Endligen är de längtade vinterlovet här. Och om två dagar kommer årets största högtid — Nyårsafton. Vi har väntat så länge på den.
Staden har förvandlats inför högtiden, nästan varje gård har prydda granar. Massor av ljusslingar lyser med färgglada lampor. Nyåret är verkligen årets mest spännande högtid för oss alla. Även vuxna tror att denna magiska nyårsnatt kan alla våra hemligaste drömmar gå i uppfyllelse.
I vår gård finns det en liten backe där många barn alltid åker: några på kälkar, andra på skridskor. Och några bygger snögubbor, spelar snöbollskrig — kort sagt, det är lovet!
På helger eller på fritiden efter läxorna älskar jag att spela datorspel. Den virtuella världen lockar mig så mycket att allt omkring blir helt ointressant. Föräldrarna är upprörda, tvingar mig att läsa böcker, men vilka böcker kan det vara — det är ju 2000-talet!
Nyårsnatten närmade sig, mamma hade pyntat granen och förberedde mat till festbordet. Och jag var som alltid helt upptagen av ett nytt datorspel. Det ringde på dörren.
Pappa bad sonen att öppna dörren, men pojken var så uppslukad av spelet att han inte ens reagerade direkt.
Andrej drog sig motvilligt bort från datorn och gick ut i hallen. Pojken blev mycket överraskad, för i dörren stod en verklig Tomte med en stor säck full av gåvor. Vanligtvis klädde sig pappa själv ut till Tomte och gav gåvorna.
Tomten var mycket lång och skägget såg ut att vara verkligt. Vilken vacker kaftan han hade, helt täckt av ett mönster av riktiga snöflingor som inte ens smälte, och på hans axel satt en liten ekorre.
Efter att ha hälsat på Tomten tittade Andrej intresserat på hans stora säck.
Tomten utropade med högt röst att han inför Nyåret ville ge honom en ovanlig gåva — tre magiska ekollon som skulle uppfylla vilken önskan som helst. Man skulle kasta ett ekollon på golvet, säga sin önskan högt och klappa händerna tre gånger!
Medan Andrej kände på ekollonet och tittade på dem, försvann Tomten obemärkt.
Efter att ha undersökt gåvan blev pojken övertygad om att det bara var vanliga skogsekollon och ingenting särskilt eller ovanligt vid dem. Bara något att mata ekorrar med.
Efter att ha förlorat intresset för gåvan skyndade Andrej tillbaka till sitt älskade sysselsättning. Men lite senare tog han fram ett ekollon ur fickan och lade det på bordet. I det ögonblicket bad mamma honom strikt att sluta spela, snart skulle gäster komma och hon behövde hjälp att duka bordet.
Men pojken ville så gärna inte sluta spela, ingenting intresserade honom förutom att nå den sista nivån och besegra huvudskurken.
Andrej tog ekollonet, kastade det på golvet och önskade det viktigaste i hans liv just då — att kunna spela spelet utan slut och att ingen skulle störa honom!
Nu behövde han bara klappa händerna tre gånger.
En! Två! Tre!
Plötsligt försvann alla ljus omkring honom, han hamnade inuti skärmen och blev en av spelkaraktärerna.
Pojkens lycka var obegränsad, han blev en del av spelet, nu skulle ingen hindra honom från att nå slutet. Spelet tog helt över honom. Första nivån var klar, andra, tredje. Även om något gick fel började spelet om från början.
Men gradvis blev Andrej trött, för det fanns ingen tid för vila alls. Allt blev till verklig plåga.
I den virtuella världen var han ensam, det fanns ingen att prata med, tiden verkade ha stannat, och spelet fortsatte. Vad skulle han göra? Hur skulle han komma ut härifrån? Pojken var fångad i spelet. Förtvivlan grep honom helt.
Och då kom han ihåg att de återstående magiska ekollonet låg i hans ficka, vilket betyder att han kunde göra två önskningar till.
Andrej hade nu bara en önskan — att komma hem så fort som möjligt och glömma allt som en mardröm. Han tog fram det andra ekollonet och kastade det med all kraft på den virtuella ytan och skrek att han ville vara hemma, prata med vänner och föräldrar».
Och han klappade händerna hårt tre gånger.
En! Två! Tre!
Omedelbar hamnade han på stolen framför skärmen, och från det intilliggande rummet hördes föräldrars röster.
Hur glad blev Andrej! Pojken stängde snabbt av datorn och beslöt för sig själv att han för alltid hade sagt farväl till den virtuella världen.
Han ropade högt på mamma och erbjöd sig att hjälpa henne, för hon var trött efter förberedelserna till högtiden.
Mamma blev mycket glad över detta
Andrej insåg helt och hållet att spela spel var mycket skadligt.
Han bad om att få gå ut och leka med vänner efter att han hade hjälpt till. Mamma gick naturligtvis med på det.
Gäster kom, alla samlades omkring festbordet. De skämtade, pratade, mindes intressanta händelser från tidigare år. Och Andrej beslöt för sig själv att han inte skulle gå till datorn under hela lovet. Det var bättre att gå ut och leka med vänner och läsa böcker.
Det sista ekollonet lade pojken på hyllan. Nästa gång skulle han säkert önska något väl genomtänkt, något som säkert skulle gå i uppfyllelse…
