Erik bodde i en stor och kärleksfull familj i en liten by tillsammans med mamma, pappa och mormor. Pojken var mycket livlig, så hela dagarna sprang han ute med sina kompisar – spelade fotboll, cyklade, sprang ner till ån för att bada och leka.
Varje gång det var dags för lunch eller middag fick mamma ropa i timmar på pojken för att han skulle komma och äta, särskilt om mamma hade lagat soppa eller gryta – Erik kunde helt enkelt inte lära sig att älska denna nyttiga och mättande mat. Men det fanns undantag, när pojken lämnade sina lekar och rusade hem. Det hände när mormor kom från stan och hade med sig godis till barnbarnet – chokladkakor, klubbor och karameller.
En dag, en vacker dag när Erik lekte med sina kompisar, kom mormor tillbaka från ännu en resa. Pojken visste att varje lördag brukade mormor alltid glädja honom med något sött.
Utan att spela färdigt och när han såg mormor kliva av bussen, rusade Erik emot henne och ropade:
Mormor, älskade mormor, har du med dig något gott och sött till mig?
Mormor svarade med ett leende:
Självklart, mitt kära barnbarn, jag har med mig choklad och godis, jag har köpt för en hel vecka. Men man får inte äta för mycket av det, annars kommer magen att göra ont och tänderna förstörs snabbt.
Men icke sa Nicke, samma kväll smög Erik sig till köket utan att föräldrarna märkte det och stoppade i smyg en hel hög godis innanför tröjan. Han lade sig bekvämt i sin mjuka, varma säng och började stoppa i sig ett godis efter ett annat. Han åt upp alla godisar och somnade.
Och pojken drömmer en mycket konstig, men intressant och färgstark dröm. Han springer med sina kompisar över ett grönt fält och plötsligt, när han vänder sig om, ser han ett vackert palats med ljusa skyltar. Kompisarna sprang förbi och försvann omärkligt, men Erik stannade kvar, han blev väldigt nyfiken på vad som fanns i detta palats.
Sakta närmade han sig palatset och såg färgglada portar behängda med pojkens favoritgodis, och han lockades dit som av magi. Efter att ha samlat ihop alla godisar och genast svalt dem, bestämde sig Erik för att gå vidare, tänk om det fanns något mer gott att hitta där.
Plötsligt såg han en clown som stod i mitten av palatset. På ryggen bar han en enorm säck, och till alla barn som kom fram delade han ut ett stort godis. Erik tvekade inte länge utan bestämde sig för att gå fram, för han var ju också ett barn och skulle säkert få något sött.
När clownen såg pojken skrattade han och sa med glad röst:
Vem är det som har kommit hit, så liten? Vad heter du?
Erik.
Svarade pojken.
Och vem bor du med, Erik? Var är dina föräldrar?
Hemma finns mamma, pappa och mormor.
Erik, tycker du om godis?
Självklart tycker jag om det, alla barn älskar godis och choklad.
Vi leker en väldigt rolig lek med alla barn här. Vill du inte leka med oss?
Självklart vill jag det, ni har det väldigt roligt här.
Svarade Erik.
Om du vill få ett godis i present måste du berätta en dikt för oss, sjunga en sång eller dansa en dans. Är du redo?
Berättade clownen entusiastiskt om reglerna.
Jag är med, på dagis lärde vi oss många sånger och dikter.
Svarade Erik ivrigt.
Efter att ha berättat sin favoritdikt fick pojken en stor klubba i present, den han älskade mest av allt, och bestämde sig för att titta sig omkring lite, kanske skulle han se något mer intressant. Överallt glittrade det, ljusa skyltar från godisbutiker lockade den lille pojken, men han hade ju sitt godis och bestämde sig för att bara promenera. Plötsligt såg han en liten pojke som satt vid en dörr.
Erik gick fram till honom och frågade:
Hej, jag heter Erik, vad gör du här? Har något hänt? Varför är du så ledsen?
Hej. Jag är så ledsen för att jag har väldigt ont i en tand. Mamma ska ta mig till tandläkaren nu, och jag är jätterädd.
Svarade pojken.
Vad har hänt?
Frågade Erik.
Jag åt väldigt mycket godis, jag trodde att det var nyttigt och gott. Som det visade sig är godis skadligt, och det kan förstöra våra tänder.
Prata inte strunt. Godis är inte alls skadligt, det är den nyttigaste och godaste maten. Vi behöver inga grytor, soppor och köttbullar!
Protesterade Erik.
Erik blev arg och gick vidare. Gradvis blev hans stora klubba mindre, och till slut hade han ätit upp den.
Vad ska jag göra?
Tänkte Erik och gav sig ut på jakt efter godis. Plötsligt såg han clownen som han hade träffat alldeles nyss.
Glad sprang pojken fram till honom och sa:
Jag har ätit upp min stora klubba, kan jag få en till? Jag kan sjunga en väldigt vacker sång för er.
Självklart kan du det.
Svarade clownen.
Erik sjöng sången och fick en enorm chokladkaka.
Han öppnade den genast och gick vidare.
Och plötsligt ser han en pojke och en flicka sitta vid gungan och gråta.
Vad gör ni här? Varför gråter ni? Har något hänt?
Ja, vi har ont i tänderna, och våra mammor ska ta oss till tandläkaren nu, så vi är rädda.
Åh, säg inte att det är från godis!
Protesterade Erik.
Jo, jo, det är just från godis och choklad.
Skrek barnen i kör.
Åh, vad ni tråkar ut mig. Alla säger samma sak – man får inte äta godis, tänderna kommer att göra ont. Allt det där är inte sant!
Skrek Erik ännu högre, vände sig om och sprang från dem.
Och när Erik hade ätit upp godiset kände han att hans tand också började göra ont, mer och mer.
Kanske de barnen talade sanning? Kanske godis verkligen är så skadligt? – funderade Erik.
Pojken bestämde sig för att gå hem så att smärtan inte skulle bli värre. Men för varje minut började tanden göra mer och mer ont. Och där på vägen möter han samma clown igen.
Erik rusade fram till honom och säger:
Clown, hjälp mig, berätta varför små barn får ont i tänderna?
Vet du inte det? Små pojkar och flickor får inte äta mycket godis och choklad.
Förvånades clownen.
Men varför ger du dem till mig då, om du är så klok?
För att barn inte tror på föräldrar, morföräldrar och farföräldrar förrän de själva förstår. Men när ni får ont i en tand, då förstår ni genast att det är skadligt att äta mycket godis. Så hjälper jag små barn att förstå detta.
Och då vaknade Erik. Lyckligtvis var hans tänder helt friska, men pojken blev så rädd att de skulle börja göra ont, att han genast sprang till köket, samlade ihop alla godisar och gav dem till de vuxna.
