I en liten stad fanns det en fattig men enig familj. Mamman arbetade från morgon till kväll för att uppfostra två underbara söner. Den äldre sonen hette Anemone. Hans namn betydde vind, och den yngre hette Akimej.
Den äldre pojkens far älskade att vandra, älskade friheten och den fria vinden. Det var därför han döpte sin son till Anemone. En gång kom fadern till en gammal trollkarl, som gav honom en dryck. Drycken var så underbar att man bara ville skratta och ha roligt.
Efter många år av vandringar återvände fadern hem, men kunde inte hitta arbete i den lilla fattiga staden. Han behövde försörja familjen. Detta deprimerade honom så mycket att han ofta tänkte på drycken han hade smakat. En dag blev det för mycket för honom. Hans händer och ben gjorde så ont som om de var brustna. Hans huvud var dimmigt. Tidigt på morgonen stack han iväg utan att säga något till sin fru och sitt lilla barn. Han lämnade bara en lapp på bordet: "Jag kommer snart tillbaka!".
Men fadern återvände aldrig till familjen, för han smakade drycken igen och försvann i glömska. Hans älskade hustru väntade på honom och grät dag och natt. Endast hennes son var hennes tröst.
Spädbarnet var mycket oroligt och grät mycket på nätterna. Kvinnan kallade på en läkare för hjälp. Läkaren undersökte barnet och sa att det växte vingar på honom, som på en ängel, och när de växte ut skulle han flyga till himlen. Men medan de växte skulle det göra mycket ont. Läkaren gjorde en avkok mot smärtan för tillfället. Men han sa att man behövde söka ett starkare läkemedel.
Så gick åren. Läkaren besökte kvinnan och hjälpte henne att hantera pojkens sjukdom och hushållssysslorna. Han blev mycket knuten till barnet och betraktade honom som sin egen son. Han hade inga egna barn, men han ville ha en familj. Snart gifte sig läkaren med denna kvinnan, och de fick en son till. De döpte honom till Akimej.
I sökandet efter ett starkt läkemedel gjorde läkaren experiment med örter och testade dem på sig själv. Men han drabbades plötsligt av sjukdom, och det sista experimentet misslyckades. Läkaren dog innan han hann hitta ett starkt läkemedel.
Den stackars kvinnan gick i desperation till en fruktansvärd gammal häxa. Häxan bodde på stadens utkant i en övergiven skog, dit ingen vågade gå. Hon var mycket illvillig och väntade på att ett offer skulle komma till henne, med vars hjälp hon skulle kunna erövra hela världen. Kvinnan bad bara om en sak: att rädda hennes äldre son.
Innan hon hjälpte till berättade den gamla kvinnan varifrån denna fruktansvärda förbannelse kom.
Detta är straffet för hans fars frestelse. Han valde "den onda glädjen" för sig själv istället för sitt sons lycka.
Vet du var min man är?
Jag vet allt.
Kommer han tillbaka?
Nej, dum kvinna! Han kommer aldrig tillbaka, och hans son kommer snart också att gå och försvinna för alltid, precis som han.
Vad ska jag göra?! Min stackars pojke lider så mycket!
Jag hjälper dig, men du måste göra mig en tjänst.
Jag är beredd att göra vad som helst.
Och häxan gav samma dryck, "Den onda glädjen", som fadern hade smakat. Kvinnan visste inte vad det var och frågade häxan:
Vad är detta för läkemedel?
Det är vallmo, en vanlig vacker röd blomma. Men om man tillagar den enligt ett speciellt recept ger den glädje åt kroppen. Din son kommer att glömma smärtan för alltid! Men han måste ta det konstant, annars kommer din son att dö.
Hur mycket kostar det?
Det är dyrt. Men om du säljer denna glädje för mig till människor varje dag, tar jag inte en krona av dig.
Naturligtvis, jag är beredd att hjälpa både dig och människorna!
Ta en påse till din son och en större till försäljning. Och se till att komma tillbaka imorgon.
Den glada mamman sprang hem för att rädda sin son. Det blev verkligen bättre för honom. Han var glad och obekymrad. Det blev så lätt för honom att han ständigt ville ge sig ut på äventyr. Sonen växte snart upp och lämnade hemmet för länge - för att vandra omkring.
Medan han slentrade på gatorna blev Anemone vilse. Hans kropp blev trött och började plötsligt göra ont som om alla hans ben var brustna. Han led av smärta och vred sig som en orm och bad om hjälp. Förbipasserande som såg honom kände igen honom.
Det är sonen till kvinnan som säljer "glädjen".
Människorna var skräckslagna: varför led hennes son om hon säljer ett så underbart läkemedel.
De förde Anemone hem. Mamman gav genast sin son "den onda glädjen" och bad honom att inte gå iväg igen.
Sedan spred sig ryktet att andra människor som köpte denna "onda glädje" också led.
Människorna blev onda och galna. De var beredda att döda varandra för en liten låda med vallmo. Världen förvandlades till kaos. Ingenting gott och ljust återstod. Människorna led först hela sitt liv i sökandet efter "den onda glädjen", och sedan dog de. Den onda häxan tog deras själar för evig plåga.
Alla omkring började anklaga kvinnan för olyckan. De gav henne ingen ro. Hon lovade att hon skulle hjälpa dessa lidande människor. De behövde bara köpa läkemedlet igen, så skulle de bli helad.
Men de krävde att hon skulle dela ut läkemedlet gratis till alla.
Den stackars kvinnan var tvungen att sälja all sin boskap och sitt gods för att betala tillbaka de missnöjda människorna. Hon hade ingenting kvar. Hon gick till den gamla kvinnan igen för varor, vetandes att ingen skulle köpa dem längre.
Kvinnan var tvungen att bekänna för häxan att hon inte hade något mer att betala med. Hon hade sålt allt hon hade.
Nej, inte allt! - väste den gamla kvinnan. - Sälj mig din själ!
Hur kan jag sälja min själ?! Jag kommer ju att dö. Vem ska då hjälpa mina barn? - ropade kvinnan i desperation.
Du kommer inte att dö så länge du gör allt jag säger.
Okej! Jag kommer att göra allt du säger, bara min Anemone är vid liv!
Kvinnan tog vallmo till sin son igen och en påse för människorna och gick hem.
Häxan beordrade henne att berätta för hela folket att de som smakat vallmo även en gång säkerligen skulle komma till paradiset. Hon delade ut det gratis till alla och bad dem berätta för andra att de redan nu kunde ta sin plats i paradiset.
En dag när kvinnan kom hem såg hon den yngre sonen i glad glömska. Hon började skaka honom, skrika och gråta:
Varför, varför smakade du vallmo?! Det är ju ondska! Det är gift! Min stackars pojke! Mina stackars barn! Vad är jag olycklig!
Sönerna Anemone och Akimej var förvånade.
Mamma, du säger själv till alla att vi kommer till paradiset!
Och kvinnan berättade i desperation hela sanningen för sina barn.
Anemone var chockerad över sin mammas lidande och alla människors lidande på jorden.
Jag vill inte! Jag vill inte att människor ska lida på grund av mig! Jag vill inte att mamma ska vara en lögnare på grund av mig! Det är bättre att jag inte finns, men jag tillåter dig inte att ljuga mer!
Med dessa ord sprang han iväg från hemmet utan att se sig om. Han sprang på gatan och skrek till alla att vallmo var ondska som förde smärta och lidande. Hans kropp värkte av smärta, för vingar växte på hans rygg. Människorna såg på honom med förvåning och trodde inte hans ord. De såg att han steg upp till himlen som en ängel och var säkra på att han flög till paradiset.
Mamman fortsatte att ljuga för sin yngre sons skull och gjorde allt som häxan beordrade.
Anemone flög högre och högre in i vita fluffiga moln. Hans smärta försvann, och han blev lätt som en fjäder. Det verkade för honom som om detta var paradiset. Han slog sig mot något hårt. Han såg en port framför sig och ett staket. Så vackert och gyllene. Och bakom staketet - hans far. Men inte den som övergivit honom en gång, utan den som uppfostrat honom. Anemone ville gå till honom bakom staketet, men strikta väktare lät honom inte. De beordrade honom att återvända till jorden. Då gick han till staketet och kallade på sin far. Han närmade sig och sa med bitterhet:
Jag kunde inte rädda dig. Jag är skyldig dig. Men nu vet jag allt. Jag vet varför människor lider på jorden. Jag vill hjälpa dig. Lyssna på mig. Jag kan inte återvända till jorden längre, men du kan. Och du måste berätta för människorna hur de kan rädda sig.
Och rädda din bror och din mamma.
Och fadern berättade för honom hur man besegrar ondska på jorden och helbreder människor.
När jag lämnade denna jord flög jag över staden Arbash. Jag såg hur en läkare helbredde en pojke från en smärtattack. Han gav honom också en bok där böner är skrivna för att rädda sig från lusten att smaka vallmo. Du måste hitta denna läkare och fråga honom hur man kan hjälpa människorna.
Anemone skyndade som vinden över världen för att söka läkaren. Han hittade honom snabbt och ville närma sig honom. Men läkaren gick genom honom.
Han ser mig inte! Hur?
Och han flög till sina närstående för att berätta vad han hade lärt sig.
Vilken överraskning det var för honom när han såg sin egen livlösa kropp, över vilken hans mamma och bror grät.
Hur? Jag är död!
Han flög över jorden och hörde gråt och stön från olyckliga människor. Och han förstod att detta var verklig helvete. Han kunde inte flyga till himlen. Porten framför honom var stängd, och löftet till fadern var ouppfyllt. Anemone såg med sorg hur hans bror gick till sängs. Och hans mamma strök honom över huvudet hela natten.
När Akimej somnade såg han Anemone i en dröm. Och han berättade allt han visste. Akimej vaknade och berättade glatt för mamman att han hade sett Anemone och talat med honom. Men mamman trodde honom inte. Då på nästa natt kom Anemone på idén att rita en bild och skriva var man kan hitta läkaren som kan hjälpa dem. Och han lade den försiktigt på mammas bord.
Mamman var förvånad över bilden och gav sig iväg för att söka läkaren. Hon hittade honom på ett av härbärgena. Han gav alla någon sorts avkok och läste från en gammal bok över dem, vilket tvingade dem att upprepa böner efter honom.
Snälla, hjälp min son! - bad kvinnan.
Jag kan hjälpa, men den fullständiga läkningen beror på din son.
Vad ska han göra?
Han måste lära sig böner från boken och läsa dem till slut utan att stamma, tills lusten att smaka vallmo försvinner.
Vad ger du sjuka? Var kan man få det?
Det är vanlig växt från vilken man gör olja. Jag bränner den och förångar den. Det blir läkemedel. Men…
Vad MEN? - frågade kvinnan.
Denna växt ger tillfällig lättnad, och sedan måste läkemedlet drickas igen och igen. Och ibland hjälper det inte alls, och sjuka ber om att få vallmo igen.
Vad ska man göra?
Läkningen ligger inom oss själva. Vallmo behärskar vår kropp. Men vår själ längtar efter läkning. För att hjälpa den har vi fått en gammal bok med underbara böner. De ger styrka till vår vilja. Det viktigaste är att tro på sina egna krafter.
Kvinnan skrev av boken och receptet på avkoken. Med hopp gav hon sig iväg hem.
Akimej blev bättre av avkoken. Och han blev beroende av det. Och han kunde inte läsa boken. Han var ännu liten och hade inte en stark vilja. Han ville inte läsa och lära sig. Därför svagades hans vilja, och han överväldigades av lusten att smaka vallmo igen.
Anemone visade sig för honom i drömmen och bad honom att anstränga sig för att lära sig, för hans liv och lycka berodde på det. En gång blev Akimej så full av "den onda glädjen" att han hamnade mellan himmel och jord, bara lite rörande marken. Han såg Anemone igen. Anemone bad honom att återvända till jorden och inte göra det igen. Han skällde på honom, var besviken på den yngre brodern och bad honom att bli sin tidigare son för sin stackars mammas skull.
Akimej såg honom, men hörde honom inte. Anemone förstod att Akimej hade blivit helt viljelös och inte kunde behärska sig. Anemone var rädd att hans bror skulle vara dömd till samma eviga vandringar mellan himmel och jord som han själv, att se människors eviga lidande och inte kunna hjälpa dem.
Anemone ville nå mamman. Hon hörde honom inte. Hennes själ var såld till häxan.
Han beslutade att gå till denna häxa och bad att byta sin själ mot mammas själ, och också för sista gången hjälpa dem att ses och prata.
Häxan var illvillig och ville erövra alla människors själar. Hon visste hur man tvingar kvinnan att sälja sin själ igen. Därför gick hon med på det.
När kvinnan kom till henne igen på hennes begäran, lurade häxan henne att sälja sin själ igen. I gengäld skulle hon se sin äldre son en gång till. Anemone förstod allt och bad mamman att inte sälja sin själ under några omständigheter, annars skulle hon inte kunna hjälpa Akimej och alla som lider av vallmoberoende.
När häxan började locka kvinnans själ vägrade hon och sa att hon inte skulle komma igen, för hon behövde inte hennes tjänster längre, för hon själv visste hur man räddar sin son.
Häxan blev svartare än ett moln och lyfte en virvel över jorden. Hon hotade att förstöra skörden och utrota alla människor. Men kvinnan samlade sin vilja och var inte rädd. Häxans kraft försvagades. Allt blev stilla. I verkligheten var det bara en gammal kvinna som närs av människornas svaghet och rädsla. Hon hade inte kraft för något större om ingen var rädd för henne.
Kvinnan återvände hem, full av styrka och vilja, med önskan att rädda hela världen. Anemone gav henne styrka. Han gav henne all sin kärlek och önskan att hjälpa världen. Hans kärlek till världen blev så stark som hans mammas kärlek, som var beredd att förstöra hela världen för honom ensam. Anemones mamma berättade för människorna hela sanningen om "den onda glädjen" och att hon var tvungen att ljuga för människorna på order av den onda häxan.
På hennes sons begäran skrev hon av flera exemplar av den gamla boken med böner och delade ut den till människorna så att de också läste. Hon läste själv ständigt böner på gatorna och för sin son. Så kunde han komma ihåg och lära sig alla böner utantill. Han kom ihåg dem även i sömnen. Och han gillade denna sysselsättning. Han fick lust att läsa, och också att skriva och rita, som om de kunde leva tillsammans med sin bror ett lyckligt obekymrat liv.
Alla människor, som förtrollade, upprepade dessa magiska ord, komponerade musik och sjöng sånger med böners ord. Människorna förenades av gemensam sorg, och de började tillsammans komma på hur man kan besegra den. Det dök upp många andra intressanta sysselsättningar som gav människorna, och särskilt barnen, mycket nöje.
Och alla omkring började märka hur världen förändrades, som om en okänd kraft från ovan hjälpte dem. Människorna befriade sig med en magisk trollformel från förbanningen och lusten att smaka "den onda glädjen" för ett flyktigt nöje. Och den onda häxan sprack av ilska, för det fanns inte längre några människor som inte visste om hennes onda avsikt att erövra människornas själar.
Alla läkemedel började förvaras långt bort från barn under strikt förbud.
