Dagarna blev kortare och kallare, och nätterna längre och kallare. Sommaren närmade sig sitt slut, och hösten var på väg. Solstrålarna var mindre heta och fick ofta tränga sig igenom moln som täckte himlen för att nå jorden. Mörka moln samlade sig allt oftare och vätte de redan något gula löven på träden och det vissnade gräset, ibland med korta skyfall, ibland med långvariga regn.
Så även denna morgon började med duggregn. Hela himlen var täckt av en grå slöja, och kalla vattendroppar föll på jorden. Vinden lyfte då och då upp de fallna löven och snurrade dem, som i en dans.
Andra klassens elev Mila satt vid fönstret och observerade allt som hände genom glaset som var besprutat av regndroppar. Regnet upphörde gradvis. Solen tittade fram bakom molnen och lyste upp allt omkring med klart ljus. En regnbåge dök upp. Den såg ut som en färgglad bro som sträckte sig långt bort, mot en ljusare himmel.
Sparvarna flög ut från sina gömställen, började kvittra glatt och hoppa i pölar. Mila tittade på dem och log. Hon ville också gå ut på gården.
Just då dök hennes väninna Sonja redan upp på lekplatsen. Och Mila, fast besluten att gå ut och leka, bad sin mamma om lov att gå ut. Hon tog på sig gummistövlar och sprang ut på gården. Flickorna hälsade varandra glatt.
De gick tillsammans genom pölar, vattenstänk sprutade åt alla håll, och Sonja och Mila skrattade glatt och hoppade utan att vara rädda för att bli våta på fötterna.
Plötsligt stannade de och blev tysta och lyssnade. Från under trapporna på den trähuskupan på lekplatsen kom ett sorgsamt mjauande. Flickorna utbytte blickar och utan att säga något sprang de mot ljudet. Just då dök en söt liten kattmun fram under trapporna, och sedan kom själva störaren av tystnaden. Det var en grå kattunge med ljusblå ögon.
Dess päls var något våt, den sträckte på ryggen och böjde sig för att skaka av sig vattnet. Pälsen blev fluffig och den såg ut som en grå liten boll. Flickorna skrek till av överraskning, för vattenstänk från kattungen sprutade även mot dem. Men sedan skrattade de, förtjusta över dess skönhet.
Kattungen krympte ihop lite och mjauade sorgsamt igen.
Du är väl hungrig.
Sa Mila.
Jag ska hämta lite korv åt dig.
Eller kanske du är törstig.
Föreslog Sonja.
Och jag ska hämta lite mjölk åt dig.
Och flickorna sprang hem var för sig. Efter att ha berättat för sina mammor om sitt fynd, tog de mat och dryck och återvände till gården. Kattungen väntade tålmodigt på samma plats. Mila gav den en korv, Sonja ställde fram en skål med mjölk. Den åt och drank allt med aptit. Det verkade som om den var mycket hungrig. Och sedan satte den sig och började tvätta sig. Vilken ordentlig och ren liten kattunge.
Efter att ha gjort sig i ordning började den springa och leka. Ungungen klättrade upp i ett träd, sedan klättrade den ner, lekte med ett fallen löv och flyttade det med sina små tassar. Sedan jagade ungungen en trollslända, i hopp om att fånga den vid dess genomskinliga vingar.
Men trollsländan flög upp, och kattungen, som inte räknade rätt på rörelseriktningen, föll plötsligt ner på jorden på alla fyra tassar. Flickorna njöt av att spela med den och skrattade.
Just då hördes ett högt:
Mjau-mjau!
Det var en stor katt, lika grå som kattungen, som närmade sig den och mjauade högt. Kattungen såg förvirrad på den och sprang för att möta den. Katten slickade den på morrhåren och mjauade något igen.
Det visade sig att kattungen hade gått ut själv för att leka utan att berätta för sin mamma, och hon hade skällt på den för det. Men nu hade hon hittat den och förde den till sitt katthem. Och båda två viftade med sina fluffiga svansar som avsked till flickorna.
Just då hördes från två närliggande hus:
Mila!
Sonja!
Det var flickornas mammor som öppnade fönstren och kallade sina döttrar hem. Kvällen närmade sig, och flickorna behövde fortfarande läsa sina läxor och läsa böcker. Sonja och Mila tog farväl av varandra och, nöjda med sin promenad, gick hem. Och till skillnad från kattungen frågade de alltid sina föräldrar om lov innan de gick ut på gården.
Läs sagor och du kommer också att lyda dina mammor och vara ordentlig och uppmärksam.
