På ett drakträd, starkt och grenigt, växer ovanliga frukter. I maj slår stora lurviga blommor ut med en söt doft av björnbär.
När kronbladen faller av dyker en stark grön kapsel upp i mitten av varje blomma. Till hösten blir dessa kapsel-frön röda och spricker upp, så att världen kan se drakträdets frukter.
Det är små drakar. De ser ut som helt vanliga drakar, bara mycket små. Och de har vingar och kan andas eld – allt som det ska vara. Vuxna drakar jagar skatter hela dagarna. De letar efter dem och bär hem dem till sina kistor i trädet.
De färgglada invånarna fladdrar runt sitt hem som fjärilar, springer omkring, har bråttom med sina sysslor, pratar och tiger, latar sig och arbetar, sover, äter, drömmer och sjunger sånger.
Trädet, fullt av drakrum, växer i en vanlig stadspark. Bara de som har för vana att skynda sig och titta ner på marken märker inga underverk på det. Och det är synd.
För allsköns roliga tokigheter händer här hela tiden, särskilt med de yngre drakarna.
Förra hösten kläcktes en lila drake vid namn Filimon ur ett vackert frö med lila skimmer, men alla kallar honom bara Figge. Namnet valdes av den gamla barnvakten, precis som för de andra drakungarna som kom till världen det året.
Alla hette de på bokstaven F. Året innan hade de små fått namn på bokstaven E, och nästa år skulle de få namn på bokstaven G – allt är enkelt.
Den nyfikne Figge frågade en gång vad som skulle hända när bokstäverna tog slut. Han fick veta att då skulle ett nytt träd växa upp och allt skulle börja om från början. Men än så länge finns det gott om plats på det här trädet, och det finns många bokstäver kvar.
Livet bubblar på trädet och runt omkring det, som i en kittel med regnbågssoppa, särskilt med en hel skörd av drakungar på bokstaven F!
