Iett sagolikt land levde för länge sedan en stor familj av små drakar. Ni undrar kanske varför det heter drakar och inte kusliga drakar? Jag kallar dem så kärleksfullt eftersom de var snälla och inte skadade någon.
I familjen fanns farmödrar, morfarsfar, mammor, pappor och sex små drakbarn: fem pojkar och en flicka.
Flickan hette Di. Hon växte upp till en nyfiken, glad och social rörelsefågel.
En dag flög hela familjen på besök till släktingarna.
Di blev försjunken i tankar, drömde sig bort och halkade efter familjen.
Hon tittade ner och såg en trädgård med bärbuskar och vackra blommor. I trädgården plockade en vuxen kvinna och en liten pojke röda bär och lade dem i en stor hink.
Di ville gärna träffa pojken och smaka på bären. Hon hade aldrig ätit sådana – röda, på en liten kvist.
Di såg att kvinnan hade gått iväg, medan den ljushåriga pojken fortsatte att plocka bär och lägga dem i hinken. Di sjönk lite lägre och svävade i luften precis ovanför pojken.
Pojken, vad heter du? frågade hon vänligt och drog ut på orden.
Oj, en liten drake! utbrast pojken. Har du flugit ut ur en tecknad film?
Vad heter du? upprepade Di.
Jag heter Artur. Vad heter du?
Jag är drakflickan Di.
Varifrån kommer du då? Har du kommit från TikTok?
Nej, Artur, så klart inte. Vi drakar bor i ett sagolikt land.
Aaa… sa pojken förvirrat.
Vad är det för bär? Jag har aldrig sett sådana förut.
Det är röda vinbär. Mormor och jag plockar dem.
Vart gick din mormor?
Hon gick för att hämta saft till mig. Du vet vilken god saft hon kokar! Jag ropar på henne nu, så tar hon med en till dig, sa Artur och ropade högt: Mormor! Ta med två glas saft. Vi har besök!
Här finns vita, rosa och svarta vinbär. Där borta, ser du busken! pojken pekade åt sidan. Ta för dig, mormor har tvättat alla bären och spolat dem med slang! Så det finns varken dåliga mikrober eller damm på dem. Plocka och stoppa i munnen. Se hur jag gör!
Artur plockade snabbt ett bär och stoppade det direkt i munnen.
Tack! sa Di och satte sig på hinken med bär.
Och där uppe är de röda bären hallon. Var försiktig bara, grenarna är taggiga. Men de är söta, söta, fortsatte den femåriga pojken entusiastiskt.
Då hördes mormors steg.
Artur, vad ropade du på?
Mormor, vi behöver två glas saft.
Varför två?
För att en drake har flugit på besök till oss!
Oj, oj, oj, har du tittat på TikTok igen? När hann du med det?
Nej då! Jag plockade bär från busken, och där var drakflickan Di! Jag bjöd henne på bär och ville ge henne lite av din saft… Di, var är du? Kom fram!
Å, vilken fantasimakare! sa mormor, gick fram och räckte Artur ett glas saft.
Då tittade Di fram bakom en buske med vita vinbär.
Hej! sa hon glatt.
Så där ja! Sådant syns ju inte ens i en dröm! utbrast mormor. Liten och snäll drake. Hur kom du hit?
Jag är flickan Di. Vi flög på besök till släktingarna. Jag halkade efter de andra. Sedan såg jag Arturs lilla ljusa huvud och kom ner för att träffa honom. Och er också, förstås.
Mormor, nu är vi vänner, sa pojken allvarligt.
Ja, nu är vi vänner, upprepade Di.
Ta för dig av våra bär, Di, erbjöd mormor.
Plötsligt hördes ett ovanligt surrande i himlen. Alla tre lyfte blicken.
Det är mina familjemedlemmar som flyger, de har tappat bort mig. Jag måste gå. Synd att jag inte fick vara längre hos er. Det är så intressant i er trädgård!
Ta med er bär och bjud era släktingar, föreslog mormor.
Här är min lilla hink, mormor. Vi lägger röda vinbär i den och ger till drakarna. De har aldrig ätit en sådan bär!
Lägg snabbt bären i hinken, Artur. Här är en gåva till dig, flicka, flyg till dina anhöriga, de oroar sig!
Di tog försiktigt upp den lilla plasthinken med sina klor och lyfte mot himlen.
Tack! Hej då! hördes hennes avlägsna röst för den nya vännen.
Kom tillbaka och hälsa på! ropade Artur högt.
Mormor och barnbarnet vinkade länge åt draken, som förvandlades till en liten prick på himlen.
Artur, berätta inte hemma om din nya vän, blinkade mormor åt pojken. Föräldrarna kommer inte att tro oss. De säger att vi har blivit solstekta.
