I en liten by vid havet bodde en flicka som hette Annushka. Hon bodde tillsammans med sin pappa och mamma i ett litet hus. Gårdsplanen var full av vackra blommor som flickan skötte om tillsammans med sin mamma, och tillsammans med pappa gick Annushka ofta och fiskade.
På kvällarna älskade flickan att krypa ner under det varma täcket, mamma gav henne varmt te med varm paj och läste sagor för sin dotter. Annushka väntade alltid ivrigt på en ny historia, för i dem hände det alltid underverk.
En vacker kväll berättade mamma för flickan en ny saga om en underbar prins som blev kär i en ung flicka och tog med henne till sitt praktfulla slott.
När mamma släckte ljuset i rummet och önskade sin dotter god natt, gjorde sig flickan bekväm och började drömma om att någon gång i hennes liv skulle hon möta en prins som skulle älska henne, de skulle bo tillsammans i ett stort praktfullt slott, och han skulle alltid skydda henne och bevara henne från alla motgångar.
Varje dag föreställde sig Annushka att på slottets gårdsplan skulle de vackraste blommorna växa, och där skulle också finnas en enorm trädgård med träd fulla av frukt. Hon skulle, i en vacker klänning, sitta en solig varm dag i skuggan under ett frodigt äppelträd och läsa nya intressanta magiska sagor. Med prinsen skulle de leva länge och lyckligt, och ingen skulle kunna skilja dem åt.
Tiden gick, och den lilla flickan förvandlades till en ung, vacker kvinna. Hennes föräldrar hade dött för några år sedan, och nu bodde hon i sitt lilla hus vid havet helt ensam. I hushållet hjälpte henne en gammal kvinna som ända sedan barndom hade behandlat flickan som sitt eget barnbarn, och Annushka hjälpte i sin tur mormor hemma, i trädgården och i odlingen.
En kväll, när den unga skönheten redan hade släckt ljuset i huset, tänt sin nattlampa, under vilken mamma ännu i barndomen hade läst sagor för henne, och gjort sig bekväm, knackade det plötsligt på dörren.
Vem är det?
frågade flickan förvånat.
Som svar bara tystnad. Annushka gick fram till dörren och lyssnade. Plötsligt hördes knackningen igen, mer enträgen än förut.
Vem är det då? Varför tiger ni?
Nyfikenheten övervann flickan, och hon öppnade försiktigt dörren. På tröskeln stod en vacker vit häst. Dess långa vågiga man i gyllene färg föll nästan ner till golvet, och de gyllene hästskorna glänste med ett starkt ljus.
Var kommer du ifrån?
utbrast Annushka.
Var är din ägare? Varför är du helt ensam så här sent?
Hästen skakade bara oroligt på huvudet, som om den lockade flickan till skogen.
Vad har hänt? Varför är du så orolig?
Då reste sig hästen på bakbenen och gnäggade så att flickan skrämt drog sig bakåt.
Vill du att jag ska följa med dig? Därför knackade du på hos mig? Vänta, vänta, jag ska bara ta på mig en tröja, vänta på mig, snälla!
Annushka kastade genast på sig en kofta, tog på sig skor och rusade efter kvällsgästen. När hon befann sig i den täta, mörka skogen dit hästen hade lett henne, såg flickan plötsligt på marken en blodtäckt kropp av en ung man. Annushka trodde att pojken var död, böjde sig över honom, och plötsligt hörde hon hjärtslag.
Han lever!
skrek hon.
Någon, hjälp!!!
Men i skogen rådde total tystnad, och ingen fanns i närheten. Annushka försökte lyfta upp den unge mannen på hästen, men hon hade inte tillräckligt med kraft.
Och då upplyste ett starkt ljus skogen, som om natten blev dag, och från ingenstans dök upp en vacker flicka. Hon viftade med sin trollstav, och Annushka kände plötsligt att hon blev starkare. Räddaren lyfte upp den unge mannen och lyfte upp honom på hästen, som förde dem båda till Annushkas hus.
En dag gick, den unge mannen kom till sans. Flickan vårdade honom hela natten, släppte inte honom med blicken, kokade en ört- tinktur enligt mormors recept och gav den unge mannen att dricka hela natten.
Efter en tid gifte sig Annushka och den unge mannen, det visade sig att han var en prins och bodde i ett underbart slott.
Flickan mindes hur mamma en gång för länge sedan hade sagt till henne:
Min flicka, när du växer upp kommer du säkert att möta din prins, som kommer att älska dig, skydda dig och bevara dig! Tro på drömmen, och sagan kommer till ditt hem och alla drömmar går i uppfyllelse.
Och då förstod Annushka — där, i skogen, när flickan inte hade någon kraft kvar, hjälpte sagan henne. Och du, läser du sagor, tror du på underverk?
