Det var en gång en liten tandborste. Den bodde i ett speciellt glas i badrummet, bredvid de stora borstarna. På morgonen och kvällen gick de stora borstarna i tur och ordning för att borsta tänder, och kom sedan tillbaka blöta och rena, och dessutom med doft av tandkräm. Men den lilla borsten stod ibland torr i glaset hela dagen. Och då började de stora borstarna skratta åt den:
Titta, ingen behöver den, ingen borstar tänder med den! Kanske är dina borst rufsiga? Eller är skaftet krokigt och obekvämt? Eller kanske är du helt enkelt ful, och ingen vill vara vän med dig? Då vill inte vi vara vänner med dig heller!
Den lilla tandborsten stod där och kunde inte ens gråta, för den var så torr. Och den tänkte:
Men jag är ju bra, jag är fin, och mina borst är jämna, och skaftet är bekvämt. Varför tar ingen mig för att borsta tänder?
Men ibland tog de den ändå. Blötte den med vatten och ställde tillbaka den, men borstade inte tänderna. Förmodligen för att lura de vuxna. Och då skrattade de stora borstarna igen:
Titta, den luktar inte tandkräm! Du är nog för läskig för att borsta tänder med. Vi vill inte vara vänner med dig!
Och ibland hände det att de borstade tänderna med den lilla borsten, men väldigt snabbt. Och när borsten kom tillbaka till glaset var den blöt och luktade tandkräm. Men de stora borstarna skrattade igen:
Varför kom du tillbaka så snabbt? Det är nog äckligt att borsta tänder med dig! Usch, vi vill inte vara vänner med dig, eftersom du är äcklig.
Den lilla borsten stod där hela natten och var väldigt ledsen. Alla människor sov, leksakerna drömde plyschdrömmar, olika föremål i huset slumrade tyst. Och bara den lilla tandborsten samlade alla droppar den hade och grät tyst i handfatet: "Dropp... Dropp... Dropp...".
Men en dag tog de den, blötte den under kranen, lade på tandkräm och borstade tänderna länge! Borsten kunde lära känna varje tand, även de allra längst bak, som den aldrig sett förut. Och en av de bakre tänderna berättade vad som hänt. Det visade sig att en pytteliten bit godis fastnat på den och suttit där i flera dagar. Borsten och tandkrämen kom inte dit, så biten hade borrat ett riktigt hål i tanden!
Tanden fick väldigt, väldigt ont, den kunde inte ens sova. Sedan kom en läkare, behandlade den och berättade att om man inte använder tandborsten kommer den att bli sjuk igen. Därför kom nu den lilla borsten på besök varje morgon och varje kväll och borstade varje tand tillsammans med den doftande tandkrämen.
De stora borstarna såg hur bra och länge den arbetade, och började berömma:
Vad duktig du är! Du tittar på varje tand, glömmer ingen. Vi är väldigt stolta över dig! Låt oss vara vänner!
Och alla mådde väldigt, väldigt bra. Tänderna gjorde inte ont längre, och borstarna bråkade inte och retade inte dem som arbetade dåligt. Den lilla borsten kände sig inte ensam längre, för på morgonen och kvällen träffade den alla sina vänner – tänderna, som berättade många intressanta historier.
Vad tror du, känner din borste alla dina tänder? Och är den vän med de andra borstarna eller gråter den på natten medan alla sover?
Borstarna blir glada,
Tänderna blir glada,
Om vi inte glömmer
Borsta två gånger om dygnet!
