underbar och storslagna natur.
Varje dag går Mannen ut från sitt hus och går till Konstens Boulevard. Det är en liten allé där olika hantverk, målningar, skulpturer och handgjorda smycken är utställda. Olika människor kommer dit, och var och en vill uppnå något.
Vår hjälte kommer till Konstens Boulevard inte för att tjäna mer pengar. Han är intresserad av världen, av människor. Han känner stämningen subtilt och förmedlar den i sina målningar.
Idag var det särskilt snöigt, människor sjönk nästan i snödrivorna, och vinden kastade snöflingor i ansiktet. Mannen satt med sin duk, som ännu var helt vit. Förbipasserande människor uppmärksammade honom inte och skyndade vidare med sina sysslor.
Han suckade sorgset. Men då kände han plötsligt att någon stirrade intensivt på honom. Han lyfte blicken och såg en liten pojke som nyfiket tittade på konstnären.
Hej! Vem är du? — frågade pojken.
Hej, lilla vän, — svarade Mannen. — Jag är konstnär.
Vad betyder det? — undrade pojken.
Jag målar målningar, — förklarade konstnären.
Pojken funderade. Sedan ljusnade hans blick och han log.
Ge mig en magisk snöflinga! — utropade pojken.
Vad betyder "magisk"?
Det betyder att snöflingan glittrar och uppfyller din innersta önskan!
Men jag är ju inte trollkarl! — utropade Mannen. — Hur kan jag ge dig en sådan snöflinga?
Du behöver bara stänga ögonen och tro. Snöflingan kommer att rita sig själv.
Ja, kanske är det värt att försöka, — gick konstnären med på det.
Han stängde ögonen och såg iskristaller av extraordinär skönhet — en snöflinga. Den glittrade i regnbågsfärgade gnistor. Och då började hans händer plötsligt måla av sig själva!
Rörelserna var lätta, penseln levde i hans händer. Han kände en otrolig energi och kraft.
Klart. Han hade målat den vackraste och mest underbara snöflingan i hela världen! Konstnären skulle just säga till barnet att ritningen var klar, men stannade till, chockerad över vad han såg. Snöflingan verkade komma till liv och glödde i den lilla pojkens händer. Pojken betraktade den förtryllad. Sedan vände han blicken mot konstnären.
Tack! Tack så mycket! Nu kan jag gå hem till min mamma! — kvittrade pojken uppspelt.
Det visade sig att barnet hade gått vilse. Han letade efter sin mamma. Och då såg konstnären hur en kvinna sprang mot pojken. Hon tar upp honom i sina armar, kysser och kramar honom, utan att kunna hålla tillbaka tårar av glädje och lättnad.
Tack! — tackar den upprörda främlingen konstnären hjärtligt. — Du är sänd till oss av Gud! Din talang gör under!
Innan konstnären hann komma till sig själv och säga något, försvann kvinnan och barnet. Det fanns bara en röst i hans huvud: "Din talang gör under!".
Då förstod Mannen sitt sanna syfte. Det gudomliga ursprunget.
Talang är given för att tjäna världen. Det hjälper, räddar, sträcker ut en hand när man inte längre har kraft och är på väg att falla i avgrunden.
