Kalenderns sista dagar i december närmar sig, snart är det nyår och jul! På gatorna och i butikerna råder det förväntan inför julen, alla köper presenter under granen och godsaker till festbordet. Skolbarn väntar på jullovet och drömmer om att snart få fram kälkarna och skidorna.
Men det här året blev vintern överraskande mild, många människor hade ännu inte ens tagit fram sina vinterplagg, eftersom Frosten glömde bort våra trakter.
Dasha och Arisha hjälpte till med mamma och hade redan pyntat den levande, fluffiga granen, dekorerat den med glittrande ljusslinga, färgglada pärlglansande bollar och olika figurer, och på toppen satte de en liten julstjärna.
Huset fylldes av den magiska doften av levande barrskog, vilket påminde ännu mer om julen som närmade sig. Under granen ställde de Tomten och Snögubbeskan, och bredvid dem fick den lilla snögubben en hedersplats.
Men inte alla glädde sig åt de kommande julhelgerna, för hur mycket man än pyntar huset och granen, så är snön alltid och förblir huvudattributet för julen, för vad är jul utan snö och frost?
På kvällen, när alla hade gått och lagt sig, klättrade den lilla snögubben upp på fönstret och såg ledset ut på gatan, han längade så mycket efter att se verklig snö, och ännu mer efter riktiga snögubbar, formade av denna snö.
Tomte!
Vädjade snögubben till Tomten som stod på sin plats.
Varför finns det ingen snö på gatan? Har den riktiga Tomten verkligen glömt att julen ska vara snöig?
Jag ska hjälpa dig!
Svarade julstjärnan på snögubben ord.
Långt i norr finns det en plats där snön alltid ligger, där bor den riktiga Tomten. Jag ska hjälpa dig att komma dit, för jag är ingen vanlig stjärna, utan en julstjärna, och jag kan göra under. Stäng ögonen och säg tyst: "Stjärna! Stjärna! Bär mig till platser! Där snön alltid ligger!"
Snögubben stängde ögonen, och innan han hann säga de rätta orden försvann han från rummet. Men på morgonen, innan det blev ljust ute, kom den lilla resenären tillbaka och ställde sig på sin plats.
Han berättade för julstjärnan, Tomten och Snögubbeskan om sin sagolika resa:
Det var så vackert där och det fanns så mycket snö!
Sa snögubben entusiastiskt.
Och dessutom träffade jag den riktiga Tomten och klagade på att vi fortfarande inte hade någon snö eller frost på vår gata. Han blev mycket förvånad och lovade att han innan julen helt säkert skulle fixa allt och att människorna helt säkert skulle få snö.
Och när det blev helt ljust ute såg alla stora vita snöflingor genom fönstret, som långsamt föll ner på den redan frusna jorden.
