I en liten stad där endast bilar bodde, dök en ny invånare upp, en ny röd bil. Hon drog till sig blickarna från andra bilar, alla ville bli hennes vän, men den röda bilen var fruktansvärt högfärdig, hon ville inte bara inte vara vän med dem, hon ville inte ens hälsa på dem!
God morgon! Det är en underbar dag idag, eller hur? — hälsade en liten gammal lastbil på henne. Han behövde en ny färg för länge sedan, och den vackra bilen värderade honom inte ens en blick.
De andra bilarna gillade inte heller beteendet hos sin nya granne, hur hon for förbi och låtsades att hon inte hade märkt dem, och mycket snart började de bete sig på samma sätt mot henne.
En sommarmorgo körde den röda bilen ut på vägen utanför staden för att ta en promenad. Hon njöt av den varma solen när det plötsligt hördes ett knall. Hennes däck hade spruckit, och bilen hade i brådska glömt sitt reservdäck hemma!
Ja, det är inget farligt, — började hon lugna sig själv. — Snart kommer någon av grannarna och hjälper mig!
Faktiskt gillade många bilar från staden morgonpromenader på denna väg, och mycket snart såg den röda bilen sin granne från granngaraget, men hon for förbi utan att stanna.
Kanske märkte hon mig inte? — tänkte den röda bilen, men även andra bekanta och okända bilar skyndade på sina vägar, ingen lade märke till henne.
Den röda bilen, som hade glömt sin stolthet, signalerade, men hon var som osynlig, ingen såg henne.
Vad är detta? — tänkte hon.
Kan jag hjälpa dig? — hörde bilen plötsligt. Det var den gamla lastbilen.
Ja, naturligtvis, mitt däck har spruckit!
Jag har just några reservdäck, jag skulle ta dem till en vän i affären, men jag tror inte att han blir arg om jag tar lite färre däck än vanligt — pratade lastbilen glatt.
Tack så mycket. Bilarna i denna stad är mycket dåligt uppfostrade, de stannar inte ens, det är fruktansvärt!
— Men kanske är det inte de som är dåligt uppfostrade? — sa lastbilen allvarligt.
Vad menar du med det?
Bara att de beter sig som du betedde dig mot dem!
Om den röda bilen kunde bli röd, skulle hon bli röd, men hon var redan röd! Därför frågade hon nästan ohörbart:
Men varför hjälpte du mig? Jag betedde mig inte särskilt bra mot dig heller.
För att jag är jag själv! — svarade lastbilen glatt, — Man måste behandla andra som du skulle vilja bli behandlad!
Den röda bilen funderade, resten av dagen stannade hon i sitt garage.
Men nästa dag var det redan en annan bil.
Hon hälsade på alla, var snäll mot alla, och mycket snart hade hon många, många vänner, men hennes älskade vän var den gamla lastbilen!
