Räven går genom skogen, svajar med svansen, lyfter benen knappt. Hon snubblade och föll. Hon sitter och gråter:
Oj, stigningen är förtrollad! Jag slog mina ben, eländiga väg!
Björnen går fram, gungar fram och tillbaka från ben till ben. Benen blev insnärjda. Misha föll:
Aj! Aj! Aj!
Och emot dem kommer en liten varg, även om han är liten, går snabbt genom skogen, bara kvistar knäcker under fötterna.
Stanna lilla varg, gå inte på denna stig, du kommer att falla! — ropade räven och björnen i kör.
Varför då? — undrade vargen.
Denna stig är förtrollad, — sa räven, — jag föll två gånger, och Misha skadade sig mycket!
Men vargen log bara.
Vad? Du är inte rädd att falla? — bröljade björnen.
Inte alls! — svarade vargen modig.
Varför? Vet du hemligheten för att bryta förtrollningen på denna stig?
Och inte bara denna!
Lilla varg — grå lilla varg, du är vår älskade, berätta hemligheten för oss, snälla! — började björnen och räven be.
Hemligheten är enkel,
Håll svansen högt!
Ryggen rak,
Och när du går,
Lyft knäna högt.
För att undvika olycka —
Vifta med armarna,
Driva bort förtrollningen.
Kom nu, ställ er bakom mig och gör som jag!
Vargen ställde sig först på stigen, räven efter vargen, Misha efter räven. De går på stigen glada, lyfter benen högt, viftar med armarna, bröstet framåt. Tre gånger gick de på denna stig från skogen till bäcken, och ingen föll en enda gång.
Tack vare dig, lilla varg, du hjälpte oss att bryta förtrollningen på stigen!
Varsågod! Barn, upprepa efter oss, och ni kommer aldrig att hamna på en förtrollad stig.
