I trollkarlsskolans slott upptäcktes efter namnupproppet att något saknades. Den mest olydiga eleven, Malte, var borta. När hans rum genomsöktes visade det sig att han hade tagit med sig en anteckningsbok med besvärjelser och ett alkemiskt set för att lägga förtrollningar.
Igen han?! – utbrast rektorn argt.
Oroa er inte, oroa er inte – pratade studierektor Gunilla snabbt, hon som hade burit det dåliga budskapet.
Rektorn rynkade pannan. Hans blick borrade sig in i studierektorn – en snäll, rundlig kvinna i medelåldern.
Jag varnade ju för att sådana som han aldrig kan leva sida vid sida med oss, trollkarlarna. Hans öde är att svinga klubban på slagfälten, inte att begripa tillvarons sanning.
Dra inga förhastade slutsatser, ni känner till hans tragiska historia. Det här är ungdomligt, – sa studierektorn med bönande röst.
Jag är trött på att slå huvudet mot väggen. Levnerna kommer aldrig att lära sig ödmjukhet, och det är det viktigaste i magistudierna, – sa rektorn, som nu blickade ut genom fönstret.
Levner, människor och magiker har sedan urminnes tider levt var och en sitt liv utan att blanda sig i varandras angelägenheter. Men erövrare som en gång kom över havet ändrade den vanliga gången av händelser. Alla tvingades förena sig för att besegra de forntida – ett folk som var mycket ondskefullt och girigt.
De forntida var ett misslyckat experiment av druiderna. Ett krigiskt mänskligt stamfolk lovades av druiderna osårbarhet och styrka genom besvärjelser, men druiderna lurade dem och lade en förbannelse av trädbark över dem.
Planen var att krigarna i ett slag skulle förvandlas till träd, men något gick fel. Människorna växte bark och deras händer blev till kvistiga klubbor. Med dessa klubbor dödade de forntida druiderna och gav sig av för att erövra andra länder, eftersom de inte kunde acceptera något annat liv.
Men låt oss återvända till Trollkarlsskolan. Där förbereddes för fullt att leta efter den olydiga eleven. Rektorn beslöt personligen att finna rymlingen och offentligt utesluta honom från skolan. Och inte minst viktigt – att ta tillbaka det alkemiska setet.
Varför ger ni er ut på letandet själv? Det här kan de äldre eleverna sköta utmärkt, – sa studierektorn oroligt.
Den här gången lurar du mig inte, Gunilla! Jag minns hur du förra gången han rymde gömde den lille rackaren i stallet i en vecka. Du väntade tills jag lugnat ner mig och smälte mitt hjärta med historien om hur de hittade honom som spädbarn på slagfältet, alldeles ensam...
Rektorn tystnade, och hans blick fylldes av sorg. Men efter en stund fortsatte han med samma stränga röst:
Världen är mycket hård, och ordning kan bara upprätthållas med lagar och orubbliga regler, som din älskade levn inte bryr sig om!
Gunilla ville invända, men rektorn avbröt henne skarpt, som om han skar av henne:
Jag har sagt mitt!
Vid gryningen gav sig rektorn och två äldre elever iväg för att leta efter Malte.
Att de var på rätt väg bekräftades av en fiskare de mötte, vars fisk på ett märkligt sätt hoppade ur floden och lade sig prydligt i kärran. Med ett enda handrörelse löste rektorn upp besvärjelsen som Malte lagt och stoppade fiskmarschen.
Fiskarna vaknade till liv, vred sig och hoppade tillbaka i vattnet. Fiskaren skakade häftigt på huvudet, tittade förvirrat på resenärerna och mumlade för sig själv:
Man kan ju inbilla sig sånt. Jag tror jag ska gå i skuggan.
Rektorn och eleverna fortsatte. När de hade lämnat fiskaren frågade en av eleverna:
Ärade rektor, varför lät ni inte fiskaren behålla fångsten? Det var ju en obetydlig besvärjelse som inte skadar någon.
Obetydliga besvärjelser finns inte, – svarade magikern. – Tror du inte att någon kommer att undra varifrån den stackars fiskaren plötsligt fick ett års förråd av fisk? Jag är övertygad om att hans liv förändras helt och hållet, och inte till det bättre. Det kommer att dyka upp människor som inte gillar en sådan plötslig förmögenhet. Till slut anklagas han för stöld, för ingen kommer att tro på hans historia.
Men hur kan ni veta hur människor kommer att agera? Kanske de börjar respektera honom? – frågade eleven förvånat.
Jag har levt på jorden i över tvåhundra år och känner människorna, – svarade magikern lugnt.
Det hade gått en halv dag sedan mötet med fiskaren. Resenärerna kom in i byn och stötte snart på spår efter rymlingen. Byns slaktare vägrade sälja sitt kött och bjöd i stället vänligt byborna att prova hans utsökta kål.
Kan den här situationen verkligen orsaka någon sorg? – frågade eleven. – Slaktaren är ju känd i hela trakten för sin grovhet och dåliga humör.
Innan han svarade tog rektorn bort besvärjelsen från slaktaren. Sedan drog han undan eleverna och sade:
Ni ser bara ena sidan av myntet. Jag vet att den här slaktaren har arbetat i sin butik sedan barndomen, och köttet köper han i grannbyn. Vägen dit är osäker, där finns många banditer och tjuvar. Alla vet att man helst inte ger sig in i bråk med slaktaren.
Tänk om slaktaren i stället hade varit en snäll farbror. Alla skulle älska honom, men inte länge. Vid första mötet med rövarna skulle den gode mannen förlora sina varor, kanske till och med sitt liv. Och byborna skulle bli utan kött. Vår värld är inte svartvit, den har många nyanser.
De gick vidare i tystnad, när plötsligt den oansvariga eleven de letade efter sprang emot dem. I pojkens ansikte fanns rädsla.
Där, där… – stammade Malte och försökte få fram något.
Lugna dig, – sa magikern strängt. – Säg tydligt, vem är det du flyr ifrån?
När Malte lugnat sig insåg han att framför honom stod rektorn för Trollkarlsskolan. Men han blev inte rädd, utan andades i stället lättad ut.
Jag tror jag har gjort något väldigt dumt. Jag ville klä ut statyerna av den forntida kungen i roliga kläder så att folk inte skulle bli ledsna när de gick förbi, men… – rymlingen tystnade utan att ha slutfört meningen.
Berätta allt från början, – sa rektorn lugnt.
Jag hittade statyn av en forntida kung, – började Malte, – och ville klä ut honom till en narr med en enkel besvärjelse, men något gick fel! Människorna som gick förbi blev av någon anledning arga och jagade efter mig med högafflar och klubbor.
Se där, elever, – började rektorn lugnt. – Malte lät sig styras av sina känslor. Han trodde att han inte gjorde något fel, han ville bara roa folket. Men se vart hans handlingar har lett.
Kom ihåg att den som har makt måste lära sig att tänka med kallt huvud och fatta välavvägda beslut. Att se båda sidor av myntet. Han tog inte hänsyn till att statyerna står på ett slagfält där många människor har dött, och att detta inte är en plats för skämt.
Malte hade suttit med huvudet nedsänkt hela tiden, och tårar rann nerför hans kinder. Rektorn gick fram till honom, satte sig bredvid och talade lugnt men bestämt:
Malte, jag hoppas att du har lärt dig din läxa?
Lärt mig, – sa busungen tyst.
Då är det bara att resa på dig, och så går vi och rättar till dina misstag. Jag ska tala med människorna, och du tar bort besvärjelserna från statyerna. Sedan återvänder vi till skolan.
Får jag verkligen komma tillbaka till skolan? Men jag har ställt till med så mycket, vad ska jag göra nu? – frågade eleven sorgset.
Rektorn tittade på eleven med en vänlig blick och sade tyst:
När jag tittar på dig ser jag bara ena sidan av myntet. Innan man fattar ett beslut är det inte fel att också titta på den andra sidan.
