Det var en gång i en tät skog på en smultronglänta två vänner – Hamstern och Fjärilen. En dag föreslog Fjärilen att de skulle ge sig ut på vandring.
Där bakom de höga träden, säger man, döljer sig riktiga underverk. Vi kommer att se så mycket – intryck som räcker i ett år!
Till en början tvekade den försiktige Hamstern, men sedan ville han också se skogens underverk.
Sagt och gjort. Nästa morgon, så snart solen gått upp över smultrongläntan, gav de sig iväg.
Skogsstigen förde dem längre och längre mot nya äventyr. Hamstern tittar upp – runt omkring honom finns en glänta, helt täckt av vita svampar. Han kastade sig över att plocka dem och glömde allt annat. När han samlat ihop dem tittade han sig omkring – men Fjärilen var spårlöst försvunnen! På hans rop kom vännen fram, irriterad.
Vad höll du på med där? Jag hann redan flyga förbi tre sådana gläntor! I den här takten kommer vi ingenstans!
Efter lunch började solen sänka sig mot horisonten. Hamstern ser – framför dem finns en glänta täckt av underbara blåbär – så goda och stora att vår hjälte aldrig sett något liknande hemma. Lärd av bitter erfarenhet bad han Fjärilen att inte flyga iväg och hjälpa honom.
Fjärilen gick med på det, men det var inte mycket hjälp – medan Hamstern tålmodigt plockade bär flög hon bara från en buske till en annan. Hamstern delade upp allt de samlat i två knyten: ett tog han själv, det andra, mindre, gav han till Fjärilen. Och återigen var hon missnöjd: på grund av det tunga knytet var det obekvämt att flyga. Hela återstoden av vägen fram till kvällen gnällde och klagade hon.
Det började skymma. Vännerna stannade för att välja en plats att övernatta på en underbar plats, nära en bäck. Men Fjärilens humör blev inte ett dugg bättre.
Hela dagen har vi slösat bort på dina dumma stopp! Först skulle du plocka svamp, sedan bär. På grund av det har vi knappt sett något! Och jag höll nästan på att bryta vingen på grund av dina dumma bär.
Och då tappade Hamstern tålamodet.
Och vad ska du äta utan mina svampar och bär? Om du vill flaxa från träd till träd – varsågod, låt oss gå var sin väg. Men länge kommer du inte klara dig utan förråd!
Fjärilen gav sig inte.
Det är jag som inte kommer klara mig? Det är du som inte kommer klara dig utan mig! Jag kan flyga upp och se vart vi ska gå! Om jag inte blir belastad med kilon av bär förstås. Och du kommer gå vilse utan mig.
Och då slog det Hamstern plötsligt.
Ja, om du inte spanar efter vägen kommer vi gå vilse. Men om jag inte samlar förråd åt oss kommer vi svälta. Att gå vilse är dåligt, att svälta är inte bättre. Så kanske vi istället för att bråka borde förena våra krafter?
Efter att ha tänkt efter höll Fjärilen med.
Så snart solen gått upp gav sig vännerna åter ut på vandring. Nu slöade inte Fjärilen när Hamstern hittade en glänta med skogens gåvor: under tiden flög hon upp över träden och tittade vart de skulle gå härnäst. Var och en av vännerna bar sin del av det gemensamma bytet.
Efter en vecka kom de tillbaka lyckliga och fulla av intryck! Djuren förundrades över deras berättelser och frågade: vilken var den viktigaste lärdomen vännerna fått under sin vandring?
Hamstern och Fjärilen svarade efter att ha tänkt efter.
Sann vänskap blir bara starkare av prövningar! Och hjälper till att övervinna hinder som man inte skulle klara ensam. Det är det viktigaste!
Sedan dess lärde sig alla djur i skogen att värdera vänskap ännu mer.
