I fjärran syntes vackra tegeltak, och den lilla valpen Rex krafter var på väg att ta slut. Men önskan att äta lunch var så stor att han samlade sig och ökade takten.
Eftersom lunch bara kunde fås i byn eller staden från medkännande människor, begav han sig till den närliggande bosättningen.
Det visade sig vara en liten by med välskötta gator, planterade med vackra och doftande blommor. Över dem surrade bin och fjärilar fladdrade.
En av fjärilarna satte sig på Rex näsa, och han började vifta bort den med tassen. Men fjärilen verkade leka med Rex, flög iväg och närmade sig igen och kittlade hans näsa med sina vingar. Han blev arg först, men sedan märkte han inte själv hur han blev indragen i leken. Rex gick längs gatan och fjärilen flög bredvid. Så började deras vänskap.
När Rex kände doften av stekt kött, drog han djupt efter andan och gick långsamt mot aromen. Han såg en stor ugn och bredvid den en kock som rörde om i en rätt i en enorm stekpanna. Rex gnydde klagande och tittade frågande rakt in i hans ögon.
Han log och sa:
Vad, är du hungrig? Kom hit, här har du ett ben!
Rex viftade tacksamt på svansen och grep benet och började gnaga på det. Och fjärilen satte sig samtidigt på en blommande prästkrage bredvid och började dricka dess nektar. På så sätt hade var och en av dem sin egen lunch.
När måltiden var klar fortsatte Rex sin resa, men nu inte ensam. Med honom var nu vännen Fjärilen. De bestämde sig för att gå till bäcken för att dricka rent och kallt vatten. När de gick ner från kullen till dalen hamnade de precis vid vattnet. Det var klart och lockade med sin svalka.
När Rex böjde sig lågt såg han till och med bäckens botten. Och där, vilket under! På själva källans botten simmade en sympatisk groda. Den hoppade upp ur vattnet och log glatt mot Valpen och Fjärilen.
Hej.
Sa Rex.
Du är så söt och vänlig. Jag och fjärilen reser här. Vill du följa med oss?!
Utmärkt idé, tack för inbjudan. Jag tar gärna emot den.
Sa Grodan.
De slog sig ner vid bäckens strand och ordnade en tävling om den bästa teckningen.
Valpen Rex ritade ett vackert hus, Fjärilen en vänlig sol, och Grodan grönt gräs och utbredda träd. Det blev en riktig tavla.
Låt oss.
Sa Fjärilen.
Lämna den här, på sanden. Kanske vill någon komplettera vår teckning.
Rex och Grodan höll med. Och efter att ha kastat en sorgsen blick på sitt verk fortsatte de vidare, nu alla tre.
I fjärran syntes en liten skog, vännerna bestämde sig för att gå rakt mot den. För det var därifrån som en så underbar fågelsång hördes att de ville se med egna ögon vem som sjöng så vackert.
Skogen kom närmare och sången blev starkare och klarare. När de stannade under ett träd lyfte resenärerna huvudena uppåt och såg en liten oansenlig fågel. Det var dess klara och mystiska röst som lockade dem mot skogen.
Och fågeln hette Näktergal. Och eftersom näktergalar sjunger på kvällen och natten blev det klart för vännerna att det var dags att leta efter ett ställe att övernatta. De märkte inte hur snabbt dagen gått och det började skymma.
Efter att ha tackat Näktergalen för den underbara sången gav de sig ut för att leta efter en lugn plats att övernatta. Plötsligt rörde sig någon under en stor stubbe. Lite rädda hoppade Rex, Fjärilen och Grodan åt sidan. Och då visade sig ett litet ansikte med en spetsig nos. Det var en Igelkott...
Hej allihopa!
Sa han glatt.
Vart är ni på väg så här sent?
Ja, vi skulle vilja hitta ett ställe att övernatta. Vi är trötta efter dagen och natten närmar sig.
Sa Rex.
Då hade ni tur som träffade mig. Jag hjälper er gärna. Ser ni den stora stubben? Det är mitt hem. Jag bor här. Och det finns gott om plats i den, det räcker till alla. Slå er ner, var så goda, var det är bekvämt, allt kommer att vara varmt och mysigt.
Fjärilen satte sig på en kvist - en utväxt från stubben. Grodan gömde sig under en rot som stack upp ur marken, och Rex lade sig vid tröskeln som en riktig vakt. Igelkotten tog också sin vanliga plats.
I skogen blev det helt mörkt, bara stjärnorna glimmade på himlen och den ljusa månen lyste. Vännerna lade sig bekvämt och somnade djupt för att vakna pigga och utvilade på morgonen. Och för att ge sig ut på ett nytt spännande äventyr den nya dagen.
Läs sagor, så blir det varmt och skönt i själen!
